2018-04-11 20:45

Real Madrid - Juventus
1 - 3

Den perfekta skräcktragedin

Vem regisserade den här sagan? Och ännu värre - vem skrev manus? Det måste ha varit ett ondskefullt geni. Champions League är en mörk och förtrollad skog i ett förbannat land. Den är delvis fylld av tomtar och troll (det ska gudarna veta), och längst in i mörkret finns ett fruktansvärt monster. Monstret heter Real Madrid, och på ett eller annat sätt får det alla hjältar på fall.

Monstret kontrolleras av den onde trollkarlen Zidane och dess mest fasansfulla vapen heter Ronaldo. Många vackra hjältar har ryckt ut för att dräpa monstret, men utan framgång. Det finns inga lyckliga slut i den här sagan. Detta monster slukar sina hjältar med hull och hår, det är beundransvärt på något förvridet vis.

Inför
Två stora stjärnor saknades p.g.a. avstängning - hemmalagets lagkapten Sergio Ramos, och vårt anfalssess Paulo Dybala. Juventus saknade också de skadade Andrea Barzagli och Federico Bernardeschi, samt Rodrigo Bentancur som också var avstängd. Reals å sin sida hade Nacho skadad, vilket innebar att unge, oprövade Jesus Vallejo fick starta på den vakanta mittbacksplatsen bredvid Varane.
I övrigt var det inga överraskningar i Zidanes uppställning, då Isco återfått förtroendet den senaste tiden, förutom att Gareth Bale startar på topp tillsammans med Ronaldo – vilket indikerade att den franske tränaren i ville satsa på snabba omställningar.

Allegri förlitade sig på en 4-3-3-uppställning där De Sciglio och Mandzukic på förhand kändes som högst tveksamma val sett till deras respektive form. Personligen hade jag hellre sett den rutinerade och offensivt effektivare Lichtsteiner på högerbacken och den oberäknelige dribblern Cuadrado på en ytterposition (tji fick jag).

Första halvlek
Matchen hann knappt börja innan Juventus chockade Bernabéu med ett riktigt fint 0-1-mål efter att Douglas Costa vunnit boll på offensiv planhalva. Khediras smekning till Mandzukic var en delikatess värdig en sorglös trequrtista. Kroatens kraftfulla nick var otagbar för Keylor Navas. Juventus fortsatte att ånga fram i inledningen och taktiken var tydlig: spela längs högerkanten och sök inspel mot bortre stolpen. Higuan hade ett par lägen de första tio minuterna, varav man kunde önskat mer.

Real Madrid jobbade sig in i matchen och var inte heller ofarliga, med samma oflyt som i första matchen så hade Bale, Ronaldo eller Isco kunnat kvittera redan innan första kvarten.
Efter bara 16 minuter tvingades De Sciglio kliva av till förmån för Lichtsteiner, på grund av en osynlig skada (inte första gången det händer, är det psyket som spökar?). Jag föredrar som sagt schweizaren, men måste erkänna att De Sciglio faktiskt började matchen bra och jag hade gärna sett honom fortsätta.

Efter att Douglas Costa, som kanske var Juves hetaste spelare i inledningen, slarvade bort ett gyllene kontringsläge så dippade matchen lite i tempo runt minuterna 20-30. Men fram till dess hade vi sannerligen sett en fantastisk matchinledning på Santiago Bernabéu.
Därefter började Juventus att tappa boll alldeles för ofta och Real kom till flera farliga lägen och bara Buffon höll Juve kvar i kvartsfinalen vid den tidpunkten. Och då, när Real Madrid precis höll på att ta över matchen, slår Mandzukic till igen! På ett perfekt inlägg av Lichtsteiner satte han sitt andra nickmål för kvällen. Som sagt, taktiken var tydlig, och det tidiga högerbacksbytet kändes plötsligt som en gudagåva (Lichtsteiners inläggsfot är tusen gånger bättre än De Sciglios).

