Juventus 2 - 0 Lazio: Ett nytt Juventus har hittat rätt

Det är något som känns obekant med att titta på den gamla damen i år. Det finns en anspänning och en ovisshet i spelet, men också en ny ambitionsnivå - Juventus vill spela BRA fotboll. Cristiano Ronaldos ankomst är givetvis den största anledningen till detta. Ännu har han inte gjort mål och ännu har spelet inte klickat mer än glimtvis. Ändå tecknar vi in en övertygande seger mot Lazio. Det är besked så gott som något.

Klubbens satsning gör att det i år står mer på spel än tidigare, vilket medfört ett allvar och en rädsla för att misslyckas. Det finns en krypande nervositet, men jag tror att det är en positiv sådan. Det går att hämta väldig kraft ur högt ställda förväntningar, särskilt om de kommer inifrån en själv. Jag tror att det är precis den här typen av allvar som behövs för att få ångloket Juventus i rullning mot ännu större triumfer bortom Alperna.

När laguppställningarna offentliggjordes stod det klart att mister Allegri gjort några elementära förändringar jämfört med premiären mot Chievo. Den viktigaste omställningen var skiftet tillbaka till ett 4-3-3 där Matuidi går in på innermittfältet medan hela den trio som spelade bakom Ronaldo får kliva åt sidan. Redan på förhand kändes denna balansförändring som helt rätt taktik, särskilt med tanke på hur Lazio brukar överbefolka innermittfältet. Jag gillar tanken på att se både Mandzukic och Ronaldo samtidigt, matade av inlägg från högerkanten. Inför matchen tänkte jag att jag kanske hellre hade sett någon av Dybala och Douglas Costa till höger, eftersom Bernardeschi alltid väljer att gå på eget avslut hellre än att serva sina anfallskollegor. Men efter en full försäsong har han vunnit Allegris förtroende och det är givetvis positivt att en ung inhemsk spelare konkurrerar om de offensiva platserna.

Första halvlek

Juve börjar matchen försiktigt, för att inte säga totalt passivt. Laget känns anspänt och gör många enkla misstag i bolldistrubutionen. Lazio pressar bra och är det lag som kommer till anfall första kvarten. Ronaldo och Mandzukic blev isolerade längst fram och backlinjens försök att nå dem med låga bollar förbi Lazios mittfält nådde aldrig fram. Gästerna var allt för uppskruvade och alerta för att låta sig luras av stillastående bollmottagare.

Fram tills Khediras stolpträff i den artonde minuten hade Juventus inte skapat någonting, men det anfallet var ett läckert lagspel som lovade mer. Direkt efter skickade Bernardeschi en skruvad missil mot bortre stolpen som styrdes till hörna på ett lysande sätt av Strakosha.

Miralem Pjanic hade en av sina sämsta halvtimmar jag sett honom göra i en Juventuströja fram tills det han pumpar in 1-0 på halvvolley med fulländad skotteknik. Bosniern kan verkligen få något väldigt svårt att se väldigt lätt ut, han slicade in det skottet vide stolproten lika lätt som en vanlig person slicar upp en Margherita.

Efter ledningsmålet blev det fart på Juventus som återfick samma intensiva anfallsvilja som i första halvlek mot Chievo, som om var en fråga om självförtroende. Särskilt Cancelo och Bernardeschi utmärkte sig på sin högerkant, men sista touchen fattades för att skapa några nya farligheter. Juves momentum dog tyvärr ganska fort och återstoden av helvleken avverkades utan några fler mål, även om Lazio fick två ruggiga lägen precis i slutet. Det första boxades bort fint av Szczesny och det andra nickade Parolo över.

Andra halvlek

Första kvarten av andra halvlek dominerades av Lazio, även om de aldrig kom till några riktiga farligheter. Mtchbilden blev klart mer fysisk i andra halvlek och intensiteten i närkampsspelet drogs upp ett par snäpp. Om detta var ett medvetet drag från Lazios sida så var det ett misslyckat sådant. Juves svagheter ligger knappast i det fysiska spelet, löpstyrka och duellspel är något som vår trupp besitter av världsklassnivå.

Bernardeschi byttes ut redan i den 60:e minuten till förmån för Douglas Costa, kanske för att få till fler inspel mot Ronaldo och Mandzukic, något som Bernardeschi inte bidrog med över huvud taget även om hans insats i övrigt var helt okej.

Efter att timmen hade passerat började matchbilden att skifta och Lazio fick allt mer koncentrera sig på att hindra spelomställningar från Juves sida. Snart var det de svartvita som skapade målchanser, där Ronaldos dykande dunderskott var närmast att hitta i nät.

