Torino - Juventus
Inför Torino – Juventus: När ska detta ta slut?
Jag har följt Juventus sedan jag fyllde åtta år en varm sommardag i Pietra Ligure. Då fick jag en tröja med Del Piero på ryggen av min pappa och sprang omkring på det lokala torget och spelade boll med de andra ungarna. Säsongen som följde (97/98) vann vi ligan och nådde final i Champions League. Det var lätt att bli förälskad. Åren som följde växte fotbollsintresset, det var glädje och kul varje gång det vankades ”Uno kryss due” med Juventus som huvudmatch. Tråkigt med förluster men för det mesta gick det bra och det var kul att se matcher. Med åren blev blev det mer än glädje och kul. Finalförlusten mot Milan i CL finalen 02/03 sved och det gräts. Tvångsdegraderingen till Serie B var fruktansvärd. Man gick runt med Juventus tröja och skämdes liksom för vad som hade hänt trots att det var en ledning och ett otroligt märkligt italienskt system som satte oss i skiten. Spelarna som stannade kvar har vi supportrar evig respekt för. Vi vann Serie B och åren därpå reste vi oss och tog oss på nytt till Champions League och spelade mot de bästa. En dipp följde med två säsonger med den värsta fotbollen jag sett Juventus prestera... fram tills nu. Då var vi fortfarande en klubb som behövde få saker på plats för att vi skulle kunna återvända till den klubb vi i grunden är, Italiens största. De usla mellansäsongerna med två raka sjunde placeringar med Del Neri och Zaccheroni vid rodret var hemska. Ändå är det ingenting mot hur det känns just nu. Är det att man glömmer undrar jag? Är vi bortskämda efter alla succéer? Att så snabbt tappa det som byggts upp med nio raka scudetti, fyra cupguld och finalavancemang i CL x 2 till det som är nu är oavsett nästintill obegripligt. Det enda som räknas för den gamla damen är att vinna. Som supporter inser man ändå att man inte kan vinna jämnt. Säsongen med Pirlo var inget kul resultatmässigt men det fanns något nytt på gång. Sedan togs han tillbaka, Allegri. Tränaren som fortsatte Contes bygge och kammade hem fem raka ligatitlar, fyra cupculd och två finalplatser i CL. För några år sedan fick han sparken för att det behövdes något nytt. Ledningen ville ha något annat. Sarri och Pirlo fick chansen men när de inte levde upp till förväntningarna gjorde ledningen det märkliga att ta tillbaka det man bara två år tidigare var trött på. Ett fyraårskontrakt dessutom! Uttrycket ”gubbi” är ett sarkastiskt sätt att beskriva det vi juventini fått uppleva under de nio säsonger då vi slog italienskt rekord. Att samla på sig titel efter titel gör att man blir trött och börjar ta saker för givet. Men nu har vi faktist inte vunnit på ett bra tag och det ser inte ut som att vi ens närmar oss. Snarare tappar vi fortsatt mark mot de andra. Hur kan det då få se ut som det gör match efter match? Varje match känns som det yttersta bottennappet och ändå ser det lik förbannat värre ut matchen som kommer. Jag står faktiskt inte ut med att se detta och hur kan ledningen inte se det vi alla andra ser. Eller de måste se det men gör inget åt det? Ett lag utan spelide och som nu helt tappat all form av tro på sig själva kan ju inte få fortsätta såhär, eller? Agnelli var med och lade grunden för det som blev en av våra mest framgångsrika perioder i historien och jag kommer personligen vara evigt tacksam för det man fick uppleva under den perioden. Men nu räcker det. Han har, vad det verkar, tappat all form av verklighetsuppfattning. Samtidigt som spelet ser ut som det gör och förlust och poängtapp följer efter vartannat pratar Agnelli fortsatt om Super League. Vad är det som pågår? Det är elakt mot både spelare, supportrar och faktiskt inte minst mot vår mister Allegri själv att inte se till att byta ut tränarstaben. Allegri fick efter sina fem oerhört framgångsrika säsonger lämna då det inte gick att se någon framtid med den sortens fotboll som han premierar. Att då ta tillbaka honom och i nuläget ge honom fortsatt förtroende? Orimligheten i det vet inga gränser. När tar presidentens tålamod med Allegri slut? Mitt och de flestas tålamod med ledningen är bortblåst. Jag mår illa när jag ser matcherna. Nu verkar dessutom spelarna har ledsnat över brist på spelidé, konstiga laguttagningar, ritiro innan derbyt på lördag kväll med mera. Derbyt mot Torino är vanligtvis en match man som supporter brukar se framemot. Men jag känner mig tom och har egentligen inga förväntningar överhuvudtaget.
Men med det sagt, som den största vi någonsin haft, sade: "En gentleman lämnar aldrig sin dam"
Probabili formazioni:
Torino 3-4-2-1: Vanja; Milinkovic-Savic, Ola Aina, Lazaro; Rodríguez, Schuurs, Djidji, Lukic, Linetty; Sanabria, Aleksey Miranchuk; Vlasic
Juventus: 3-5-2: Danilo, Bonucci; Bremer Cuadrado, McKennie, Paredes, Rabiot, Kostic; Milik, Vlahovic
När: Lördag 18:00
TV: Cmore
FINO ALLA FINE
FORZA JUVENTUS!!