Sista fem minuterna av halvleken tog Juve över kommandot, men det var Varanes stenhårda hörnnick som var närmast ett tredje mål i matchen. Ribban räddade oss där.

Andra halvlek
Zidane ödslade ingen tid utan gjorde två byten direkt i halvtid – in med Vasquez och Asensio och ut med Casemiro och Bale, som båda var relativt osynliga i första halvlek. Trots det var det Juventus som började även den andra halvleken bäst.

Sedan jämnade matchen ut sig till ett ställningskrig mellan två jämnstarka lag. Real försökte hitta nya vägar, men Juve behöll lugnet och hade ett svar på varje attack. Men så, i den 60:e minuten, står Keylor Navas, som var direkt avgörande i Turin, för en klassisk tavla och Matuidi snubblade in kvitteringen till 3-3 sammanlagt.

Härefter hade jag svårt att koncentrera mig på relevant analys, måste jag tyvärr erkänna. Jag oroade mig kanske mest för att någon skulle dra på sig ett andra gult kort, då domare Oliver lät ostskivorna hagla under matchen.
Real började föra spelet allt mer, men Juve fortsatte att skapa farligheter trots att man tog hem laget något. Båda lagen var i ett läge då man inte vågade kliva fram för mycket med risken att åka på en kontring och ett förödande baklängesmål. Khedira och Varane hade båda farliga lägen. Med kvarten kvar såg det ut som att Real, som redan hade gjort tre byten hade mer kraft kvar, då Juventus löpmetrar och enda (tidiga) byte började ta ut sin rätt.
Trots detta löser Juventus alla lägen och har till och med en fin period i minut 80-85. Slutminuterna blev dock en forcering av hemmalaget, allt annat vore överraskande, där Allegris manskap backar hem och spelar tajt på ett sätt som vägrar de regerande mästarna att komma till några direkta farligheter.

Fram tills det är 30 sekunder kvar och domare Oliver blåser straff till Real Madrid.
Gigi Buffon tappade sedan humöret fullständigt, likt hela laget och inte minst alla vi fans, och blir utvisad i sin (troligtvis) sista Champions Leaguematch. Tankarna går till motståndarnas tränare, Zinedine Zidane, och dennes utvisning i hans sista match – VM-finalen 2006, där Buffon istället höjde bucklan.
Szczesny blev inbytt och Cristiano Ronaldo tvingades vänta i nästan fem minuter på att slå sin straff.
Tankarna går till när Ronaldos tränare, Zinedine Zidane, var i ett liknande läge i EM-semifinalen mot Portugal år 2000. Ronaldos straff ikväll var av samma klass som mästarens för 18 år sedan.

Sammanfattning
Första halvlek var helt underbar, bortsett från nerverna. Allegris taktik med högerinlägg mot bortre stolpen och Mandzukic vs Carvajal var hundraprocentig. Efter första 20 gick både Juventus och matchen ned i intensitet, och när det såg som värst ut så dök Mandzukic upp som en kanin ur Allegris hatt och satte 0-2. Ingen Juvesupporter kunde önska mer av den första halveken, för i ärlighetens namn hade Real kunnat göra lika många. Men det kändes som att rättvisa var på väg att skipas efter att situationen var den omvända i första mötet.
Andra halvlek var kanske inte lika fantastisk, men desto mer spännande. Gastkramande. Nagelbitande. Och dramaturgiskt perfekt. Om man håller på Real Madrid. Alla vi andra avskyr det som hände. Vi avskyr att se monster segra och hjältar falla.

Juventus ledning, spelare och supportrar har rest sig i attack. Uefa, domaren och Real Madrid anklagas för allt som är mörkt i fotbollsvärlden. Det här är inte en sådan text. Jag gratulerar Real Madrid. Men personligen är jag förkrossad. Jag tycker fortfarande inte att det var straff. Men samtidigt borde vi inte tillåtit att en Realspelare att bli från tre meter med femton sekunder kvar av en 180 minuter lång match, inte när vi gjort allting rätt de sista 90 minuterna.

