Doldisen som förändrade sitt liv
Ibland kan det vara jobbigt att kämpa vidare, på jakt efter vad som känns som en omöjlig dröm. En dröm man längtat efter under hela sitt liv, men som försvinner längre och längre bort för varje år som går. Men så kommer den dagen då allt vänder, och drömmen går i uppfyllelse.
13 januari 2008. Piemontelaget Canavese tar emot Pavia hemma på Stadio Franco Cerutti, strax utanför Turin. Bortalaget får ut bollen till vänsterkanten. En kort, aningen framåtlutad spelare tar emot bollen, tar två steg, och skjuter. En projektil viner genom luften och borrar sig in i krysset. Spelaren löper mot kortsidan med armarna högt över huvudet. Han klättrar upp på stängslet och firar med den lilla skaran ditresta Paviasupportrar. Glädje. Lycka. Eufori. (länk)
13 mars 2011. Denna gång i Emilia-Romagna. Hemmalaget Cesena har besök av ett misskött Juventus; ett Juve ovärdigt sitt mäktiga namn. En oväntad passning försätter samma spelare, tidigare i Pavia, i ett ensamt friläge. Han skjuter. Bollen studsar mot stolpen, och han får ännu ett läge från en halvmeter med ett helt öppet mål. Ett ögonblick senare är snedträffen ett faktum, och bollen flyger mirakulöst nog utanför. Frustration. Sorg. Men spelaren glömmer det och kämpar vidare. (länk)
8 december 2011. Turin. Juventus Stadium. Den gamla damen möter Bologna i Coppa Italia. Med en minut kvar av ordinarie speltid bryter den tidigare Pavia- och Cesenaspelaren en passning. Han löper mot Bolognas mål, springer förbi den ena försvararen efter den andra, innan han skjuter ett stenhårt skott som går in vid den bortre stolpen. Ett solomål av klass, och fansen jublar. Målskytten knyter näven för sitt första mål för Juventus, och tar sedan emot en kram av kapten Del Piero. (länk)
10 mars 2013. Återigen på Juventus Stadium. Hemmalaget jagar sin andra scudetto i rad, och kämpar febrilt för att få in ett mål mot ett väl försvarande Catania. I den 92:a minuten seglar en boll in i straffområdet. Samma nämnda spelare tar emot bollen med bröstet, tar tre snabba steg, och lägger in bollen i mål. Arenan exploderar. Staden jublar. Curva Sud skanderar hans namn. Med nio poäng ner till ligatvåan ser det hela ut att vara klart inför slutspurten av säsongen. Den trettioförsta ligatiteln är snart i hamn. (länk)
Emanuele Giaccherini är spelaren som förändrade sitt liv under loppet av fem år. Från att ha harvat omkring i Serie C2:s bottenträsk, gjorde han en sagolik resa till Juventus och det italienska landslaget. Han blev en spelare att lita på, en av Antonio Contes stora favoriter, och en stor tillgång i det italienska landslaget. Från att tidigare ha firat helhjärtat med bortasupportrarna på lilla Stadio Franco Cerutti, firade han nu istället mål och framgångar i Serie A, Coppa Italia, Champions League, Europamästerskapet och Confederations Cup, med hela det italienska folkets stöd i ryggen.
Och idag, den 16 juli 2013, blev det officiellt att denna underbara spelare lämnar Juventus och Italien för spel i Sunderland och Premier League. Lämnar för nya utmaningar, för nya höjder och nya framgångar. I Juventus gjorde han sitt jobb, och vi supportrar kommer minnas honom som en fantastisk breddspelare som aldrig slutade att springa. I Sunderland tar han förhoppningsvis steget från att vara en breddspelare – till att bli en stjärna.
Stadium of Light, Sunderland AFC, rikta strålkastarna mot Emanuele Giaccherini. Tvåfaldig campione d’Italia och kanske Italiens allra bästa spelare under Confederations Cup. Ni har värvat en guldklimp. Bevara den väl.
Tack för allt, Giaccherinho!
