Gästkrönika: Gör fotbollsvärlden så stor som Buffon förtjänar
Här kommer en gästkrönika från vår allas Henric Nilsson.
Gör världen stor igen sa Frankrikes president , Emanuel Macron, i ett hyllat tal nyligen. Jag tar till mig orden och med en dag kvar till Champions League-finalen väljer jag att överföra dem till fotboll och Gianluigi Buffon. Gör fotbollen stor igen känner jag och ge Gigi Buffon det enda han saknar. Champions-League-trofén Fotbollsvärlden är helt enkelt inte tillräckligt stor och vacker om inte han får lyfta den där åtråvärda bucklan i skyn en gång.
Det finns möjligen spelare som haft lika långa karriärer. Somliga med lika stor stjärnglans.. Men ingen har varit både och, stor stjärna under en så oerhört lång tid. I en stor fotbollsvärld är Gigi störst. Mer respekterad än någon annan. Av alla stjärnor som lyst upp min uppväxts stjärnhimmel är han den enda som fortfarande lyser. Så klar och stark som någonsin. Och vilken resa han gjort, från 1995 till nu.
Reser tillbaks i minnet till den tiden. 1995. Året efter att Sverige tog sitt beryktade VM-brons i det mästerskap som avslutades med att Roberto Baggio sköt sin straff över och bröt ihop. När jag själv gick i nionde klass. Det är längesedan,, de som föddes då har vuxit upp och är idag unga vuxna med blickarna riktade på utbildnings-bannan och familjelivet . Jag stiftade min första bekantskap med Gianluigi Buffon på hösten. Han höll nollan för sitt Parma mot Milan. Jag kände att det var något alldeles extra med den tanige 17-åringen. Anade att han skulle gå en stor framtid till mötes. Jag kunde emellertid inte i mina vildaste fantasier drömma att den skulle bli så stor som den blivit.
Gianluigi Buffin har vuxit upp, från tanig yngling till världsvan kapten. Sett flertalet erors stora spelare passera från sin målvakts-horisont. De killar som var rutinerade då Gigi började skulle kunna vara farfar eller morfar åt hans nuvarande lagkompis Kean. Det ger perspektiv. Han är för våra fotbollsögon vad ett fint årgångsvin är för vinkännarnas gommar. En fröjd.
Min känsla är nämligen den att vårens upplaga av Buffon är bättre än någonsin. Åtminstone om vi lägger ihop det spelmässiga med ledaregenskaperna och den symbol han blivit för Juventus. Det finns nog ingen spelare som innebär ett sådant mentalt lyft för lagkamraterna som den 39-årige målvaktsfantomen, det finns heller ingen som har en sådant mentalt överläge på sina motståndare. Fråga Leo Messi om inte annat.
Förutom resan från yngling till levande legend så har Buffon gjort en mindre resa i den stora, skrivit historia med Juventus. Från topplag, via degraderingen 2006 och tillbaks till toppen. Knappast något lag har gjort något liknande och om så är fallet, mot förmodan, så har detta lag knappast haft en lika viktig komponent som Juve haft i Gigi. Resan tillbaks har varit mycket brokig, vi som varit med minns den som naglarna mot glas. Det krävs en extraordinär spelare för att stå mitt i en sådan storm. En spelare med kvalitet, mental styrka och stort hjärta för klubbmärket. Buffon är en mästare redan. En mästare som det redan skrivs böcker om. Innan karriären är över vill jag dock kunna lyfta en biografi om honom ur min bokylla. En tjock sak vars framsida pryds av Gigi höjandes CL-bucklan. Det skulle göra fotbollsvärlden större. Så stor som Gianluigi Buffon förtjänar