Real Madrid har gjort en undermålig säsong men är kanske fortfarande världens bästa lag. Juventus spelade jämnt med dem. Vi var bättre under stora delar av det första mötet men hade marginalerna emot oss och föll överdrivet hårt när Real Madrid gjorde allt rätt. I andra matchen var Real bättre under delar av matchen och kunde minst ha petat in åtminstone en kasse, men de hade marginalerna mot sig samtidigt som Juve gjorde allt, allt, allt rätt. Förutom att hänga med i förflyttningarna som ledde till straffsituationen där minst fyra spelare går bort sig samtidigt: Alex Sandro och Matuidi kan inte bestämma sig för vem som ska följa Vasquez när han sticker in centralt, Chiellini som gör en helt omotiverad rusning upp i banan och väljer bort markering på både Ronaldo och Vasquez, samt den orättvist utpekade syndaocken Benatia som har pressat överdrivet långt ut till höger och inte hinner tillbaka för att hindra Vasquez från att ordna sig en straff.

När allt är sagt och gjort måste vi ändå konstatera att Juventus faller med flaggan i topp, oavsett om det var rättvist eller orättvist, och det finns ingenting som säger att Juve inte skulle kunna vara tillbaka för att slåss om CL-titeln nästa säsong - särskilt inte i ett Europa där mästarklubbarna plötsligt släpper in tre, fyra bollar per match lite då och då (och där ligatreor som ligger 20 poäng bakom ligaledarna går till semifinal).
Forza Juve!

Spelarbetyg:

Gianluigi Buffon – 6
Gigi gjorde ett par viktiga räddningar i försa halvlek och några helt avgörande i andra halvlek. Vår kapten var helt felfri idag och klev verkligen fram som den klippa vi behövde. Det som sedan händer efter straffen gör mig faktiskt chockad och lite ledsen. Men med tanke på vad Buffon fått utstå som spelare den senaste tiden (kontraktdiskussioner, missat VM, kritiken efter Tottenham etc) så kanske även en gentleman till slut exploderar. Utvisningen sänker givetvis betyget en hel del eftersom den innebar att Juventus chanser att vinna krympte till de minimala även om Ronaldo missat straffen.

Mattia De Sciglio – spelade för kort tid för att betygsättas
Började matchen bra, knep fast Ronaldo och såg plötsligt ut att spela med självförtroende, men klev av p.g.a. någon mystisk skada.

Medhi Benatia – 7
Barzagli i all ära, men år 2018 är det en oerhörd skillnad mellan honom och Medhi Benatia. Marockanen är hård, atletisk och lagom ful. Idag var han felfri. Straffsituationen är diskutabel. Problemet är ju att hela laget misslyckats med en sidledsförflyttning, inte bara Benatia, och när bollen dimper ned framför Vasquez måste han kliva fram och störa för att inte ge spanjoren fri lejd att peta bollen i mål. Jag tycker att han gör rätt som försöker nå boll, så smidigt han kan, därför sänker jag inte betyget nämnvärt. Är det kontakt? Ja. Är det tillräcklig kontakt för att blåsa straff? Inte enligt mig. Men jag vet att andra tycker annorlunda, och det är fine.

Giorgio Chiellini – 7
Chiellini var liksom Benatia helt felfri i defensiven, men slarvade lite med kortpassningsspelet i första halvlek. För det här laget är han helt oumbärlig. Han rensade otaliga inspel, särskilt i andra halvlek när Ronaldo spelade som ensam center och hela tiden hotade i straffområdet. Jag kan bara önska att Chiellini fortsätter att vara såhär bra några år till.

Alex Sandro – 5,5
Jag är faktiskt lite besviken på Alex Sandro som inte kommer upp i den nivå vi vet att han besitter. Han är en spelare som skulle kunna vara mer avgörande för Juventus i en sån här match. Men faktum är att han inte varit sig lik den här säsongen. Han gör dock en klart godkänd insats och lyckas över lag bra med att hålla sin kant fri från problem.

