Inför Juventus - Milan: Allt att förlora
Vi tar emot ett formstarkt Milan på söndag. Innebar segern i Malmö den vändpunkt som vi väntat på? Vi hoppas det, annars börjar säsongen redan kännas förlorad.
Det kanske låter lite väl dramatiskt, men faktum är att om vi förlorar på söndag är vi elva poäng efter ligaledarna efter bara fyra matcher. Och även om det går att acceptera att laget är under konstruktion, och att det tar tid att bygga något nytt, är det omöjligt att acceptera den nuvarande tabellplaceringen.
Här följer mina tankar om tre aspekter som kan fälla avgörandet på söndag.
Champions League-effekten
CL-veckorna brukar inte sällan påverka Juventus ligaspel negativt. Många gånger har vi sett de svartvita återvända från en CL-viktoria för att stå för halvhjärtade insatser i den efterföljande ligamatchen. Den här veckan tror jag dock på motsatt effekt. Segern i Malmö gav laget det självförtroende som det så desperat behövde. Förhoppningsvis var segern precis det som behövdes för att sparka liv i denna döende häst.
Milan å sin sida kommer från en tung förlust i Liverpool. Trots att man gick till halvtidsvila med ledning, och att 2-3 kan låta som en hedersam förlust, var man hjälplöst nedtryckta mot ett överlägset Liverpool. Frågan är om Milan kan vända förlusten till något positivt eller om självförtroendet fått sig en törn av det faktum som matchen mot Liverpool bevisade - att man fortfarande är flera klasser under de absolut bästa lagen.
Sammantaget vill jag hävda att utgången av veckans CL-matcher ger Juve en liten fördel gentemot Milan.
Status på lagbygge
Den här aspekten syftar till att kasta ljus på skillnaderna mellan ett taktiskt och mentalt samspelt lag och ett lag som är mitt uppe i en plågsam nystartsrenovering. Här är det klar fördel Milan, som under Pioli svetsats samman från totalt kaos till en genuin enhet där varje spelare är införstådd i sin uppgift till 100 %. Truppen är inte lika bred, rutinerad och talangfull som Juventus, men präglad av ungdomlig entusiasm, kryddad med några gamla klassrävar, och osviklig lojalitet till Piolis taktiska projekt.
Juventus har däremot tappat den kontinuitet som kännetecknat det framgångsrika senaste decenniet. För tredje året i rad startar vi säsongen med en ny tränare på bänken, och även om klubben är mer än bekant med Allegris spelidé har truppen oundvikligen förändrats sedan han senast basade över den. Inledningen på Allegris återkomst hade knappast kunnat vara sämre. Spelarna har sett förvirrade och håglösa ut och har inte lyckats etablera något spelövertag över huvud taget. Lilla Empoli kunde spela rondo under perioder av matchen och Napoli etablerade handbollsanfall under större delen av matchen senast. Mot Malmö fick vi se ett rakare spel med längre passningar och fler löpningar i djupled. Framför allt såg vi ett Juventus som klarade av att föra ett eget spel och som börjat hitta sina roller. Likväl är Allegris Juventus ännu långt ifrån lika samspelt, tight och strömlinjeformat som Piolis Milanprojekt.
Tabellplaceringen
Den tredje och kanske viktigaste aspekten inför mötet är lagens respektive tabellplacering, och den håller jag till Juventus fördel. Milan har gått rent i säsongsinledningen och parkerar i toppen av tabellen på nio poäng, medan Juve bara har lyckats skrapa ihop en ynka poäng på tre sorgliga försök. Det skulle alltså vara lätt att hålla Milan som favoriter enbart baserat på lagens respektive form.
Det brukar ju dock inte vara så enkelt. Särskilt inte när storlag möts.
I just det här mötet gör ligatabellen att Juventus motivation att ta tre poäng är högre än Milans. För Juventus finns det helt enkelt inga andra tänkbara resultat. För även om säsongen fortfarande är i sin linda skulle ännu ett poängtapp innebära ett nästintill hopplöst gap till de formstarka topplagen. Samtidigt skulle Milan säkerligen vara nöjda med ett oavgjort resultat mot Juve borta, med tanke på deras tabellplacering. Juventus har allt att förlora, och just därför måste de bara vinna.
Preliminära startelvor:
Juventus: Szczesny - Danilo, De Ligt, Chiellini, Alex Sandro - Cuadrado, Bentancur, Locatelli, Rabiot - Dybala, Morata
Milan: Maignan - Calabria, Tomori, Kjaer, Hernandez - Kessié, Tonali - Florenzi, Diaz, Rafael Leao - Giroud
