Inter - Juventus1 - 2
Efter Inter-Juventus 1-2: Ena benet i finalen
Juventus tog revansch på ärkerivalerna från Milano med en stark prestation i första mötet av två i semifinalen i Coppa Italia. Två dyrbara bortamål från Cristiano Ronaldo säkrade segern och gör att Den gamla damen nu har ett utsökt läge inför nästa veckas returmatch.
Bravo Mister!
Pirlo hade verkligen gjort läxan sedan förnedringen på San Siro för två veckor sedan. Då såg Juventus otroligt vilsna och osynkade ut och gav bort tre poäng åt Inter utan att bjuda på något egentligt motstånd. Nu spelade laget med övertygelse, frenesi och emfas. Redan från avspark satte de hög press på Inter och var modiga med bollen. Sedan kom de heller inte av sig nämnvärt när Inter gjorde 1-0, utan fortsatte bara att veva på, vilket de snabbt fick utdelning för i form av både kvittering och ledningsmål innan pausvilan. Min känsla var att Pirlo verkligen hade hittat Inters svagheter och hans spelare exploaterade dem elegant. För Inters backlinje, hur bra den än må vara defensivt, är inte bekväm med att spela upp under press. Ashley Young och Matteo Darmian kan jagas till misstag om man utmanar dem tillräckligt ihärdigt och det svårspelade innermittfältet tycker, precis som alla svårspelade innermittfält, att det är mycket jobbigare om de möter rejäla motlägg i parti och minut. Allt det gjorde Juventus på ett föredömligt sätt igår kväll. Dessutom var det väldigt imponerande att Pirlo klarade av att rotera så kraftigt och ändå få med sig ett fantastiskt bra resultat från detta första möte. Att byta ut Ronaldo med en kvart kvar att spela tyckte jag också var bra matchcoachat och lite fräckt. Det kändes som ett drag från en tränare som står allt stadigare i sin roll och sina övertygelser.
Derby d’Italia med stort DERBY
Det var verkligen ett rivalmöte vi bjöds på. Derbykänslan gjorde sig påmind i allt från de hårda duellerna till så gott som alla spelares fullt synliga besvikelse över att bli utbytta. Den resulterade också i ett regn av gula kort, inte mindre än nio stycken delades ut. Både Matthijs de Ligt och Merih Demiral tog varsin helt onödig varning i ganska ofarliga situationer där laddningen helt enkelt slog över. Men det må väl vara hänt tänker jag? De är unga och kommer spela hundra matcher till av den här digniteten, de har gott om tid på sig att slipa ner de onödigt vassa kanterna i sitt duellspel. Vad varken de eller Juventus i stort däremot har tid med är att ge bort fler segrar för att man inte klarar av att hålla motståndarna stången när matcherna blir som jobbigast. Därför tyckte jag att det var underbart att få se ett Juventus som försvarade med själ och hjärta och inte vek en tum ens när Inter öste på som mest. Jag är grymt imponerad över hur Juves unga mittlås ledde laget genom anstormningen, tog och gav smällar och kom ut som vinnare på andra sidan. Det är den här sortens insatser som avgör säsonger.
Spelare spelar roll
Vi kan analysera Pirlos och Contes matchplaner hur mycket vi vill och även om det verkligen fanns en stor skillnad i hur Juventus tog sig an den här matchen jämfört med senaste Derby d’Italia, så kan vi inte bortse ifrån vilka spelare som deltog och inte deltog. Inters avsaknad av Romelu Lukaku och Achraf Hakimi drabbade dem såklart enormt hårt. Visst, de lyckades göra ett mål när Juventus försvar kollektivt gick bort sig, men därefter hade de riktigt svårt att skapa hundraprocentiga chanser trots ett massivt spelövertag i andra halvlek. Å andra sidan fanns naturligtvis en helt annan pondus och handlingskraft i Juventus backlinje, i vilken samtliga fyra spelare var skadade eller sjuka sist lagen möttes. Jag tror att man bör vara ödmjuk inför att nästa veckas Inter kommer vara ett många gånger bättre lag med uppspelspunkten Lukaku och kantkonstnären Hakimi tillgängliga, men jag hyser likväl stort hopp om att en fulltalig svartvit backlinje kommer vara kapabel att stå emot och bereda väg till finalen för Juventus. Det vore underbart om Juventus kunde fortsätta hålla sig så här relativt förskonade från skador under vad som blir en extremt avgörande februarimånad på alla håll och kanter.
