Juventus-Livorno 2-0: Ingen dramatik, men ett jättefint mål!
Det starkare laget med överlägsna resurser besegrade det svagare laget med underlägsna resurser. Ibland är fotboll inte mer komplicerat än så.
Jag trodde inför säsongen att Livorno skulle fungera som strykpåse i Serie A, och att deras säsong i praktiken skulle ha varit över när 32 omgångar hade spelats. Att de bara har två poäng upp till nytt serie A-kontrakt övrträffar åtminstone mina förväntningar. När Juventus och Livorno möts handlar det om två lag med ekonomiska och sportsliga förutsättningar olika som dag och natt. I gårdagens match avspeglades lagens förutsättningar även på planen. Det blev aldrig mycket till fotbollsmatch.
Första halvlek
Juventus trampar gasen i botten från avspark och dominerar spelet totalt. Många gånger tryckte man ner hela Livornos lag på defensiv tredjedel av planen, och det var inte lågt försvarsspel eller en defensiv taktik det handlade om. Det var ren utspelning. När Juventus ger både Lichsteiner och Asamoah offensiva uppdrag, samtidigt som Llorente och Tevez trycker backlinjen tillbaka och en skottvillig Pogba attackerar från mittfältet, så är det ganska mycket att hålla reda på för motståndarförsvaret.
Juventus hade haft ganska många hel- och halvchanser innan den ovanligt välfriserade Llorente sköt 1-0 bakom Bardi i 32:a minuten. Ett av säsongens allra finaste mål på Juventus Stadium. Bollmottagningen/vändningen på ett tillslag är ren klass, i likhet med avslutet i nättaket. Tre minuter senare nickar Llorente in 2-0 på hörna när stackars Bardi fumlar in bollen. Något av en målvaktstavla för all del, men det är inte plättenkelt att parera avslut från 5-6 meter och jag tror ärligt talat inte att misstaget kostade Livorno några poäng i den här matchen.
Livornos anfallsspel under första halvlek bestod inte av stort mer än insparkar från målvakten. Emeghara gjorde ett fint nummer på Caceres i slutet av halvleken, men Bonucci redde upp situationen och jag fick återigen tillfälle att glädja mig åt vilken stabil försvarare han har blivit de senaste säsongerna. När domaren blåste av för halvtid kändes matchen faktiskt redan avgjord. Någon "Inter" var inte aktuell den här kvällen.
Andra halvlek
Under andra halvlek blev min stream hackigare och hackigare vartefter tiden gick. Spelarna rörde sig ryckigare och ryckigare och en sidledspassning i backlinjen kunde ögonblicket senare följas av en glidtackling till hörna i Livornos straffområde. Irriterande såklart, men jag fick ingen känsla av att jag missade särskilt mycket. Buffon fick göra en fin TV-räddning på ett långskott efter en timmes spel. Möjligen borde Marchisio också ha fått straff långt in på tilläggstiden, men domaren valde att blåsa av matchen istället. Whatever, liksom.
Jag kan ha missat någon intressant detalj, men särskilt rafflande var det inte - så mycket kunde jag se.
Bäst
Juventus fick sänka tempot rejält under slutet av matchen, vilket kändes ganska behagligt med tanke på Europa League-returen på torsdag. Att Llorente fick sätta två mål gjorde nog också gott efter några mediokra matcher på slutet. Han hade säkert velat spelat matchen till slut i jakt på ett hattrick, men med en Scudetto och en Europa League-titel inom räckhåll får det anses vara av underordnad betydelse. Vettigt byte av Conte.
Sämst
Hade Genoa vunnit igår skulle Juventus efter 32 omgångar ha tagit exakt dubbelt så många poäng som Milan. Det hade sett SÅ stiligt ut! Men det är ett bakslag man kanske kan leva med - det kunde ju onekligen vara värre...