Sami Khedira – 7
Khedira har varit riktigt bra den senaste tiden och dagens match var inget undantag. Han rörde sig över enorma ytor och slutade aldrig springa. Ett par gånger löpte han ända in i straffområdet till farliga positioner men hade inte riktigt samma flyt som Matuidi i avslutslägena. Förde en lång duell med landsmannen Kroos matchen igenom, en kamp som man får säga att Sami vann. Framspelningen till första målet var en bakelse som jag knappt visste att han var kapabel till.

Miralem Pjanic – 6,5
Bosniern jobbade ovanligt mycket i det tysta idag. Han agerar bollfördelare som vanligt men syns inte särskilt mycket. Faktum är att hans insats idag snarast är av taktisk och defensiv kvalité. Liksom övriga mittfältare löper han kopiöst, täcker stora ytor och drar på sig nödvändiga frisparkar. Utan att glänsa gör Pjanic en riktigt fin och mogen match.

Blaise Matuidi – 7,5
Fransmannen var väldigt bra idag. Han löpte kopiöst och var kanske den allra viktigaste spelaren i presspelet. Målet var visserligen turlig, men ändå ingen slump – han var där av en anledning. Matuidi bidrar med fysik, rutin och taktisk medvetenhet, vilket gör denna tridente närmast komplett. Idag var Juventus innermittfält bättre än Real Madrids, det som brukar kallas världens bästa. Det var mycket tack vare Blaise Matuidi, som liksom Khedira är som bäst i ett tremannamittfält.

Douglas Costa – 7
Brassen var den spelare som utmärkte sig mest i första halvlek. Hans driv och kreativitet bröt mönstret och han var den som hotade Real mest av alla. Samtidigt stod han för en rad banala misstag i beslutsfattningen. Han fortsatte ösa på i andra halvlek, även om matchbilden passade honom sämre när matchen blev allt tätare. Direkt inblandad i två mål och ständigt på språng efter mer. Det är denna nivå, och lite mer brains, som krävs för att han ska bli den stjärna han borde vara, och som kan göra Juventus till en utmanare om Champions League nästa år.

Gonzalo Higuain – 5,5
Det är något med Higuian och stora matcher, det är inget nytt. Ändå är det märkligt. Som en självuppfyllande profetia. Han hade minst två lägen ikväll som vanligtvis hade resulterat i minst ett mål. Men det ville sig inte för Pipita, även om han gjorde allt rätt i övrigt. En striker måste också göra mål när chanserna väl kommer. Det är framför allt det de måste göra. Det gjorde inte Higuain, ikväll heller.

Mario Mandzukic – 8
Jag var ytterst tveksam till Mandzukics plats i startelvan, det ska erkännas. Han har varit skadad, sjuk och ur form den senaste tiden. När han spelat har han varit rätt kass faktiskt. Men som så många gånger förr blev jag överbevisad av mister Allegri. Ingen annan spelare har omformats och anpassats så mycket under Allegris regi, vilket är fascinerande. Det fanns en självklar taktik med Mandzukics närvaro på planen: Inlägg mot bortre stolpen där Mandzukic bara manglade lille Carvajal. Denna till synes simpla taktik gav oss två mål och så när en plats i semifinalen. Målen höjer givetvis betyget, men hatten av för Allegri och hatten av för Mandzukic, hans främste förkämpe.

Stephan Lichtsteiner – 7
Det är för mig en gåta varför man väljer att spela De Sciglio istället för Lichsteiner. Vad har schweizaren gjort för att Allegri inte ska lita på honom? Han börjar bli gammal, ja, men han är fortfarande snabbare, slugare och har en bättre inläggsfot än De Sciglio. Framför allt har han rutin, grinta och självförtroende, och det tar honom fortfarande väldigt långt.