Tottenham - Juventus
Inför Tottenhem - Juventus: Med kniven mot strupen
Efter en svag hemmamatch åker Juventus till London med en svår uppgift framför sig. Vinst eller ett kryss med många mål är det som gäller, kan maskinen från Turin leva upp till kravställningen?
Jag vet att det känns som att säsongen står och väger i och med bortamötet med Spurs, jag vet att många av er definierar 17/18 utifrån Champions League. Efter sex raka ligatitlar är det inte så konstigt att sikta högre. Att hoppas på mer. Vi har blivit så vana vid att vinna att euforin bara infinner sig vid de allra största matcherna. Och det blir inte större än den ädlaste av europaturneringar. Det är därför jag älskar den. Och hatar den. Det blir liksom orättvist att koka ner nio månader av fotboll till 180 minuter. Samtidigt vet jag att erkännandet som stormakt i Europa bestäms i just sådana matcher. De där allt står på spel. Alla som inte följer italiensk fotboll skiter fullständigt i att vi dominerar på hemmaplan, det är nu det är upp till bevis. Orättvist som sagt, men vem fan har påstått av världen är rättvis?
Det finns mycket att förbättra från första mötet. Att tappa en 2-0 ledning är aldrig bra, men sättet man gjorde det på är långt värre. Om Tottenham bjuds in att dominera en match kommer de att göra det. De har tillräckligt bra spelare för att vinna mot vilket lag som helst. Om vi däremot kan förbättra den pinsamt dåliga passningsstatistiken (76% i Turin), inte få panik av deras höga press och ge mindre ytor till Eriksen är det här långt ifrån över. Dessutom måste Pjanic höja sig avsevärt, gör han inte det kommer vi ha svårt att hålla i bollen några längre perioder.
Efter en lång tid av skador på nyckelspelare börjar det ljusna lite i Juventus sjukstuga. Dybala är tillbaks, bara det kan betyda ett mål eller två. Higuain verkar även han kunna delta, förhoppningsvis från start, medan Mandzukic är mer tveksam till startelvan missar resan till London på grund av en spökande lårmuskel. Det är synd, för egen del hade han inte varit ett dumt alternativ att ha på bänken. Antingen kunde han ta en ytterroll i 4-3-3 vid ledning eller bytas ut mot en mittfältare om vi måste jaga i 4-2-3-1. Startelvan är således svår inte att förutspå. Själv hade jag kopierat taktiken vi hade borta mot Napoli och ställt upp med Dybala och Costa bakom Higuain i en 4-3-2-1 då det skulle vara optimalt för kontringar mot ett ofta högt stående Spurs. Säkert är i alla fall att Matuidi kommer ta en plats på mitten vilket också gör att ett tremannamittfält känns mest logiskt, trots Khediras svaga insatser den senaste tiden.
Hemmalaget Tottenham har fortsatt bra form och inga skador att dras med förutom Alderweireld. Jag förväntar mig att de spelar på ungefär samma sätt som på bortaplan med fokus på bollinnehav och anfall. Det är det de är bäst på. Att gå för 0-0 är en riskfylld matchplan, speciellt för ett relativt oerfaret lag. Logiken säger att Pochettino fortsätter med 4-2-3-1 men han är lurig den där argentinaren så inget är helt säkert. Tyvärr för Juventus del lämnar förmodligen Aurier plats för Trippier på högerbacken och då är det enda frågetecknet vem som tar den sista offensiva platsen där Kane, Eriksen och Alli redan är givna. Son gjorde en pangmatch med två mål mot Huddersfield och känns som det hetaste alternativet.
2-2 är långt ifrån ett idealt resultat att ha med sig till Wembley men Allegri borde ha lärt sig en läxa efter första mötet. Och med den fotbollshjärnan han besitter har jag svårt att se att Juventus gör en lika blek insats igen. Vår chans ligger i att Spurs spelade på sin högsta nivå sist medan vi gör det nu istället. De som såg Laziomatchen vet att det inte är över förrän den feta (svartvita) damen sjunger. Fino alla fine!
Startelvor (ish):
Tottenham (4-2-3-1)
Lloris;
Trippier, Sanchez, Vertonghen, Davies;
Dier, Dembele;
Eriksen, Alli, Son;
Kane
Juventus (4-3-3)
Buffon;
Barzagli, Benatia, Chiellini, Sandro;
Khedira, Pjanic, Matuidi;
Dybala, Higuain, Mandzukic Costa
