Napoli - Juventus5 - 1
Efter Napoli 5-1 Juve: Fan vad pinsamt.
Aj, det där var inte kul. Juve åkte till Neapel och kom hem med den värsta förlusten på nästan 30 år. Det var en sån där match när allt gick rätt för det ena laget och allt gick fel för det andra. Tråkigt nog var Juve det andra laget den här gången.
Uh va jobbigt det där var. Här komme rmina tankar efter matchen.
Skämskudde.
Att förlora borta mot säsongens mest formstarka lag är inget att skämmas över. Men att göra det med 5-1 efter vad som tyvärr måste beskrivas som en defensiv kollaps, det ska man ta mig fan skämmas över. För första gången på 29 år släpper Juve in fem mål bakåt i Seria A. Två dagar senare känns det fortfarande nästan surrealistiskt. Det går snabbt i fotboll, från åtta raka segrar och viskningar om titelutmanare till utskrattade av hela fotbollseuropa på 90 minuter. Napoli gav Juventus en dyrköpt lektion i mentalitet och offensivlusta på Stadio Diego Armando Maradona i fredags. Vi kan bara hoppas att Allegri hade anteckningsblocket packat när han reste till Neapel.
Grejen är att Spaletti har byggt ett lag som kan göra mål i plural mot vem som helst medan Allegri har byggt ett lag som kan hålla nollan mot vissa. För mig är det skillnaden. Juventus hade kunnat spela den här matchen 100 gånger och hållt nollan max 12, Napoli gör fem mål framåt på första försöket. Defensiv stabilitet i all ära, men personligen tror jag ljusår mycket mer på Spalettis filosofi än Allegris. Skapar du ett spelande lag har du oftast ödet i egna händer, skapar du ett riskminimerande lag är du oftast beroende av att motståndarna inte presterar på topp. Igår spelade tydligen De Zerbis Brighton ut självaste Liverpool och vann med 3-0. Och det utan Pogba på planen…
Sällsynt taktisk fuck up.
Jag må inte vara Allegris största fan, men jag har alltid haft respekt för hur han lägger upp en matchplan. Det känns som att han allt som oftast har stenkoll på hur han vill vinna och framförallt hur han vill agera för att inte släppa in mål. Dessutom är han vanligtvis en matchcoach av rang som nästan på egen gand har lyckats vända matcher med hjälp av taktisk briljans. Men mot Napoli var det tyvärr inte mycket som blev rätt.
Chiesa som ytter i 3-5-2 känns inte som det bästa valet mot ett offensivt Napoli med ett par generationer av Neapel i ryggen. Speciellt inte när Serie A:s största utropstecken Kvaratskhelia spelar på samma kant. Efter typ 40 min insåg Allegris sitt misstag och bytte till 4-3-2-1-ish vilket kändes som rätt uppställning för att få ut max av Chiesa. Men då hade vi plötsligt en backlinje bestående av Sandro och Bremer, flankerade av Danilo och Kostic. Kostic, som ytterback i en fyrbackslinje? Och Sandro som en av två mittbackar? Hand upp ni som tycker att det låter stabilt. Det är lätt att sitta med facit i hand och döma ut en plan som visade sig vara knapphändig, men på riktigt läs det här stycket igen så har du en stor del av förklaringen till att Napoli vann så stort som dom gjorde. Det i kombination med att vår bästa back Bremer gjorde sitt livs kanske sämsta instas. Gör ju inte saken lättare direkt.
Spelarbetygen utgår för jag pallar inte att betygsätta en match där alla var dåliga. Nu blickar vi framåt istället. Det positiva är att man inte kan få mindre än noll poäng för en match. Det hade ju lika gärna kunnat bli en handsstraff till hemmalaget i 93:e liksom.
