Monza - Juventus
Inför Monza - Juve: Slagläge. För Monza.
Det är en sargad gammal dam som reser österut för att rädda säsongen innan det är försent. Men Monza blir nog inte den munsbit som många hade räknat med. Dels på grund av den långa frånvarolistan men kanske mest på grund av den usla formen.
Yay, ännu en match jag inte ser fram emot speciellt mycket. Här kommer mina tankar inför Monza.
Sämst på länge
Två vinster, två förluster och fyra kryss. Inte ens en pessimist som jag hade trott att Juve skulle starta så dåligt. Igen ska tilläggas. Ni vet katastrofstarten det pratades om förra säsongen? Well, nu har vi ett poäng mer i ligan (woho) men tyvärr sex poäng färre i CL. Så om förra säsongen inleddes historiskt dåligt så vill jag nog hävda att Max och hans mannar har slagit ännu ett bottenrekord den här gången.
Jag skulle skriva matchrapporten efter Benfica men jag kunde verkligen inte hitta orden. Det blev bara en upprepning av det jag redan skrivit, en repris av samma besvikelse som så många gånger förr under Allegri 0.5. Att kalla denna upplaga av mister Max för Allegri 2.0 är en skymf mot alla webbutvecklare där ute. Det här är inte en bättre tränare än den vi såg ta Juventus till fem raka ligatitlar och två CL-finaler. Det här är en tränare som har blivit så rädd att köra av vägen att han inte ens har lämnat parkeringen. Allt han predikar är lugn och balans, fast spelet är så långsamt och idéfattigt att folk på riktigt stänger av tvn. Han är som en yogainstruktör som lär ut avslappningsövningar fast att halva klassen har somnat på mattan. Vi behöver inget mer jävla calma Max, vi behöver tempo!
Alltid någon borta
Absolut har skador varit en faktor även denna säsong. Men det finns ingen som kan övertyga mig om att dom elvor som ändå ställts på banan mot lag som Sampdoria, Salernitana och nu sist mot Benfica inte ska kunna spela bättre än såhär? Vi pratar trots allt om landslagsspelare i ganska stora fotbollsnationer som Italien, Brasilien, Argentina, Franrike och Serbien. Kryddat med några av landets största mittfältstalanger. Kom igen, dom här killarna kan lira fotboll. Så är det bara. Det kommer alltid att vara någon borta men bra lag har ett grundspel, en idé som gör att dom kan fortsätta framåt ändå. Just nu känns det som att dom flesta bara väntar på att Pogba och Chiesa ska komma tillbaks och lösa allt.
Nu mot Monza är det dock löjligt hur många viktiga kuggar som missar matchen. Rabiot, Sandro, Szczesny och Locatelli joinar långtidsskadade Chiesa och Pogba i sjukstugan. Utöver det fick både Cuadrado och Milik rött kort i skandalmatchen mot Salernitana och missar därmed även dom söndagens drabbning. Det är åtta spelare som med största säkerhet hade gått in i en startelva. Plocka bort åtta spartspelare från vilken klubb som helst och det kommer att bli problem. Jag köper det. Men trots all frånvaro kan Juve ställa upp med en anfallstrio bestående av Kostic - Vlahovic - Di Maria. Uppbackade av spelare som Paredes, Miretti, Danilo, Bonucci och Bremer. Det är absolut tillräckligt med kvalitet för att slå en nykomling i Serie A.
Häng, trots allt
Även om det har startat med idel magplask så är Juventus bara fyra poäng från toppen vilket känns helt sjukt. Tacka allas svajiga inledning för det. Det är lätt att måla fan på väggen men än är den här säsongen långt ifrån över. Förra året var Milan åtta och Napoli 10 poäng före vid det här laget, då kändes det som att det redan var kört. Att ta in fyra poäng på 32 matcher är ingenting, speciellt när vi får tillbaks några stjärnspelare från skador. Men då måste trepoängarna mot lag som Monza börja att trilla in. Ursäkterna tog slut för längesen.
