Randers FC - Midtjylland
Inför Juventus-Barcelona: En gavetta i ryggen, en vendetta i sikte
Historiskt är Juventus och Champions League en saga om obesvarad kärlek. Som den där ladyn du alltid hoppats på men som aldrig blir din. Hon som dyker upp till festen med en ny pojkvän när du klätt dig från topp till tå i förväntan och favoritplagg. Vi har förlorat tre finaler i rad. Motståndet har aldrig varit svårare än nu. Kan vi ta vår efterlängtade revansch? Logiken säger nej, och tur är väl det.
Då är den snart här, dagen vi alla väntat på. 6 juni - Sveriges nationalda... pfffft! Juventus spelar final i Champions League, allt annat är ytterst irrelevant.
Men innan vi blickar framåt vill jag att ni tänker er tillbaks till mörkret. Dagen då domarklubban föll och skickade ner oss i Serie B. Allt scrollande i forumet, alla italienska nyhetstexter som klipptes in i översättningsverktyg och luslästes, all jävla ångest. Se tillbaks på alla gånger ni har fått försvara våra färger mot missunnsamma tifosi, hånflinande La Liga-fantaster och opålästa anglofiler. Se tillbaks på mörkret och le. Det ledde oss hit, till Berlin, stoltare och mer rakryggade än någonsin. Ingen kan ta den här finalpatsen ifrån oss. Ingen har förtjänat den mer än Buffon, Marchisio och Chiellini.
Alla spelbolag håller Barcelona som storfavoriter. Alla tyckare pekar på hur svårt, om inte omöjligt, det är att stoppa Messi, Suarez och Neymar. Faktum är att ”Tres Amigos” (VM i smeknamn, någon?) har gjort fler mål än vad Juventus har gjort sammanlagt under den här säsongen. Hur jag än vänder och vrider på det säger all logik att Xavi lyfter bucklan för fjärde gången den 6 juni. Men fotbollen har genom åren visat att den fullständigt skiter i analyser och rationellt tänkande. Att logik inte hör hemma på planen. 1992 hade Danmark missat att kvala in till EM med gick lik förbannat och vann då Jugoslavien uteslöts ur turneringen stax innan start. 2004 var Grekland smått utskrattat inför varje slutspelsmatch men lyckades ändå gneta till sig ett historiskt guld. 2012 satt det svenska landslaget i ett omklädningrum i Berlin med 0-4 i röven efter 45 minuter. Mot Die Mannschaft av alla motstånd. Även om de får 1000 chanser tror jag aldrig att de skulle vända det underläget igen. Men där och då, den kvällen i Berlin, fick ett fotbollsmässigt skitland som Sverige superstjärnorna i Tyskland att se ut som ett amatörgäng från Färöarna under 45 minuter. Visst, det går att argumentera för att Barcelona är något bättre än Tyskland, men samtidigt är Juventus definitivt mycket bättre än Sverige. Vi är underdogs, men vi är långt ifrån underlägsna.
”Vi åker inte till Berlin för att vara åskådare” sa Buffon efter avancemanget i Madrid. Jag tror att Juventus vill vinna mer än Barcelona. Jag tror också att så länge vi spelar med fyra centrala mittfältare kan vi kväva vilka bolltrollande gnomer som helst. Messi må vara utomjordiskt bra men om han inte får bollen kan inte ens han göra mål. Media har redan skrivit spaltmeter om Chiellini och Evra’s återträff med Suarez, jag behöver inte säga mer än att jag hoppas att de tvålar till den idioten med en vinst. Det svider nog mer än alla bitmärken i världen.
När än Barca gör mål, vad det än står och hur ni än mår, så glöm aldrig bort att i fotboll kan vad som helst hända. Om vi inte når hela vägen, kom ihåg att det inte finns någon skam i att förlora en Champions League-final mot Barcelona. Ingen vågade ens hoppas på att vi skulle ta oss till Berlin i år.
Forza ragazzi, och ett stort tack för den här fantastiska säsongen. Ni har gett mig minnen för livet.
Troliga startelvor:
Juventus (4-3-1-2)
Buffon
Lichtsteiner, Bonucci, Chiellini, Evra
Marchisio, Pirlo, Pogba
Vidal
Tevez, Morata
Barcelona (4-3-3)
Ter Stegen
Alves, Pique, Mascherano, Alba
Rakitic, Busquets, Iniesta
Messi, Suarez, Neymar
Hur: Utan att väsa rasistiska glåpord eller bitas.
Var: Olympiastadion i Berlin och på TV3. Eller Viaplay för självhataren.
När: Lördag, 20:45
