Juventus - Sporting
Inför Juve - Sporting: Noll ursäkter, alla möjligheter
Då var det dags för en kvartsfinal i Europa igen. Det var fyra år sedan den gamla damen tog sig förbi åttondelen, då i den lite finare upplagan av europaspelet. Sporting står för motståndet, kan dom skrälla ut ett storlag en gång till eller väger historiken för tungt den här gången?
Ett smörgåsbord av möjligheter.
För första gången på typ hela säsongen är alla nyckelspelare tillgängliga. Till och med Pogba. Men jag kommer inte ropa ”Pogback” innan han faktiskt är på planen. Den mannen har varit en enda gigantisk (och dyr) besvikelse den här säsongen. Men om han finns med i truppen så finns i alla fall chansen att se honom i några minuter och bara det är ju något att se fram emot. Även Chiesa är spelklar efter ett väldigt piggt inhopp i en annars trött match mot Lazio. Visst såg man tendenser av att den gamla Fedex är på väg tillbaka där? Han var rak i spelet, vågade utmana och framförallt kändes han orädd vilket är enormt viktigt för någon med hans speltyp. Däremot passar han inte in i Allegris 3-5-2 vilket tyvärr talar emot en start. Personligen hade jag mer än gärna skrotat ett uråldrigt spelsystem för att ha en av lagets bästa spelare på planen, men Allegri tänker nog annorlunda än mig där. Förvisso tänker han annorlunda än dom flesta, jag vet inte när något lag vann något med en 3-5-2 uppställning senast men det är en annan diskussion.
Det ger förvisso Juve chansen att byta taktik om det skulle behövas vilket alltid kan vara ett ess i rockärmen. Att byta ut exempelvis Fagioli mot Pogba och Cuadrado/Kostic mot Chiesa och gå över till 4-3-3 höjer den offensiva kvaliteten avsevärt.
Imponerande åttondel av Sporting.
Att slå ut Arsenal behöver inte betyda att man är ett kanonlag. Den klubben har gtt kräftgång sedan Wenger lämnade 2018. Men att slå ut årets upplaga av Arsenal är desto mer imponerande. Artetas mannar leder PL och har spelat en fantastisk fotboll den här säsongen och det var nog inte många som gav Sporting en chans i det dubbelmötet. Men portugiserna vände underläge till kryss två gånger i dubbelmötet, lyckades klösa sig kvar i den avgörande bortamatchen och vinna på straffar. Hatten av. Det tyder på mental styrka och ett lag som jobbar för varandra. Då kan man komma långt i lagsporten fotboll.
Förrs säsongen vann Sporting ligan för första gången på 19 år och den unga tränaren Ruben Amorim har självklart höjts till skyarna. Den här säsongen har det gått sämre och laget parkerar på en fjärdeplats i ligan, ganska långt efter toppen. Men höjden finns där, det är ett tekniskt och välorganiserat lag som bevisligen kan slå vem som helst så all form av underskattning är strikt förbjuden.
Ett hörnmål avgör?
I mötet mot Arsenal lyckades Sporting både släppa in mål och själva göra mål på hörna. Och även om det inte alltid känns som att Juve är bra på hörnor är det något som laget gör en hel del mål på framåt. Tyvärr lyckades jag inte gräva fram någon statistik på det så ni får helt enkelt lita på mig här. Bremer, Rabiot, Danilo och Gatti är duktiga huvudspelare med en hel del tyngd i duellerna och med Di Maria vid hörnflaggan kan man lita på att bollarna slås in med precision. Även om det inte är det sexigaste sättet att göra mål på kan det vara skönt att veta om spelet hackar. Vilket spelet ganska ofta gör nu för tiden. Hörnmål bryr sig inte om hur spelet ser ut och det gäller för båda lagen. Det kan vara förödande att spelmässigt dominera en match för att sedan släppa in ett mål på något som knappt var ett anfall. Men det är lika för alla och det gäller att behandla dessa situationer med maximal koncentration. Det kan mycket väl avgöra ett helt dubbelmöte.
