2020-12-02 18:00

Haugesund - Mjøndalen
1 - 1

Juventus - Atlético Madrid 0-0

Matchprotokollet sade efter matchen att ingen vinnare hade utsetts, men om man tittar till andelen glada spelare på planen så var alla vinnare. Kryss var på förhand det mest logiska resultatet, då det innebär att Atlético blir gruppsegrare samtidigt som Juve med nöd och näppe klarar sig vidare till turneringens nästa omgång. Undertecknad är nöjd med den utgången.

Första halvlek:

Matchen rivstartade med ett Juventus som direkt visade att de åtminstone inledningsvis var ute efter en seger. Redan i den andra minuten fick världens bästa frisparksskytt ett guldläge just utanför straffområdet. Pirlo hade dock inte siktet rätt inställt utan träffade huvudet på en spelare i muren.

Bara minuter senare fick Atlético sin bästa målchans i matchen. Mandzukic fick bollen vid straffområdeslinjen men lyckades inte få iväg ett avslut utan levererade istället bollen mot Koke som stod fri i höjd med boxen. Han skickade iväg en vänstermörsare hyfsat välplacerat mot främre stolpen, men Gigi utförde en mycket vass räddning och förhindrade en mardrömsstart för de svartvita. Grande capitano!

I den 8:e minuten var det dags för en ny farlig målchans i denna hektiska matchinledning. Pogba som huserade något till vänster på mittfältet för kvällen slog ett lysande studsigt inspel som nådde fram till en fristående Llorente. Denne gjorde dock på klassisk Llorente-manér ett uselt avslut då han knappt lyckades träffa bollen och målvakten Moyá räddade enkelt. Jag törs säga att om det varit Tevez som fått chansen istället för hans anfallspartner hade Juventus tagit ledningen, men så blev olyckligtvis inte fallet.

Första halvtimmen var fotbollsmässigt väldigt bra från båda lagen, med hög kvalitet i alla aktioner. Juventus förde spelet och dikterade tempot, men Madrid var på intet sätt ofarliga då de anföll. Hemmalaget spelade mycket vacker fotboll, och visade på vad jag tycker var den bästa farten och kreativiteten i passnings-och anfallsspel som jag sett under den här säsongen. Det togs löpningar, det var hungrigt, det spelades kvickt och skickligt och inte minst var det underhållande att se på. Kort sagt en formidabel insats offensivt i första halvlek. Synd var bara att Atlético var bättre defensivt än vad Juventus var offensivt. De försvarade sig lågt och bjöd inte på mycket ytor. Simeones matchplan var tydlig, han var här för att vinna gruppen och det skulle göras genom att inte släppa in några mål.

I den 33:e minuten hittade Pogba, idag lysande av självförtroende en lucka i Atléticos försvar. Fransmannen slog en utsökt yttersida mot en instormande Llorente. Spanjoren misslyckades dock med avslutet och Moyá tippade relativt enkelt bollen till hörna. Till anfallarens försvar skall dock sägas att han var trängd och tvingades utföra ett mycket svårt avslut. Den påföljande hörnan var en av Juventus många fasta situationer på motståndarens planhalva. Ingen av dessa fasta genererade emellertid någon målchans, utan man försökte gång på gång slå in bollen mot boxen, trots att Atléticoförsvaret enkelt stötte undan varje gång man försökte.

Andra halvlek

Övergången till andra halvlek var som dag och natt. I första skapades det konstant chanser och spelkvalitén var hög. I andra däremot gick tempot ner, Juventus började tänka mer defensivt och den delikata skickligheten i passningsspel som hemmalaget visade prov på i första halvlek hade försvunnit. Det hela resulterade i en tråkigare matchbild. Givetvis är det mycket logiskt att det blev så med tanke på förutsättningarna. Ett enda mål i baken på Juventus hade skickat dem ut ur turneringen redan i gruppspelet för andra året i rad. Allegri valde av den anledningen att spela ett säkrare spel, något som jag inte klandrar honom för.

I den 50:e minuten var det där fördömda målet nära att göras. En hörna från Madridlaget passerade på något märkligt vis såväl Mario Suarez panna som Buffons utsträckta händer och tog i stolpen. Juve klarade sig helskinnade från den situationen, men det måste ha varit någon form av väckarklocka för spelarna, för efter det skapade Atlético ingenting nämnvärt.

Juve hade sina halvchanser, en av dem i 57:e minuten när det gavs möjlighet att kontra. Pogba drev in på Atléticos planhalva och levererade bollen ut till vänster mot en Vidal löpande i maxfart. Denne tog med sig bollen till straffområdeslinjen och avslutade dugligt med vänsterdojan. Moyá kunde dock tippa ut bollen till en hörna, som likt alla Juventus övriga fasta situationer var helt ofarlig.

Efter det var de enda skotten mot mål signerade med Pogba som avsändare. Vår unge fransos blev uttråkad av svårigheterna att hitta målchanser och försökte flera gånger från distans, från mellan 30 och 40 meter. På ett av försöken blev det riktigt farligt, Pogbooms kanon var för hård för att Moyá skulle kunna hantera den, och han släppte en retur rakt ut i straffområdet. Tevez kunde sånär hinna fram och stöta in den, men Godin var före och rensade.

Mot slutet av matchen var det riktigt nervöst, då alla visste vad ett mål bakåt skulle innebära. Madrid skapade dock ingenting och Juventus grejade det oavgjorda resultat som krävdes för att nå åttondelsfinal.

Jag vill påpeka att det här var första gången jag såg en fotbollsmatch där inget av lagen gjorde ett enda byte. De 22 spelarna som startade matchen avslutade den också. Jag utesluter inte möjligheten att Simeone och Allegri glömde av att de förfogade över en hel bänk med spelare, alternativt att de slöt ett avtal med varandra inför matchen att förbjuda användning av inhoppare.

Stabil insats av Juve som gjorde det som krävdes för att ta sig vidare. Hoppas vi har tur i lottningen nu!