Juventus 4 - 3 Napoli: Succé, katastrof och en skänk från ovan

Först var jag lyrisk. Sen var jag vansinnig. Till slut var jag bara tom och förundrad. Vi vann, vi förlorade, vi vann igen. Tre poäng är det viktigaste, säger de ju? Aldrig har jag sett en liknande Juventusmatch. Och jag vet inte om jag vill göra det igen, eller om det är bra eller dåligt.

Juventus inledde säsongen med en 1-0-vinst över Parma efter en bra första halvlek och en kämpig andra, medan Napoli kom till Turin med en svänging 4-3-seger mot Fiorentina i ryggen. 

Båda lagen ställde upp med så gott som ordinarie startelvor, bortsett från Giorgio Chiellini. Igår kväll kom den sorgliga nyheten att vår älskade Giorgio hade skadat ett korsband under dagens träning. Skadan är allvarlig och kräver operation, vilket gör att vår kapten troligtvis kommer att vara borta från spel i ett halvår. Själv håller jag Chiellini som vår viktigaste spelare jämte Ronaldo, så avbräcket är naturligtvis förödande, även om vi visste att han knappast skulle gå skadefri en hel säsong. Trots att ersättarna är mer än dugliga är Chiellinis frånvaro riktigt oroande, både kortsiktigt och långsiktigt. 
Dessutom saknade vi mister Sarri, som fortfarande återhämtar sig från sin lunginflammation, vilket gjorde att Giovanni Martusciello återigen fick jobbet på sidlinjen. 

Varning för lång rapport pga omöjlig match

Första halvlek
Det märks från start att det är två spelskickliga och fokuserade lag som möts. Juventus har mer boll inledningsvis men Napoli försöker ändå etablera sitt anfallsspel genom att flytta boll på Juventus planhalva och byter ofta position. Juventus anfall är mycket rakare och snabbare och efter fyra minuter får Ronaldo möjlighet att testa Meret för första gången.

Efter 13 minuter tvingas Szczesny till en jätteräddning på ett bra skott från Allan.

De Sciglio haltar av med en skada efter 13 minuter, sin vana trogen i viktiga matcher (är det bara jag som ser mönstret?).
Hans ersättare kliver dock in och gör sitt första mål med sin första spark efter 4 sekunder på planen, på den flygande kontring som uppstår efter hörnan från Allans skott. Välkommen till Turin, Danilo!
Firandet hinner knappt ta slut innan det smäller igen. Och som det smäller! Gonzalo Higuin visar varför han hör hemma i Bianconeri med ett nummer av världsklass där han tar emot bollen, snurrar bort Koulibaly och drar upp lädret i bortre krysset. 2-0 innan vi spelat 20 minuter.

Därefter försöker Napoli ta över kommandot, men Juventus behåller skärpan och tillåter inte gästerna att komma till några större farligheter.
Istället är det Khedira som får ett gyllene läge att göra 3-0 efter 30 minuter då han hamnar HELT ren med Meret efter ett fint kombinationsanfall, men Napolimålvakten gör en superräddning.
Två minuter senare är tysken nära att göra sitt livs vackraste mål när han skruvar en boll i undersidan av ribban från strax utanför straffområdet efter ännu ett vackert anfall.

Resterande delen av halvleken fortsätter i högt tempo och hårt spel, vilket tar ut sin rätt då de sista fem minuterna är lika svängiga som de är slarviga från båda håll. 

Den första halvleken var kort sagt enorm från Juventus sida och även om Napoli stack upp några gånger så var det helt klart närmare både 3- och 4-0 än 2-1.

Andra halvlek
Ancelotti slänger in två nya spelare redan i halvtid och går över till ett 4-4-2-system, i hopp om att bryta Juventus momentum. 

Napoli inleder också andra halvleken bra och Mertens har ett farligt skott som smiter utanför Szczesnys bortre stolpe efter fem minuter. Strax därefter får dock Matuidi iväg en rökare som Meret styr till hörna.

Napoli börjar hitta in mellan Juventus linjer och Szczesny tippar ett skott av Mertens till hörna.

Juventus gör sitt första byte med timman spelad då Emre Can ersätter Khedira vars oupphörliga löpningar tagit ut sin rätt.
Strax därefter kliver Cristiano fram och gör sitt första mål för säsongen, framspelad av den pånyttfödde Douglas Costa. Återigen är det ett fint kombinationsspel som leder fram till målet.

I den 65:e minuten får dock Napoli till en något billig reducering efter att Juventus underlåter sig att försvara på en frispark från Mario Rui, som Manolas lätt kan nicka i mål. Plötsligt blottas en svaghet som Sarri inte hunnit få bukt med då linjen är helt ur synk.