Spelarbetyg
Betygsskalan är 4-9 och gränsen för godkänt går vid 6.
Buffon: 6,5
Möjligtvis kunde han ha gjort lite mer vid Inters mål och ett slarvigt uppspel i gapet på Christian Eriksen kunde ha kostat mer i andra halvlek. Nu gjorde det inte det och istället blev bilden av Buffon som enhandsräddar Darmians skott från nära håll det kvarstående intrycket av Juves evige målvakt. Gigi fortsätter gå i bräschen i den här sortens tuffa matcher, hans förmåga att år efter år vara tungan på vågen är häpnadsväckande.
Cuadrado: 6,5
Bra jobbat att fixa straffen till 1-0, därutöver var Cuadrados offensiva bidrag ganska begränsat. Istället imponerades jag, som ofta ifrågasätter hans defensiva duglighet, av hans försvarsinsats. Den var stabil och hård och utan att slå över i några vansinnestacklingar eller farliga chansbrytningar.
de Ligt: 7,5
En av många som kunde ha gjort mer vid Inters mål, men därefter var han helt omöjlig att ha att göra med. Ledde backlinjen med pondus och vann dueller en masse. Mycket stark prestation.
Demiral: 7
Såg lite smått jönsig ut i inledningen av matchen och kom in i dueller på ett sätt som gjorde mig orolig att matchens betydelse fått det att koka över hos den unge flåbusen. I andra halvlek visade han med eftertryck att mina farhågor var felaktiga och räddade segern med sin mållnjesblock av Alexis Sanchez avslut. Det kändes som en “coming of age-match” för Demiral.
Alex Sandro: 6,5
Det är underbart att dig tillbaka Alex. Spelade klokt och tog ansvar.
McKennie: 6 (utbytt 90’)
Det gick naturligtvis inte att klaga på arbetsinsatsen från McKennie, det gör det aldrig tycker jag. Tyvärr kom han dock lite fel in i många situationer och fick mindre uträttat med bollen än vanligt. Fullt godkänd insats hur som haver.
Bentancur: 6,5 (utbytt 76’)
Bentancur är en grymt fin passningsspelare och var en enorm tillgång för Juventus anfallsspel igår. Tyvärr är han kanske aningen för övertygad om sin egen förträfflighet med bollen ibland, agerandet som tvingade fram Demirals mållinjesräddning var i överkant nonchalant och inte unikt i sitt slag den senaste tiden. Utöver denna plump i protokollet var han dock mycket bra.
Rabiot: 6,5
Ingen spelare hade mer att bevisa efter haveriet mot Inter senast och jag tycker nog man får säga att han klarade av det bra. Han använde sin fysik och snabbhet på helt rätt sätt för att desarmera Barellas anfallshot och visade dessutom vilken skicklig bollspelare han är. Bra match från Rabiot.
Bernardeschi: 6 (utbytt 69’)
Katastrofal i inläggsspelet, riktigt bra i press- och försvarsspelet. Gedigen arbetsinsats.
Kulusevski: 6 (utbytt 90’)
Blek, men inte på något sätt undermålig prestation från svensken. Stod för enstaka fina aktioner med bollen, men fick mindre uträttat än vad vi vant oss vid sedan årsskiftet.
Ronaldo: 7,5 (utbytt 77’)
Formen har sviktat den sista tiden och frågetecknen hade lite försiktigt börjat anhopas kring portugisen. Men som så många gånger förr kom han tillbaka i prima form när det gällde som mest. Totalt utslagsgivande med sina två mål.
Danilo: 6 (inbytt 69’)
Kom in och gav ytterligare stabilitet till försvaret i matchens slutskede.
Arthur, Morata, Chiellini och Chiesa spelade samtliga mindre än 20 minuter och är därför svåra att rättvist betygsätta. Jag vill ändå lyfta fram Arthurs prestation, som var grymt bra. Brassen kom in med kvarten kvar att spela och lyfte med sitt trygga passningsspel och allt mer respektingivande duellspel Inters press från Juves straffområde som man lyfter locket från en kastrull. Efter hans entré kom de blåsvarta aldrig nära att utjämna igen.
Mot finalen! Forza Juve!
