Juventus-Milan 3-2: En irriterande vinst
Fortsatt slarvigt och okoncentrerat när Juventus slår ett skadedrabbat och svagt Milan.
Läste Milan-redaktionens matchartiklar och de menar att sifforna ljuger. Jag håller med. Vi fick se två väldigt slarviga lag där Juventus går vinnande som slarvigast. Nu kan vi en del spelare få vila då det är landslagsuppehåll. Vi kan konstatera att en slitsam period är förbi oss och resultaten har varit allt annat än dåliga, särskilt i Serie A. Spelet har varit sämre. I Champions League är det tuffare nu men man behöver verkligen inte ge upp än.
Första halvlek
Börjar på absolut sämsta sätt och jag kan knappt tro det när det efter några sekunders spel redan står 0-1. Nocerino avlossar ett skott av korpenklass som istället blir en passning till Muntari som reagerar snabbt och bra och styr in den. Lite frågetecken över Buffons positionering. Vissa säger att man inte får kritisera legender men jag kan inte säga att jag håller med. Tycker att Buffon bör höja sig avsevärt (även om jag inte klandrar målet på honom).
Juventus vaknar till ordentligt. Som vanligt. Man måste få en kalldusch innan man vaknar till. Nu smäller det från både höger och vänster och tillslut kvitterar Pirlo bara 14 minuter efter målet på en frispark (som för övrigt Abbiati borde plocka då den går mitt i målet).
"Då så". Kan man nästan känna att Juventus-spelarna tänker för efter målet börjar man slarva igen. Vidal går inte att känna igen och har inte många rätt i första halvlek. Juventus har mindre boll än Milan men känns ändå farligare.
Andra halvlek
Juventus fortsätter att slarva och det är inte mycket till match som kommentatorerna konstaterar efter dryga 20 minuters spel i andra halvlek.
En viss atommyra byts in istället för en relativt uddlös Quagliarella. Och efter knappt två minuter på planen får Giovinco göra mål. Äntligen. Ett snyggt sådant också där han få bollen av Vidal (som tillsammans med övriga spelare lyckats stressa tillbaka bollen) för att sedan skicka Zapata till korvmojjen innan han bokstavligen skjuter hål i nätet bakom Abbiati. Snyggt och kul för honom!
Bara minuter senare går samma Giovinco ner utanför straffområden och får den hetlevrade Mexes utvisad (som kanske borde ha visats ut långt innan då han slår Chiellini i straffområdet). Pirlo tar återigen hand om frisparken som den här gången tar i ribban och ut till en slängandes Chiellini som får in bollen i det tomma målet. 3-1 till Juventus. Elva mot tio. Det är avgjort i mitt huvud.
Juventus dominerar bollen och Milan är helt uddlösa resten av matchen tills det att Pogba får för sig att vrida och vända med bollen på egen planhalva trots att han har fyra eller fem spelalternativ. Han tappar bollen och Muntari avlossar igen och som vanligt går bollen i mål.
Det blir hjärtklappning och grov ångest i fem minuter istället för att bara rulla av matchen. Milan får en hörna med en minut kvar på matchen och Zapata är extremt nära att göra mål på hörnan och jag kan bara spotta och svära hemma i min lägenhet på södermalm. "Det är så onödigt!" Gormar jag till mig själv upprepande gånger långt efter slutsignalen. Återigen höll vi på att göra en Galatasaray och vi kan därför konstatera att vi inte riktigt lärt oss av våra misstag än.
Plus och Minus
+ Chiellini höjde sig rejält den här matchen efter en ytterst svag inledning på säsongen.
+ Pirlo och Giovinco fick göra mål. Något som jag tror att båda två behövde för självförtroendet.
+ Vi reagerar väldigt bra när vi åker på baklängesmål. Återigen slår vi från underläge med bravur.
+ Contes firanden vid målen. Saknat det!
- Pogba visar att han har en bit kvar. Behöver ibland spela lättare (men det tror jag att Conte kommer att meddela honom om).
- Den dåliga koncentrationen sabbar både offensivt och defensivt.
- Buffon har tappat så otroligt mycket. Skulle jag påstå att vi har en målvakt av yttersta världsklass? Tveksamt. Har mycket att bevisa nu och det kan även det svartvitaste hjärtat se nu.
Landslagsuppehåll nu. Sen blir det allvar. Fiorentina borta och Real Madrid borta.
Dai Ragazzi! Forza Juventus!