Nästan direkt efteråt slår Napoli till igen då inhoppande Lozano stöter in en boll från nära håll efter att Juventus helt tappat försvaret i ett snabbt Napolianfall.
Matchen som var död är plötsligt vidöppen igen och Juventus är uppenbart skärrade av den hastiga scenförändringen. De orkar inte pressa längre, laget blir splittrat och långt och defensiven faller isär.

Efter 75 minuter kommer Paulo Dybala in till förmån för Higuain, som gjort en stor match, och med nästan kvarten kvar att spela får De Ligt oroande krampkänningar. 
Holländaren tappar sedan fotfästet i en vändning och tvingar Alex Sandro att ta en frispark som leder till att Napoli kvitterar med ett mål som är en spegelvänd kopia av deras första mål. Den här gången är det De Ligt som tappar markeringen och som på egen hand blir skyldig till att katastrofen fulländas.

Efter kvitteringen tappar matchen tempo, men det är Juventus som mest försöker att skapa något. Anfallen är dock långsamma men Douglas Costa är så när att bli matchhjälte när han knorrar en boll någon centimeter över det bortre krysset.

Vår helt osannolika matchhjälte blir dock Kalidou Koulibaly som helt ohotad skickar upp en boll i eget kryss med smalbenet. Paulo Dybala hade grävt fram en frispark till höger på Napolis planhalva, som Pjanic skickade in i yta tom på Juventusspelare, men det hindrade inte Koulibaly från att göra sin kanske största tabbe i karriären. Det är ett smaklöst och smått tragiskt avgörande på en helt bisarr match. Men det är bara att tacka och ta emot antar jag. 

Därför vinner Juventus
Det nya Juventus är verkligen Det nya Juventus. Inte hade jag vågat hoppas att det skulle se så här bra ut såhär tidigt. Och inte hade jag kunnat befara att det skulle så dåligt ut heller.

Laget har redan adapterat Sarris fotboll och kör över sin främsta utmanare redan i andra omgången. Spelet är rakare, snabbare och mer målinriktat. Spelarna tänker inte efter två gånger utan sätter alltid bollen den rakaste vägen mot mål. De är också mycket mer bollsäkra än tidigare år och mer beslutsamma i såväl löpningar som passningsspel. Det är tydligt vilket enormt taktiskt kunnande det finns i den här truppen, vilket är en förutsättning som Sarri saknat i sina tidigare klubbar. Lägg där till en stor portion fysik, vilket ytterligare kan bidra till att göra det här Sarrilaget till en ruggig vinstmaskin.

Men det varade bara i en timme tyvärr. Den enskilt största aspekten som fattas idag är konditionen. Det märktes redan i första halvlek att det oupphörliga löpandet och det stenhårda pressjobbet gjorde spelarna trötta. Khedira var slut redan efter en timma och De Ligt hade krampkänningar långt innan det är ok. Det är tydligt att fysträningen har fått stå tillbaka för bollträning och taktikgenomgångar på försäsongen. Såhär konditionssvaga har jag aldrig sett ett Juventus vara på säsongsupptakten, och då ligger vi ändå två omgångar efter vissa ligor i Europa.

Sedan är det också ett skrämmande moraltapp vi ser efter Napolis första mål. Matchen borde varit död och begraven vid 3-0 men likväl tillåter vi vår störste fiende att vandra rakt in genom stadens portar och sånär ta alla våra skatter. De Ligt gör en fruktansvärd insats den sista halvtimmen och det råder ingen tvekan om att det är konditionen som är under all kritik. På Lozanos mål joggar han hem och i duellen med Di Lorenzo är han hjälplöst efter. Han kunde knappt stå på benen den sista kvarten och skadan som han på egen hand orsakar är helt oacceptabel. Särskilt i Juventus.

Det är givetvis inte bara De Ligt som ska hängas för haveriet i andra halvlek. Det ska inte vara möjligt att tappa tre mål på en dryg kvart, särskilt inte när man asfalterat sin motståndare fram tills dess. Hela laget vek ner sig. Ancelotti såg till att utnyttja ytorna utanför Juventus centrerade mittfält och överbelastade våra ytterbackar i en halvtimme utan reaktion från Juventus provisoriska tränarbänk. Plötsligt längtade jag tillbaka till det gamla kompakta Juventus, och Allegris matchcoachning.

Men strunt samma, analysen får sluta här, jag orkar inte älta mer i alla uppenbara defensiva brister i detta nybygge. Jag väljer att lämna matchen med en förhoppning om att läxan är lärd, att vi inte kommer att möta lika vassa lag och coacher framöver och att Agnelli bokar in ett träningsläger i bergen (med eller utan boll) så att vi snart får se ett lag som orkar spela mer än 60 minuter.


Spelarbetyg: 

Wojciech Szczesny - 6,5
Gör ett par riktiga monsterräddningar (glöm inte heller Mertens friläge i första som vinkades av för offside i efterhand). Betyget kunde lätt varit högre, men han släpper trots allt in tre bollar också...

