Toronto - Edmonton4 - 3
Juventus - Dortmund 2-1: Välkommen till rampljuset Morata!
För ovanlighetens skull var det effektivitet och inte spelövertag som gav Juventus segern. Men spelet måste upp minst en nivå om vi ska avancera, annars blir det åka av på Signal Iduna Park nästa månad.
Det började redan vid lunch. Den där krypande oroskänslan jag får när Juventus ska spela i Europa. Det finns så mycket att bevisa, så många belackare som hånflinar åt vårat kära Serie A. Om Juventus inte presterar är det ”kris” i Italien, om mångmiljardbygget City spelar under sin förmåga (igen) kan anglofilerna alltid hänvisa till Chelsea. Därför hatar jag matcher som igår, och älskar dom.
Juventus kom till spel med på pappret den bästa elvan som fanns tillgänglig - Morata bredvid Tevez, ett stjärnfyllt mittfält och Bonucci-Chiellini i mittlåset. Dortmund har haft rejäla skadebekymmer under säsongen vilket självklart bidragit till den blygsamma placeringen i Bundesliga. Det är ett riktigt bra lag, speciellt när Hummels och Reus startar.
Som min kollega Mats påpekade i införrapporten var det kanske viktigaste denna afton att inte tappa boll på mittfältet. Efter knappt en minut hade Pirlo gett bort bollen och hemmasonen Immobile skjutit strax över. Jaha, är det en sån match det blir ikväll? Visst blev det så, men inte resultatmässigt. Taktiskt blev vi utmanövrerade i den första halvleken. Vi klarade inte av Dortmunds höga press. Vi hade inga alternativ i uppspelsfasen. Vi etablerade inget spel på deras planhalva. Ett inkast på mittplan kändes som en vinst, Chiellini bjuder Reus på ett mål och ändå leder vi med 2-1 i halvtid. Hur? Ja, inte var det Vidals förtjänst i alla fall. Personligen tackar jag Morata. En blixtsnabb kontring, inspel och retur till Tevez som rakar in 1-0. Ett långt uppspel, fint inspel av Pogba och Morata styr själv behärskat in 2-1. Förutom det hände inte mycket i anfallsväg. Och visst, Dortmund hade svårt att skapa chanser dom också, men det här är Juventus Stadium och bollen tillhör oss. Glömde nästan att Pirlo gick ut skadad till förmån för Pereyra i den 36:e minuten. Just då kändes det som något positivt.
När jag jag tog halvtidsciggen på balkongen var jag arg och glad på samma gång. Vi spelade inte alls bra men ledde matchen.
Andra halvlek börjar på ungefär samma sätt. Dortmund sätter hög press och Juventus skiter på sig, försöker klacka och trolla utan vidare resultat. Men så händer något. Dom svartvitrandiga börjar äta sig in i matchen, felpassningarna blir färre och tyskarna tröttnar lite. Den sista tredjedelen av matchen är vår och vi skapar flera fina anfallslägen, bland annat Tevez och Pereyra är nära att punktera, men bollen smiter precis utanför. När domaren blåser för full tid känns det bra med en vinst men en del av mig kan inte hjälpa att vara lite besviken att vi inte fick med oss ett bättre resultat. Försvaret var näst intill felfritt. Näst intill. 2-1 är en bräcklig ledning framför den gula väggen.
