Udinese - Juventus
Inför Udinese - Juve: Säsongsstart
Serie A är tillbaka. I första omgången ställs den gamla damen mot sina svartvitrandiga kompisar från Udine. Premiären brukar vara fylld av nyfikenhet och spänning, men när det är mycket om pekar på att det blir samma visa som förra säsongen är det svårt att känna den där vanliga peppen. Men hoppet om förändring finns där och det är alltid något.
Pyspunka på mercaton.
En av anledningarna till att jag brukar vara pepp på den nya säsongen är på grund av spelarna som köpts in under mercaton. Och även om Weah och Cambiasso inte är något att fnysa åt så har jag svårt att bli exalterad av deras intåg i truppen. Att killen jag var mest sugen på att se, Rovella, reades ut till Lazio gör inte saken bättre.
Fine, jag fattar att böckerna måste balanseras. Juventus är inne i en period av damage control och den nya ledningen vill inte rulla in i samma oansvariga hjulspår som den förra. Det är bra, en klubb utan utländska investerare måste tänka långsiktigt och inte sväva iväg bland fåfänga drömmar om Champios League-titlar. Det är bra, men det är likförbannat tråkigt att se. När ett ekonomisk dopat Chelsea kan lägga miljarder och åter miljarder, signa 9-årskontrakt på 9-årskontrakt och rent ut sagt skratta UEFA rakt upp i ansiktet medan mitt kära Juve inte kan investera mer än 12 millar är det klart som fan att man blir lite bitter. Truppen har gapande stora hål som ser ut att få fyllas med förhoppningar om att relativt oprövade talanger kommer att ta nästa kliv. Och då pratar vi ändå om en världsklubb som Juventus, inte om ett lag i Eredivisie.
Och fine, jag är också glad att ingen av Chiesa, Bremer eller Vlahovic har offrats av ekonomiska skäl. Inte än i alla fall. Men att Juventus behåller sina bästa spelare är ganska svårt att hurra över. Det är så det ska vara.
Revolutionen kan vänta.
Allegri har haft sin beskärda del av usla Serie A-starter. Och även om jag inte önskar något annat än att han kryper ut sitt skal och börjar spela en mer framåtlutad fotboll, utan Sleepy Sandro i en trebackslinje, så förväntar jag mig inget annat än ungefär det vi fick se förra säsongen just nu. Det får se precis hur jävla kantigt och tråkigt ut som helst, så länge poängen trillar in.
En dålig start ger ett lag som vill vara med i toppen småpanik. Speciellt ett lag med ganska stukat självförtroende. En dålig start ger tidningarna nytt stoff att skriva om. En dålig start ger noll arbetsro. Och det är raka motsatsen till vad Juventus behöver just nu. Jag vill inte ha kvar Allegri på bänken, men jag vill inte heller att det ropas på tränarbyte redan efter fyra-fem omgångar. Det gynnar ingen. Så revolutionen kan vänta, låt oss se några sköna trepoängare på kontot innan det dras för mycket i spakarna. Do your thing, Max.
Kidsen, en anledning att vara glad.
Även om jag kanske inte är överdrivet positiv till Juventus säsong så finns det ett ganska starkt ljus i mörkret: Juventus unga talanger. Fagioli och Miretti har redan fått chansen och gjort det förhållandevis bra. Just Fagioli blev ju utsedd till Serie A:s bästa unga spelare förra säsongen och det är inte illa. Även Illing Jr har kastats in i hetluften och levererat då och då. Soulé har väl inte gjort ett speciellt stort intryck än men att han har talang är tydligt för alla som sett honom spela. Förutom dessa grabbar finns det även två nya löften från NextGen som ser ut att ingå i truppen under säsongen. Dean Huijsen och Kenan Yildiz. Båda spelade frekvent i Serie C förra säsongen och var med i truppen under försäsongsturnén i USA. Den förstnämnda är en reslig mittback med en bra fot och bra blick för spelet. Det sägs att han spelar med ett huvud som är långt mycket äldre än hans 18 år och det lilla vi fått se av honom hittills ser mycket lovande ut. Sen ska vi komma ihåg att just mttbackspositionen är den som kräver kanske mest rutin så att han skulle gå in och ta en startplats redan i år ser jag som mindre troligt. Men att hoppa in då och då, starta i cupen och att han tar några kliv på träningen kan vi nog räkna med ändå. Speciellt när vi inte har så många pålitliga mittbackar i truppen. Yildiz är en offensiv mittfältare som borde kunna lira på en kant i 4-3-3 eller som släpande forward i 3-5-2. Han är duktig med boll och har en bra grundteknik vilket man ite kan säga om allt för många i laget just nu. Han gjorde även en del mål i Serie C vilket talar om någon form av kyla framför mål. Det är troligt att även han får chansen under säsongen, i vilken utsträckning återstår att se.
