Juventus - Real Madrid
Inför Juventus-Real Madrid: Vinna är inte viktigt, det är det enda som betyder något
Nu är den snart här, säsongens sista och överlägset viktigaste match. På andra sidan står regerande och mesta mästarna Real Madrid. Är det nu vi dräper finaldraken?
Vid den här tiden imorgon är jag antingen på toppen av ett berg eller omsluten i ett vakuum. Allt förnuft försvinner vid sådana här matcher. Att känna så mycket för 22 män du förmodligen aldrig ens träffat, en rektangulär yta med gräs och en vit boll är orimligt. Det går inte att förklara för en utomstående utan att verka helt världsfrånvänd. Men samtidigt så är det fullständigt logiskt. För det blir inte större än såhär. Euforin efter seger eller den enorma tomheten efter förlust blir inte starkare. Jag vet det, jag har förlorat lika många Champions League-finaler som Buffon. Det är som en sten i skon i flera veckor efteråt, bara det att stenen är ett rostigt rakblad och skon är en trampmina.
Om några timmar ska jag ta tåget till min hemstad Kumla för att se matchen med gamla vänner. En av dem är juventino som jag. Han kan vara nervös i veckor innan en match. Innan vi ens hade spelat hemmamatchen mot Barca hade han ångest inför den två veckor långa väntan till returen. Tänk om vi hade fått med oss ett dåligt resultat? Han och jag brukar skämta om att det tar slut på Internet när Juventus förlorar. Ingen av de sajter vi så reflexmässigt besöker är säkra från rubrikerna som svider som saltvatten i ögonen. Vi såg Del Pieros sista match på plats i Turin. Vi följde spelarbussen som iglar längs Turins kullerstensgator när den första av våra sex raka scudetti firades. Vi har betat av de flesta känslorna en fotbollssupporter kan känna gentemot sitt lag under våra snart 20 år som svartvitrandiga. Att komma tvåa i Champions League har vi så mycket erfarenhet av att det räcker för en hel livstid. Men vi har aldrig fått uppleva hur det känns att vara bäst i världen. Jag vet inte vad ni säger, men jag tycker fan att det är på tiden.
Jag vill inte se Buffon svälja klumpen i halsen och lyfta upp snyftande medspelare från marken igen. Han är inte värd det. Det vet alla som vet vad fotboll är. Många sa det förvisso inför finalen 2015 också, men nu känns det som Gigis sista chans att lägga sina legendariska målvaktsnävar på pokalen alla fotbollsspelare strävar efter. Om galningen som skriver det stora fotbollsmanuset har någon som helst känsla för dramaturgi blir det ettornas nummer ett som lyfter Ol' Big Ears mot himlen i Cardiff ikväll. Allt annat vore en skymf.
Men det ska ju spelas en match också. Förhoppningsvis en bra sådan men det är svårt att sia om. Finaler i fotboll är lite som ett svart hål, ingen vet vad som sker men allt kan hända. För Juventus del handlar det om att strypa bollarna till Reals anfall och dra ner på tempot när de inte har bollen. Som enhet är vi världens bästa försvar, ställs Ronaldo ensam mot Barzagli kan det bli åka av. Här får Pjanic och framförallt Khedira ta stort defensivt ansvar och tvinga marängerna att spela omständigt så våra yttrar hinner hem i försvaret. Offensivt kommer det att finnas ytor, Real är inte i final för att de håller tätt bakåt. Om trianglarna mellan spelare som Pjanic-Dani Alves-Dybala-Higuain sitter kommer vi ha goda förutsättningar att skapa chanser. Är den lilla gladiatorn i Barca-form och Casemiro åker på ett tidigt gult blir de ännu bättre. Utan brassens fysik tappar Real mycket balans på mittfältet.
Nu är klockan 02.38 och jag känner mig som en bortskämd snorunge innan julafton. Trött men för pirrig för att sova. Krävande. Om jag inte får det jag vill ha kommer jag ställa till med en scen. Det vill ingen vara med om. Så snälla ragazzi, vinn den här jävla titeln för alla oss som inte klarar av att förlora igen.
Förmodade startelvor
Juventus (4-2-3-1/3-4-3):
Buffon; Barzagli, Bonucci, Chiellini, Alex Sandro; Khedira, Pjanic; Alves, Dybala, Mandzukic; Higuain
Real Madrid (4-3-3):
Navas; Danilo, Varane, Ramos, Marcelo; Kroos, Casemiro, Modric; Bale, Benzema, Cristiano Ronaldo
Må domaren hålla pipan rätt i munnen och bästa lag vinna. Eller ge oss fyra tveksamma straffar, dåligt spel och segern ändå. Jag bryr mig inte så länge vi vinner.
