”Gianluigi Buffon är slut”
Det var bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Juventus går som tåget offensivt. Man dominerar på mittfältet, i försvaret likaså. Men i målet? Nej. Det verkar inte fungera längre. Buffon släpper in mål efter mål, och det ser segare ut än någonsin förr. Han är slut helt enkelt, eller hur?
Det har gått tolv år sedan en extremt talangfull målvakt tog steget från Parma till Juventus för den iögonfallande summan på 51 miljoner euro. Folk höjde nog på ögonbrynen, tvivlade, några kanske tog sig för pannan. Det gjorde de fel i. Tolv år senare är Gianluigi Buffon kapten för Juventus, kapten för det italienska landslaget, sexfaldig ligamästare, nio gånger årets målvakt i Serie A, och så vidare. Han är respekterad av alla i fotbollsvärlden, känd som ett praktexempel på hur man bör bete sig, och så är han sportslighet personifierad. Han är Gianluigi Buffon. Eller så var han Gianluigi Buffon. Idag är han nämligen slut verkar det som.
För under de senaste månaderna har han varit seg. Han har sett långsam ut. Den där ryggoperationen för ett, två, nej, just det, tre år sedan satte tydligen sina spår. Bieffekterna dröjde bara några år innan de märktes av, inget konstigt med det. Eller nja, kanske var det ändå David Alabas mål, tjugo sekunder in i den där matchen mot Bayern München, som gjorde det. Från den dagen blev ju Gigi plötsligt en, varning för klyscha, skugga av sitt forna jag, det såg ju alla. Samma sekund som Alabas skott gick in i mål så sänktes hans overall rating från 95 till 75. Ja, så var det nog. Så måste det ha varit.
Och det är så tydligt idag, omöjligt att förbise, kolla bara på ligastarten. 9 insläppta bollar på 32 skott på mål ger Buffon en räddningsprocent på 72 procent hittills i år. Förra året slutade han på 80 procent i ligan, året innan hela 82 procent. Kurvan går nedåt och det i raketfart. Sätt det i perspektiv med Morgan De Sanctis som nästan är hundraprocentig. Varför är inte Buffon det? Och varför envisas han med att göra tabbar och släppa enkla returer hela tiden? Och alla dessa korta insparkar till närmaste försvarare? Varför, Gigi? Nä, åldern börjar helt klart ta ut sin rätt, det märks. Det är dags att ge Storari chansen. Och kör hårt Marotta, hämta Marchetti till nästa säsong!
* * *
Kära medmänniskor, kära juventini och kära fotbollsvärld – vad har hänt med tålamodet? Var är stödet, hoppet, inställningen som säger ”vi tror på dig” istället för ”vi tvivlar på dig”? Vad har hänt med tryggheten som alltid bör omsluta en lojal spelare som representerat tröjan sedan urminnes tider och som bär en bindel som betyder allt och lite till på sin arm? Medan de hesa, slitna rösterna på Curva Sud skanderar hans namn, ropar vissa andra glömska och otålmodiga röster om att dumpa och köpa nytt. Om att Gigi kanske kan fungera som mentor för någon under ett år och sedan lägga skorna på hyllan säsongen därpå.
Syftet med denna text är att klargöra vissa saker, presentera ett antal punkter för att ingjuta hopp i och argumentera emot den grupp av juventini som påstår att Gianluigi Buffons resa snart stannar vid ändhållplatsen. För det är nämligen omöjligt att förutspå återstoden av hans karriär just nu. Men om inte pessimismen snart vänder mot optimism, och om dessa negativa tankar fortsätter spridas bland fler och fler supportrar, även i Italien, så kommer det nog inte dröja länge innan vi själva knuffar vår världsmålvakt till karriärens slut. Så brukar det nämligen gå för spelare som inte får det stöd de behöver och förtjänar. Och om det är någon som förtjänar vårt stöd så är det Gianluigi Buffon.
Så låt oss börja med räddningsprocenten. 72 procent är ingen jättesiffra, det är jag fullt medveten om. En snabb jämförelse ger oss att Morgan De Sanctis är på 94 procent, men det är ju mer på grund av tillfälligheter och en enorm formtopp. Tittar vi däremot i andra ligor så hittar vi en viss Diego Lopez, som i dagsläget petar en av den moderna historiens bästa målvakter. Han har 72 i räddningsprocent, precis som Gianluigi Buffon. Atletico Madrids stora talang Thibaut Courtouis ligger på 76 procent, en smula bättre än Buffon men bara marginellt. I Premier League då? Joe Hart, minns någon honom? Hans futtiga 62 procent imponerar inte på någon. Och just ja, till de som ropar efter Marchetti, håll i hatten: 68 procent. Föga imponerande.
Vidare till det taffliga målvaktsspelet då. Alla spelare har formsvackor, det behöver inte betyda att karriären är över för det. 2006 var Alessandro Del Piero, då 32 år gammal, petad av en viss Fabio Capello. Många var de juventini som föredrog Zlatan Ibrahimovic framför kaptenen, och det var ingen lysande period för vår hjälte som förresten fyllde 39 år igår. Två år senare vann Alex skytteligan i Serie A, 34 år gammal. Ett år yngre än vad Buffon är idag. Detta är bara ett av otaliga exempel på hur spelare har kommit tillbaka till gammal storform på ålderns höst. Francesco Totti är ett nutida bevis på det. Luca Toni ett annat, hur dominant är inte han i Hellas Verona för tillfället?
Dessutom är det är så förbannat enkelt att bara bortse från det positiva Gigi gör och istället fokusera på tabbarna och ha dessa som grund för att han är långsam, seg, slut och allt vad det heter. Men en målvakt som är slut gör inte dessa sjuka räddningar i VM-kvalet mot Bulgarien. Han visar inte sådana här extrema reflexer i en CL-match mot Celtic. Han gör inte en dubbelräddning som denna i bronsmatchen i Confederations Cup. Inte heller en sådan här magnifik räddning i ett Derby d'Italia mot Inter. Jag ser inga tendenser till seghet eller långsamhet i nyss nämnda räddningar, samtliga från 2013. Det handlar inte om att Gigi är slut, utan om att han behöver hitta formen igen.
Gianluigi Buffon är i en tuff period av sin karriär. Som åskådare känns det stundtals som att vart tredje avslut passerar honom in i mål, att han släpper returer på till synes lättplockade skott, och att han börjar bli en allt svagare del av vår startelva. Men man får inte glömma att detta bara har pågått i ett par månader. Den stabilitet och världsklass som vår Gigi har visat i mer än ett decennium får inte förbises utan vidare, och vi får inte tappa tron på att han har kapaciteten att återgå till att vara den vägg han alltid har varit i målet. Det vore att svika en trotjänare som inspirerat miljontals juventini genom åren.
Så låt oss visa Lo Stile Juve och unisont tro på vår hjälte som varit med och skrivit vår framgångsrika historia. Han är ju trots allt inte som alla andra. Han är Gianluigi Buffon. Eller som Cesare Prandelli brukar säga, senast häromdagen: "È lui il nostro numero uno." Och vår numero uno är definitivt inte slut.
