Juventus - Inter
Inför Juve - Inter: Risk för salt i såren
Luften gick ur den gamla damens förhoppningar om CL efter den pinsamma torsken mot Milan. Allt annat än en vinst mot Inter innebär den sista spiken i kistan för hela kalaset. Och även om Inter redan är klara mästare så har de chansen att knuffa ner sin största fiende i det inferno som missade CL-pengar i coronatider innebär. Det räcker nog som motivation.
Inte mycket talar för att Juventus ska krångla sig till den där fjärdeplatsen. Här kommer mina uppgivna tankar inför matchen.
Det är svårt att förlora när man inte gjort det på nästan 10 år
Dom senaste åren har jag försökt se så nyktert som möjligt på Juventus inhemska segertåg. Det vore orimligt om det inte tog stopp liksom. Det är inte så sport fungerar, inte när den mår bra i alla fall. Så jag har mentalt förberett mig på att vi kommer att förlora snart. Jag har förlikat mig med tanken på att någon annan, till och med Inter, snart kommer knuffa att ner oss från tronen. Det är fine att förlora ibland, om man bara gör det en gång av 10 är det helt sjukt egentligen. Men för mig är det inte att vi förlorar titeln till Inter, det är ett bra lag format efter en bra coach, det är hur vi gör det. Gång på gång på gång har jag sett 11 spelare ställa ut skorna och hoppas på att det ska räcka. Noll glöd, noll intensitet, noll grinta. Om dom inte bryr sig, varför ska jag göra det? Varför ska jag låta 11 överbetalda lallare styra över min lördagskväll?
Fino alla fine, eller?
Ja vårt kära gamla motto är ju bekant det som ska symbolisera klubben och dess supportrar. Men jag måste erkänna att jag har gett upp den här säsongen. Med allt i egna händer inför matchen mot Milan såg laget än en gång till att fucka upp riktigt ordentligt. Och nu kan vi inte ens skylla på skador. Spelet har sett så bedrövligt dåligt ut under upploppet av Serie A att jag inte ens vet vad jag ska säga. Att det skulle hacka lite i början var jag fine med, jag hade inte ställt in mig på smooth sailing när ledningen grävde i budgetlådan efter tränaralternativ och drog upp en nyexad Pirlo, men att det skulle bli sämre och sämre för varje match som gick hade jag inte räknat med. Jag tror på riktigt att det är svårare att missa en CL-plats med dagens trupp än vad det är att komma topp fyra. Allt måste gå fel. Och det har det gjort. Ändå har jag hoppats att det på något sätt skulle ordna sig, att laget skulle ta sig samman inför dom sista omgångarna och ordna ett värdigt avslut på säsongen. Men icke. Så jag fino alla finar inte mer den här säsongen. Jag kommer tillbaks till nästa istället.
Matchen då?
Otroligt svårtippad. Inte bara för att Italiens two-face nummer ett är inblandade utan också för att deras motståndare egentligen inte behöver vinna. I vanliga fall skulle det tala för en Juveseger då dom svartvita faktiskt har någit att spela för (i teorin), men det här är Juve anno 20/21 så jag skulle inte bli förvånad om det blir 0-3 den här gången också. Ger du Bentancur nycklarna till mittfältet kan du räkna med en shaky ride. Om du bryr dig om din egen mentala hälsa rekomenderar jag att du också bryter ihop och kommer igen nästa år. Att gå in i den här matchen med några större förhoppningar känns som ett säkert kort för djup besvikelse.
