Cristiano Ronaldo - en osannolik men logiskt fulländad värvning

En artikel man aldrig trodde att man skulle skriva. Just därför måste den skrivas. Cristiano Ronaldo är en Juventusspelare, säga vad man vill, det är ändå helt otroligt. Det är ett mirakel till sportchefande och en logikens seger.

Jag har aldrig gillat Cristiano Ronaldo. Men jag har heller aldrig hatat honom, men det är det många som har. I forumtrådar, i chatgrupper och i kommentarsfältet på sociala medier läser jag många negativa ord om värvningen i allmänhet och om Ronaldo i synnerhet. Någon post förkunnade att var tredje svensk Juvesupporter var emot värvningen.

Detta är ingen propagandatext, den är ett uttryck för mina personliga resonemang kring denna svårbegripliga transfer.

Vad gör värvningen av Ronaldo med den övriga transferstrategin? Eller var det detta som var strategin? Var värvningen en lycklig slump, ett sammanträffande av att stjärnorna stod rätt, eller var det planen hela tiden? Funderingarna kring hur själva affären kom till och hur den drevs igenom är många. Men en av de största frågorna kvarstår: Hur är det möjligt att Tuttosport, av alla möjliga källor, är de som breakar scoopet?

Till skillnad från många andra så är min aversion mot Ronaldo inte främst grundad i hans divalater och ”fjantiga” beteende på (och utanför?) planen, utan i att gång efter annan har varit den avgörande kraft som fäller mitt lag. Är det inte mot Juventus i Champions Leaguefinaler och kvartsfinaler så är det mot Sverige i VM-kval, och alltid med en allomfattande självgodhet.

Agnellis Juventus jagar en Champions Leaguetitel som inte borde vara möjlig med tanke på resursskillnaderna mot de konkurrerande lagen. Trots detta har vi varit snubblande nära de senaste åren. Om man ska peka ut en enskild spelare som varit mest avgörande i CL under de åren är svaret självklart: Cristiano Ronaldo. Därför är värvningen logisk. Ingen annan spelare har gjort lika många mål på ett enskilt lag i Champions League som Ronaldo har gjort på Juventus. Därför är värvningen logisk. Det finns ingen annan som kallas Mr Champions. Därför är värvningen logisk.

Angående transferstrategier: Innebär detta att Higuain har gjort sitt i Jeepsponsrad dress? Är han fortfarande tillräckligt eftertraktad för att någon ska betala €60m för honom? Kommer Sarri någonsin få till det med Abramovitj, och vilken sanning finns det då i hans begär efter Pipita och Rugani, kan vi verkligen casha in €100m tack vare honom? Hade någon sportchef i hela världen tvekat på att byta övergågssumman för Higuain och Rugani mot Cristiano Ronaldo? I believe not.

Ronaldo filmar, tjuter och klagar, säger hans belackare. Han är grinig, han gör sig löjlig och han har skämt bort sig själv, säger de. De säger mycket om honom, och summan av alla anklagelser är – han är inte stilo Juve. Det är osportsligt att filma, agree. Det är ohyfsat att skrika och vifta på domaren för minsta lilla, agree. Det är mesigt att gråta, don’t agree.

Flera experter har klargjort den ekonomiska vinningen av att värva en 33-åring för €112m, så det behöver jag inte älta här. Vi kan bara bekräfta att Ronaldo kommer att dra in minst lika mycket pengar som han kostar. Därför är värvningen logisk.

Av någon anledning känns det inte lika osportsligt när en av ”våra” spelare filmar, som när motståndarna gör det. Då är det snarare lätt att hävda att det visst fanns kontakt, och att den filmande spelaren måste falla för att undvika tacklingar eller för att den annars inte skyddas av domaren.

Personligen behåller jag hellre Mandzukic än Higuain. Han är bara ett år äldre men har ett oförklarligt lågt marknadsvärde, vilket gör en försäljning till en dålig affär. Min prioritering av Mandzukic framför Higuain beror dock inte bara på ekonomiska skäl. Jag anser att han är nyttigare för laget och bidrar med det där fula som gör en vacker historia komplett. Och trots åldern så känns det som att hans kurva bara pekar uppåt, oavsett om han spelar som nia eller på en kant, medan något säger mig att Pipitas kurva snart kommer att dala.

Värvningen av Ronaldo kommer att attrahera andra stora spelare att komma till Turin. Därför är värvningen logisk.

