Gästkrönika: Inte igen!
Nu måste den där jävla pokalen hem till Turin.
År 2003 ville jag ta världen i min famn. Den där matchen skulle ju sätta standarden för finalen, pokalen skulle dansas hem. För man gör inte en sådan andra match mot Real Madrid för att sedan förlora finalen. Man gör det inte. Det händer inte. Men det hände. För egen del spelade det mindre roll att det var mot just Milan. Den kvällen kunde motstådarna lika gärna hetat Malmö, Kalmar eller United. Det var ändå oss själva som jag lade mitt fokus på. Jag minns att Sportbladet hade en helsida inför finalen med Maldini på ena sidan och Del Piero på den andra, där båda slog fast att, att förlora fanns inte. Det skulle vara så outhärdligt att tanken inte ens fick tänkas. Jag måste ha läst den artikeln nära 100 gånger innan matchen började. NU skulle pokalen hem. Det finns matcher som fortfarande lever sina egna liv inom mig, kvällen i Manchester har utvecklat sig till en enda lång väntan och revanschlust. Ett straffsparksavgörande som inte vill ta slut. Förrän det blir rätt.
Alla vet vad som sedan drabbade Juventus de nästkommande åren. Nu står i ragazzi där igen, öga mot öga med pokalen. Efter ett stålbad utan dess like kan alla Juventini vävas in i den vackraste av drömmar. Jag vågar knappt ta ordet i min mun; Trippel. Hjärtat slår fortare bara jag ser det i skrift. Kanske är det löjligt, det är trots allt bara fotboll. En simpel sport. Men på många sätt är fotbollsmatcher den bästa återspeglingen av livets oundvikliga skeden av glädje och sorg. Hur snabbt det kan vända, ibland är det en fråga om sekunder och minuter.
Denna gång står Barcelona på andra sidan, men för mig spelar det återigen mindre roll. Allt jag vet är att jag inte orkar vänta längre. Nu finns det inget kvar. Nu måste den där jävla pokalen hem till Turin. Vem är liksom Messi när Giorgio Chiellini går in på en fotbollsplan? Vem bryr sig om Neymars överstegsfinter när Marchisio målar fotboll? Vem kan titta på något annat än Pirlos kanske sista stora skådespel i Europa? Och Buffon. Ja, Buffon...Jag vet inte ens var jag ska börja. Hans lagkamrater måste fixa detta för Buffon. All respekt åt Barcelona, de är stora favoriter, men jag fokuserar på mitt lag. Marchisio, killen med Juventusblod, är hjälten när sjätte juni ska summeras.
Forza Juventus!
