CL-gruppspelet: Två oförsvarliga taktiska misstag av Conte
Men det kunde varit värre... vi kunde ha varit Napoli.
Antonio Contes tid som Juventustränare har varit enastående framgångsrik. Två raka ligatitlar, ett välorganiserat lag och ett systematiskt spel där alla vet vad de ska göra. I nuläget toppar Juventus Serie A med seger i 13 av 15 ligamatcher och en pågående segersvit på sju matcher utan något insläppt mål. Conte bör vara enastående stolt över vad han åstadkommit, och hyllningarna till honom är mer än välförtjänta. Men när jag nu, efter två dagar i smått katatoniskt tillstånd, försöker återgå till någon form av normalt känsloliv, kan jag ändå inte låta bli att rikta en ganska rejäl skopa kritik mot just Conte. Ingen har större ansvar för att Juventus inte spelar i Champions League efter jul.
2 oktober:
Juventus har precis jublat klart efter sitt 2-1-mål i 87:e minuten mot Galatasaray. Turkarna, som inte har haft något fungerande mittfältsspel på hela matchen, använder sitt enda anfallsvapen - ett långt uppspel för nickskarv mot Drogba. Trots att alla vet vad som ska hända är Juventus tunt bemannade i eget straffområde och släpper in 2-2 med fem spelare på ett mittfält där inga motståndare planerat att spela fotboll.
11 december:
Conte skickar in sitt Juventus för andra dagens spel mot Galatasaray med ett lag klart överlägsna sina motståndare vad gäller att spela mittfältsspel på gräs. Men matchen spelas i snö och lera, och trots 16 timmars betänketid sedan matchen avbröts är Galatasaray det enda laget som anpassat sitt spel efter förutsättningarna. Långa bollar för skarv eller mottagning mot Drogba är det som gäller. När Sneider turligt lyckas göra 1-0 mellan benen på Bonucci är Juventus återigen tunt bemannade i eget straffområde, och återigen har man fem spelare på ett mittfält där inga motståndare planerat att spela fotboll (där det inte ens går att spela fotboll!). Målen är spelmässiga kopior av varandra, och det är dessväre även de taktiska misstag som möjligör dem. Alla i hela Istanbul visste hur Galatasaray skulle anfalla - varför fanns det inte en fjärde försvarare i Juventus straffområde för att rensa bort skarvarna från Drogba!? För mig är det fortfarande en gåta.
Övriga frågor vad gäller uttåget ur Champions League tar jag i kortfattad frågor-och-svar-form:
Borde matchen ha spelats klart på en uppenbart ospelbar plan?
Svår (och egentligen även irrelevant) fråga enligt min mening. Det hade varit väldigt svårt schemamässigt att skjuta upp matchen ytterligare, och när väl beslutet tagits att spela matchen håller det inte att beklaga sig över planen i efterhand. Tycker dock att Conte och Juventus hanterat matchens eftermäle väl, utan att framstå som gnälliga dåliga förlorare (vilket jag ärligt talat befarade).
Orättvist?
Juventus är ett klart bättre fotbollslag än Galatasay i dagsläget, men det råder inga förbud vare sig mot att dra nytta av yttre förutsättningar eller att besegra spelmässigt skickligare lag. Så nej.
Är Didier Drogba världens bästa spelare med ryggen mot motståndarnas mål?
Förmodligen.
Borde man skjuta sig?
Direkt efter slutsignalen kändes det här som en ganska svår fråga, men med två dagars perspektiv blir det ett fast och tydligt nej. Uttåget ur Champions League sved något fruktansvärt, men Juventus ökade i samma stund sina möjligheter att vinna en Europatitel rejält. I skrivande stund står Juventus i lägst odds (5,7 hos Betfair) som slutsegrare i Europa League, där finalen dessutom spelas på Juventus Stadium. Och då har jag inte ens nämnt marschen mot en tredje ligatitel. Det kan nog bli en fin vår ändå, även om framgångar i Europa League och Serie A inte kan jämföra sig med känslan att vara med under slutomgångarna i Champions League.
Är det mest synd om oss eller om Napoli?
Trots att jag befinner mig i en kompakt storm av självömkan är det nog objektivt sett mer synd om Napoli. Att ta 12 poäng av Arsenal, Dortmund och Marseille är inget annat än en bragd. Inget lag har någonsin slagits ut ur CL efter ett bättre genomfört gruppspel. Stackars satar, lider med er!