Jag gillar verkligen inte filmningar, missförstå mig inte, men jag har förstått att jag nog stör mig mindre än många andra. I bästa fall blir filmaren varnad, i värsta fall får han (för det är ju alltid en han) domslutet med sig, men ser likväl bara löjlig ut, och det är ett straff i sig. I sådana fall känner jag mer avsmak inför exempelvis vårdslöst spel som riskerar skador på motspelare (särskilt när det är ett utstuderat och återkommande beteende). Och när det kommer till Ronaldos självgodhet, som jag kan erkänna stör mig, så kan jag ändå ana att den kommer från en väldigt liten människa som bor inuti Ronaldo, den kommer från det skräckslagna barnet Cristiano med den missbrukande pappan. Den självgode erövraren Ronaldo är ett eko av den lille Cristiano som skriker ut sin revansch för hela världen att höra. Den store Ronaldo och den lille Cristiano har uppenbarligen ännu inte försonats än, och det är inget annat än sorgligt. Bara en sorglig människa kan hata något sådant. Jag tror dock, och hoppas, att de är på god väg att förenas, trots de sår som vi vet ingenting om.

Redan för en vecka sedan, när ryktena började likna fakta, började jag fnula på möjliga startelvor med Cristiano i laget. Instinktivt, utan att krångla till det, är det första jag tänker ett rakt byte med Higuain i vår vanliga 4-3-3. In med CR som nia mellan Dybala och Douglas Costa. Dödligt. Världens bästa straffområdesspelare i kombination med inspel av varierande sort i världsklass, inte bara från anfallskollegorna utan även signerade Pjanic, Cancelo och Alex Sandro. Det skulle smälla!

Kan det vara vi svenskar som är lite extra känsliga mot Ronaldos välfernissade yta och självgoda attityd? I Italien är han obeskrivligt stor. Är turinborna lika oroade som vi för att han inte är lo stile Juve? ”Att vinna är inte viktigt, det är det enda som räknas” – Bonipertis motto känner vi väl. Många vinnare har vandrat under den ljusa alpsolen i Turin, och dess invånare har lärt sig att känna igen dem. Vad ser de när de ser Cristiano Ronaldo? Klagar de på att han inte är stile Juve, eller ser de bara en vinnare?

Värvningen av Ronaldo kommer att ge oss fler fans, men också fler haters. Vi säljer en Ronaldotröja i minuten och värvar fans från hela världen, men lika många kommer samtidigt vilja se oss falla.

Något om vår självbild när vi talar om lo stile Juve: Det är en eftersträvansvärd devis, absolut, men vad betyder den år 2018? Både Del Piero och Glenn Strömberg har vittnat om hur presidente Boniperti sagt åt dem att klippa håret om de vill spela för bianconeri, och än idag tvingas våra bästa spelare sitta på läktaren om de börjar bråka med tränaren under match. Men syftar vi på stilfullhet på eller utanför planen, eller båda delar? De senaste åren har Juventus Stadium sett gott om frisyrer och tatueringar som inte faller Giampiero i smaken, men förmodligen också lika mycket filmningar och protester mot domslut som på andra arenor.
De som menar att Ronaldo inte lever upp till devisen måste syfta på hans beteende på planen. Samtidigt har spelare som Lichtsteiner, Vidal, Vucinic, Mandzukic, Chiellini, Cuadrado och Dybala blivit stora publikfavoriter, som om de inte betraktas som filmare och fulla av fulspel. Vi ska inte glömma att många ser Juve som fuskare. Men beror det på att vi fuskar eller för att vi alltid vinner? Jag vill påstå det senare, och kanske gäller detsamma för Ronaldo? Det krävs mycket för att vinna, och kanske krävs det en viss typ av vinnarskalle för att göra det gång på gång på gång. Den vinnarskallen kanske inte alltid visar sig från sin ädlaste, sportsligaste sida på planen, det vet vi, och även om vi önskar att alla våra spelare levde upp till den stilfulla devisen så bör vi inte vara så skenheliga att vi tror att våra nuvarande (och dåvarande) spelare är mer änglalika än andra. Personligen gör det mig inget att denna värvning sticker i ögonen på våra haters, och bekräftar vår roll som stora, stygga, ouppnåerliga Juve.

Ett alternativ hade varit att gå tillbaka till 3-5-2, kanske med Caldara bredvid Chiellini och Benatia i backlinjen, och Ronaldo på topp bredvid Dybala (eller Higauin/Mandzukic). Om vi får behålla Alex Sandro så skulle vi få två fina wingbacks i honom och Cancelo på var sida om en bibehållen tridente på innermittfältet, och väldigt mycket inlägg mot CR. Problemet med denna uppställning är bara att det inte finns någon naturlig position för Douglas Costa här, och det är naturligtvis ett minus att inte kunna utnyttja sina bästa spelare, men det är i alla fall en möjlig formation att rotera med om så önskas.

Slutligen: Värvningen av Ronaldo är det yttersta betyget på vi har Europas vassaste sportsliga ledningsgrupp – en ledning som jobbar med logiken som främsta rättesnöre. Det är allt de kan göra, och det jobbet har de gjort med fulländning. Nu är det upp till tränare och trupp att göra resten.