Mattia De Sciglio - ut 15’
Spelade för kort tid för att betygsättas. Anmärkningsvärt är dock att jag så sent som igår berättade för en kompis att De Sciglio alltid kliver av med en mystisk skada som ingen sett efter ca 15 minuter i de stora matcherna…(Min teori är dåligt psyke) Denna “tidiga seriefinal” blev inget undantag.

Leonardo Bonucci - 6
Jag trodde länge att Bonny faktiskt skulle kliva fram som den ledare han borde vara vid det här laget, och han var faktiskt inte bara felfri, han var fenomenal fram tills Napolis första mål. Men när det började blåsa vek han ned sig tillsammans med resten av laget.

Matthijs De Ligt - 4,5
Vilken mardrömspremiär för den unge holländaren. Tappar markeringen helt på samtliga tre mål som Napoli gör. Jag verkligen är en av de som hajpat honom, med detta såg inte bra ut. Han har problem med alla delar av försvarsspelet, förutom rensningarna. Konditionen är uppenbart katastrofal, särskilt med tanke på att han spelar mittback! Nä, gör om gör rätt, Matthijs, tills du klarar 90 minuter vill jag se Demiral istället.

Alex Sandro - 6
Hans första halvlek var en 7:a med sina fina löpningar och defensiva jobb, hans andra halvlek var en 5:a då han överbelastades av Napolis kantspel och var närmsta spelaren vid de två första baklängesmålen utan att kunna förhindra något av dem.

Sami Khedira - 7
Första halvlekens gigant. Han var överallt och var retsamt nära att göra två mål. Betyget räddas av att han klev av innan kollapsen började.

Miralem Pjanic - 5
Mira är en av våra viktigaste spelare, men idag var han en av de sämsta. Han var den enda som faktiskt inte var bra ens i den fantastiska första halvleken. I den andra visade han återigen att han inte är klippan att luta sig mot när mittfältet måste stängas, dessutom drällde han med bollen matchen igenom och stod för flera sorgliga bolltapp.

Blaise Matuidi - 7
Kanske bäst på plan enligt mig, tillsammans med Allan, sett över hela matchen. Han löper outtröttligt i 93 minuter och är den enda i laget som är fysiskt redo att påbörja säsongen. Tar många viktiga taktiska frisparkar och bidrar också i det offensiva kombinationsspelet på ett förvånansvärt framgångsrikt sätt. Direkt inblandad i två av målen framåt.

Douglas Costa - 7
Pånyttfödd och fantastisk. Idag är han direkt avgörande med två assist och ständig kreativitet. Dessutom bidrar han stenhårt i presspelet, vilket gör honom perfekt för Sarris fotboll. Jag är övertygad om att Costa kommer att flyga i år.

Gonzalo Higuain - 6,5
Det målet! Idag var den gamle Higuain vi såg, den Higuain som spred skräck i Italien under Sarris regi för några år sedan. Jobbar också bra i pressen. Välkommen tillbaka!

Cristiano Ronaldo - 5,5
Visst, det blev ett mål och några klackar, men inte så mycket mer. Cristiano är untouchable och är immun mot att bli utbytt, men idag, när det blåste hårt och vi behövde någon att spela långt på, så hade jag gärna sett att man bytte honom mot en Mandzukic efter ca 70 minuter. Ronaldo bidrar inte i ett tillbakapressat lag i panik, det gör gruvarbetaren Mario.

Danilo - 6 (in 15’)
Vilket succéinhopp. Kan det ha varit det snabbaste premiärmålet i Juves historia? Tog det ens 30 sekunder innan han hittade nätet? Otroligt! Han fick det dock ännu kämpigare än Alex Sandro när han överbelastades i andra halvlek och betyget räddas av målet i första.

Emre Can - 5 (in 61’)
Gjorde ingen lycklig under sin halvtimme på planen. Jag antar att Khedira hade sprungit sig trött och att bytet med Can var en aktion för att få in större fysisk närvaro på mittfältet när lagdelarna började glida isär i andra halvlek. Utdelningen var tyvärr detsamma med noll. Till råga på allt var det Can som på ett horribelt sätt upphävde offsiden på Napolis första mål. Skeppa och casha in?

Paulo Dybala - 6 (in 76’)
Dybala kom in i ett otacksamt läge och lyckades inte förändra den negativa matchbilden. Han var heller inte dålig och såg till slut till att jobba sig till den frispark som gav oss segermålet på stopptid. Med tanke på formen hos Higuain och Costa ser det dock inte ut som att en startplats är inom räckhåll i den direkta framtiden. Kämpa Paulo!

Not: Det har aldrig varit svårare att sätt ut rimliga spelarbetyg då det var en osannolik match med två helt olika anskten och så stora skillnader mellan högt och lågt

0 kommentarer

Adam Yngvesson2019-09-01 00:16:00