Juventus - Udinese
Inför Juve - Udinese: Nu jävlar
Julen är slut, 2020 är tack och lov slut men Serie A fortsätter med en hemmamatch mot klart överkomligt motstånd.
Här kommer mina tankar inför matchen:
Är Juve arga?
För det borde dom vara. 3-0 mot Fiorentina är inte ett okej sätt att avsluta året på och nu har den irriterande förlusten fått ligga och pyra över hela ledigheten. Bättre tändvätska finns inte. Från och med nu vill jag se ett förbannat Juve som krigar till sig segrarna. Visst, skönspel är inte bannat men nu gäller det att höja intensiteten. Blod, svett och tårar ändra fram tills slutet av maj. Storlagsfotboll ala maskinen Juventus. Jag tror att denna upplaga av Serie A kan avgöras på målsnöret, nu gäller det att sätta sig i bästa möjliga läge.
Ett jävla januari
Nästkommande 28 dagar innebär hela åtta matcher för vårt svartvita lag. Milan, Inter, Sassuolo och Napoli är bland motståndarna och det här är utan tvekan den tuffaste perioden hittills på säsongen. Tre poäng mot Udinese är vitalt. Inte bara för självförtroendet, vi har inte råd att tappa många fler poäng på toppen. Milan möter Benevento och Inter ställs mot Crotone, det mesta lutar åt sex poäng till Milano. Nu gäller det att dig deep, januari är skyttegraven Juve måste ta sig helskinnade ur för att kunna utmana om titeln även denna säsong. Skadeläget ser för en gångs skull ljust ut vilket kommer krävas när det är match i stort sett var tredje dag.
Kontinuitet kontra rotation
Juventus har inte radat upp vinster den här säsongen. Inte för att dom aldrig har vunnit men det har sällan varit back to back. Precis som att elvan sällan varit densamma två matcher i rad. Vissa spelare har förstärkt sina aktier medan andra känns klart petbara. De Ligt, Danilo, McKennie, Ronaldo och Morata är mina givna killar just nu. Frågan är hur mycket dom orkar att spela? Matcherna mot Milano absolut, även Supercoppan mot småsvinen Napoli, men sen då? Har vi råd att vila någon?
I och med att två av våra mittbackar återvänder från skada hänger Bonny riktigt löst i min bok. Han har alltid varit en okej mittback, inte mer än så, men det är spelet med fötterna som har gjort att han stuckit ut i konkurrensen. Men dom senaste matcherna har Leo varit riktigt dålig där med. Han snubblar på bollen i livsfarliga lägen och skänker bort uppspel efter uppspel vilket gör att motståndarna aldrig känner att en chans är långt borta.
Min elva (4-3-1-2)
Buffon
Danilo - De Ligt - Bonucci - Sandro
McKennie - Bentancur - Rabiot
Kulusevski
Morata - Ronaldo
Först och främst så har försvaret sett bäst ut när Buffon spelar. Jag har inget emot Tek, det är en toppmålvakt, men när Giorgio är borta behövs en ledare (Bonny är ingen ledare). I och med Cuadrados röda kort mot Fiorentina flyttar jag över Danilo till högern, Bonucci får spela pga att alternativen inte ska gå in och skada sig direkt. På mitten vill jag se McKennie göra McKennie-grejor och Bentancur ta ett kliv till. Jag tror att Rabiot får spela nu så därför tar jag honom framför Ramsey som jag aldrig riktigt blir klok på. Kulan som trequartista? Ja! Han har själv sagt att han trivs där och jag ville se hur det blir om Dejan får bollen högre upp i banan. Där framme är det inget snack, om nu inte Dybala plötsligt är glödhet.