I den 75:e minuten var det så äntligen dags för Cristiano att premiärmåla för Juventus, men på något sätt lyckades han trampa på bollen när han har öppet mål och sedan klacka upp den i luften till en perfekt assist till en framstörtande Mario Mandzukic som pendlar in 2-0 på volley från en meters håll.

Därmed var matchen punkterad och sista kvarten handlade mer om huruvida Ronaldo skulle få göra sitt debutmål än om att Lazio skulle reducera. Inget av de båda skedde och Juve kunde till slut ta med sig poängen på ett förhållandevis komfortabelt sätt. Lazio kom faktiskt aldrig nära och ska vara glada att inte Matuidi eller Bentancur gjorde 3-0 i slutet.

Därför vinner Juventus

För att vi är tyngre, starkare och klart skickligare individuellt. Matchinledningen var onödigt stel och trevande och det verkade nästan som om spelarna var nervösa inför hemmadebuten. Efter ledningsmålet släppte dock passiviteten och Juve började agera mer dominant och självklart igen, så som vi är vana att se laget. Samtidigt som Lazio är bra så kom de verkligen inte upp på sin högstanivå, vilket är ett krav för att rå på de sjufaldiga ligavinnarna, och deras bästa spelare, Immobile och Milinkovic-Savic, var tack och lov ganska bedrövliga. Hade det inte varit för Strakoshas formidabla insats i mål hade segern snarare kunnat bli större för hemmalaget.

När laget sedan steppar upp ansatserna i mitten på andra halvlek så känns det plötsligt riktigt bra. Man sitter bara och väntar på att kombinationsspelet ska låsa upp nya vackra anfall och att avsluten ska träffa rätt. Det sker också vid ett fåtal tillfällen, och idag räckte det. Mer än väl. Försvarsspelet var nämligen så fulländat idag att ingen chans för bortamål fanns. Bonucci är på väg att hitta sin roll igen och planens bästa spelare, kapten Chiellini, verkar vara lika bra som någonsin.  

Det är tidigt på säsongen och spelet är långt ifrån perfekt, men det finns något annat i truppen i år som har saknats vid de senaste ligastarterna. En blandninga av entusiasm, nervositet och viljan att bevisa sig själva.

Det känns som att något stort och tungt är på gång, som när ett gammalt ånglok lämnar stationen och sakta accelererar upp mot ostoppbar framfart. Ge det några omgångar och det här kan se riktigt bra ut, ge det några månader och det kan resultera i stora troféer. Men en vecka i taget. Segrarna sitter redan, och det är det viktiga just nu.


Spelarbetyg:

Woiciech Szczesny - 6,5
Hans utboxningar i första halvlek var perfekt timade och viktiga för laget och honom själv. Tvingas till väldigt få svettiga ingripanden, men har full koll på läget matchen igenom och är alltjämt en trygg sista utpost. Än så länge finns inga anledningar att misstro vår nye förstekeeper.

João Cancelo - 7
Portugisen var lysande på USA-turnén har tagit med sig formen in i ligaspelet. Trots att han fick kritik från Allegri för insatsen mot Chievo gick han in och storspelade idag. Det kändes som att han bar på viss nervositet i början men efter ledningsmålet fick han fart under vingarna och med det kom också klokare beslut och fina prestationer. Helt avgörande i förarbetet till 2-0-målet.

Leonardo Bonucci - 7
Återvändaren börjar hitta sina fötter igen. Efter en halvtaskig insats mot Chievo klev han idag fram och tog en större roll på planen. Som i gamla tider har han återigen stort ansvar för uppspelen, vilka dock inte sitter än, långt ifrån. Däremot var han fläckfri i positionsspelet och i en-mot-en-situationerna och stoppade Immoblie i ett avgörande läge i första halvlek.

Giorgio Chiellini - 7,5
Planens bästa spelare enligt mig. Om ni inte håller med om betyget ber jag er att titta på matchen igen och närstudera kaptenens insats. Ni kommer se att han inte satt en fot fel utan agerade helt perfekt matchen igenom. Chiellini är utan tvivel en av världens bästa mittbackar, vilket han visade idag. Att ha honom frisk är viktigare än t.ex. Ronaldo i jakten på en trippel.

Alex Sandro - 6
Inte lika bra som mot Chievo men fortfarande bra. Framför allt sköter han sitt defensiva ansvar föredömligt. Drar på sig ett gult kort när han inte var riktigt vaken, men i övrigt finns det inte mycket att klaga på förutom att vi vill se honom mer inblandad i offensiven. Vågar vi gissa att det var Allegri som satte säkerhetsbälte på honom idag?

Sami Khedira - 6,5
Tysken löper outtröttligt och kommer då och då i farliga lägen straffområdet, något som han gjort till en specialitet sedan han kom till Turin. Han bidrar inte jättemycket i speluppbyggnaden, men det är inte heller hans huvuduppgift. Med sin fysiska närvaro är han däremot vital i mittfältets seger över Lazios dito, en kamp som vi hade stora problem med förra säsongen.

