Gästkrönika: Kärleken till en dam
En krönika av Phille Juventino som beskriver en villkorslös kärlek.
Jag hade kunnat stå här hela dagen och hylla människor som funnits här för mig under livets gång, men du utmärker dig speciellt. Du är en person jag kan räkna med i vått och torrt, i med- och motgång. Sedan dag ett har du funnits vid min sida. Du har stöttat mig i mina val och fått mig att le även i de svåraste stunderna. För mig är du inte bara en syster, utan även en bästa vän. Du är stjärnan i mitt liv!
Vi har gått igenom mycket tillsammans. Året var 2002, mamma och pappa bestämde för att skilja sig. Detta var våran värsta tid i livet. Vi grät ofta och var inte glada. Men vi stöttade och hjälpte varandra hela tiden. Livet kändes som en berg- och dalbana.
Som så många andra syskon bråkade vi en del när vi var mindre. Handlade det inte om vems tur det var att sitta vid datorn eller vem som skulle sitta fram i bilen, så fanns det alltid något annat att tjafsa om. Men om jag många gånger var duktig på att retas, så såg jag också alltid upp till dig. Det var nog ingenting jag tänkte på då, men nu idag när jag tänker tillbaka på dem tiderna, inser jag att jag beundrade dig väldigt mycket. Om du gjorde något, då var jag aldrig sen med att göra samma sak.
Vi har delat många fina stunder och härliga upplevelser. Något som värmer lite extra i hjärtat när jag tänker på det, är när vi för två år sedan satte oss på tåget till Kastrup i Köpenhamn och skulle börja vår resa mot Turin. Som de flesta vet älskar jag fotboll och Juventus ligger mig varmt om hjärtat. För första gången skulle jag se de spela live på deras hemmaarena. Förväntningarna var stora. Vad vi inte visste var att resan dit skulle bli tuff. Vi hade aldrig varit iväg själva. Redan när vi kom till Kastrup kände vi oss förvirrade. Väl framme på flygplatsen i Turin visste vi att vi skulle ta bussen vidare till hotellet där vi skulle bo. Vi hörde oss omkring med folk om vart vi skulle hoppa av, men fick inte så mycket till svar. De är inte så glada för engelska. Du var stressad och vi blev irriterade på varandra. Där befann vi oss, mitt i Turin och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen, det var som bäddat för att vi skulle bli ovänner. Men till slut hittade vi rätt. Stressen släppte och du började gråta av lättnad. Jag kan väl nu i efterhand erkänna att jag inte var så mycket till hjälp.
Själva matchdagen var en dag jag aldrig kommer glömma. Jag och du gick på förmiddagen till arenan för att kolla var den låg. Promenaden var väldigt lång, men medan vi gick tog vi några foton på oss och den fina staden. Det var varmt och soligt. När vi väl var framme vid arenan hittade vi en liten glasskiosk där vi köpte oss en glass och en dricka. På kvällen när de var dags för matchen gick vi bland många Juve-fans och kände stämningen. Det var något alldeles magiskt att få se en Juventus match tillsammans med dig. Det är tack vare dig jag kunde uppfylla min dröm.
Jag har ganska många kompisar, men det är bara få av dem som står mig riktigt nära. Jag ser inte bara dig som min syster, utan också som min vän - min bästa kompis som har den där platsen allra närmast hjärtat. Utan min storasyster vore jag ingenting för det är tack vare dig som jag är den person jag är idag och därför vill jag tillägna dig min hyllning. Under mina 18 år har jag alltid kunnat räkna med min positiva, glada och trygga syster. Det var du som fanns vid min sida när ingen annan gjorde det, de gånger jag har tvivlat på mig själv, har du alltid peppat mig till att tänka positivt och det är du som har fått mig att förstå vad villkorslös kärlek är. Du är inte bara min vän i livet, du är min vän för livet.