Miralem Pjanic - 6
Detta är förmodligen det lägsta betyg ni kommer se gällande Pjanics insats idag. Men jag är redo att argumentera för att hans insats idag var den kanske svagaste jag sett honom göra sedan han kom till klubben. Undantaget är givetvis hans fullkomligt magiska 1-0-mål. Utöver det magiska ögonblicket var han dessvärre ovanligt misslyckad. Han tappade boll och slog bort enkla passningar i farliga lägen och var allmänt hafsig i bollbehandlingen. Misstagen blir extra allvarliga eftersom han är vår regista. Därför blev han också utbytt redan i den 69:e minuten, vilket förmodligen aldrig har hänt förut.

Blaise Matuidi - 7
Vår världsmästare är tillbaka, och det märktes direkt. Vilken skillnad han gör för lagets sammanlagda prestation. Hans slit och slughet gör det möjligt för de andra att briljera. Matuidi är verkligen ingen Zidane, men han är något lika viktigt för ett lag. Tillsammans med Pjanic är han Allegris viktigaste pjäser för balansen som utgår från mittplan. Jag förutspår att vi kommer att se honom i topp när det kommer till spelade minuter när säsongen är slut. Om det var möjligt skulle Allegri starta varje match med Matuidi på planen, så viktig är han.

Federico Bernardeschi - 6
I frånvaron av VM är han likt Cancelo i strålande fysisk form efter en lång försäsong med mycket speltid. Det märks att det har gett honom ett försprång gentemot många andra, och det avgörande målet mot Chievo ingav självförtroende. Kanske lite för mycket självförtroende? Bernas vilja att bevisa sitt värde är både hans främsta tillgång och hans största brist. Han måste lära sig att värdera sina aktioner bättre och släppa bollen tidigare och oftare. Gör dock ett stort jobb i defensiven vilket hedrar honom. Utbytt redan efter en timme, men vi kommer garanterat att se mycket av Fede i år.

Mario Mandzukic - 6,5
Blir tyvärr för isolerad tillsammans med Cristiano i första halvlek. Båda två låg långt ifrån övriga lagdelar och misslyckades i att synka sina roller om vem som ska möta och vem som ska gå på djupet. Men få spelare sliter lika ont som Mandzukic, och det är därför fansen älskar honom. Få spelare i världsfotbollen får ta emot lika mycket stryk, och få spelare har gjort lika mycket av sin talang som han. Han var väl värd 2-0-målet och det förvånar mig inte det minsta om han kommer att vara en startspelare under stor del av säsongen, trots att han konkurrerar med anfallare med större stjärnglans.

Cristiano Ronaldo - 6,5
Världens bäste målskytt har ännu inte hittat kassen i Juventus. Men skit i det för ett ögonblick. Han bidrar med mycket annat och vi vinner på ett övertygande sätt. Oundvikligt är det att jämföra honom med Higauin, och till skillnaden från vår förre nia så blir Ronaldo aldrig lika verkningslös i matcher där han inte får en naturlig roll. Higuain kunde vandra runt som ett spöke om matchbilden inte föll sig väl för honom. Ronaldo är däremot alltid rörlig, alltid spelbar och alltid redo att bidra till anfallsuppbyggnaden. Han är helt felfri i spelet (bäst passprocent i laget) och är bara tillfälligheter ifrån att göra ett mål eller flera. Idag var det tydligt att han börjar hitta sin roll i laget och inom kort kommer vi att kunna skörda frukterna av denna något trevande inledningen.

Douglas Costa (in ‘60) - 6
Brassen kom in för att bryta Lazios spelövertag och få fart på anfallsspelet. Att så blev fallet var inte direkt Costas förtjänst, men han bidrog ändå med speed och rörlighet. Han lyckades aldrig skapa några direkta farligheter men visade ändå klass i bollbehandlingen. Inhoppet varken stärkte eller försämrade hans chanser till en startplats. Vi vet vad han kan och kan inte vänta tills det börjar klicka med CR7 & co.

Emre Can (in ‘69) - 6
Kom in med tyngd för att stänga ytorna framför backlinjen, vilket han gjorde på ett bra sätt utan att imponera jättemycket. Jag ser inte Can som en startspelare i nuläget, utan som en viktig truppspelare, men han kommer att få mycket speltid framöver när schemat tätnar.

Rodrigo Bentancur (in ‘85)
Spelade för kort tid för att betygsättas men hann trycka av ett giftigt skott i slutskedet. Den unge uruguayanen besitter klass och det är skönt att veta att vi inte förlorar märkbar kvalitet när mittfältet kommer att roteras under säsongen.

0 kommentarer

Adam Yngvesson2018-08-26 00:08:00