Juvepanelen #11: Allegri 2.0
Vi fullbordar vår startelva av panelartiklar med att bryta ner Allegris återkomst till Juve i form av fyra frågor. Svarar gör Mikael, Hugo och Behroz från reaktionen.
Har det sett ut som du väntat dig under Allegri? Är allt som förr eller har du kunnat skönja några nya idéer i hans tränarskap?
Hugo: Kanske lite för tidigt för att svara på den frågan egentligen, men spontant skulle jag nog säga att mycket är som det alltid varit. Max jobbar med ganska säkra kort och stor pragmatism. En dålig insats gör inte att du faller ur startelvan och spelarnas funktionalitet som verktyg för att praktisera den taktiska idén är viktigare än deras individuella kvalité. Truppmässigt har det varit en riktig tidsmaskin att få återse spelare som Perin, De Sciglio och Rugani igen, men det är egentligen inte så oväntat. Allegri har alltid premierat taktiskt drillade spelare som är väl inkörda i systemet, så jag tror man kan räkna med väldigt mycket speltid för de som hann göra ett par säsonger under hans förra vända.
Den största och jobbigaste överraskningen sett till vad man förväntar sig från ett Allegri-lag har varit det stora antalet insläppta mål, men det känns som en barnsjukdom vi kommer skaka av oss när Szczesny kommer ur sin formsvacka och mittfält och backlinje kuggar i spelsystemet lite bättre. Jag hoppas få se fler nya tankemönster från Allegris sida, men så här kort in på säsongen, med kaoset som uppstod när Ronaldo lämnade, med skadeproblem på offensiva nyckelspelare som Dybala, Arthur och Chiesa och med den jobbiga säsongsinledningen som blev, så köper jag att det mest handlar om att skörda poäng just nu, de stora tankarna och det vackra spelet kanske man kan hoppas få se med tiden. Den lilla finessen med Chiesa som falsk nia mot Chelsea var till exempel en riktigt slipad krigslist, som jag tycker visade att Allegri fortfarande är en strateg av rang.
Mikael: Innan säsongen startade så pratade jag om min tveksamhet inför den nygamla tränaren. Han är en vinnare av rang vilket självklart måste rankas högt, speciellt efter en säsong där Inter puttade ner oss efter nio år på toppen. Men rent fotbollsfilosofiskt är han ingen favorit och jag hoppades därför att hans fem fantastiska år i klubben skulle få ligga kvar i nostalgins skimmer. Eller att han hade utvecklats som tränare efter sina två år utan jobb. Men efter snart 10 matcher så ser jag ingen större utveckling i Allegris sätt att spela fotboll. Riskminimering och lågt sittande försvarsspel har präglat säsongsinledningen. Bollinnehavet har sjunkit avsevärt vilket även speglar min främsta kritik mot tränaren, att han ger bort initiativet till motståndaren. Sarris och Pirlos upplagor av Juventus snittade 56-57% bollinnehav, nu är snittet nere på 46%. Passningar inom laget har gått från 570 per match till 423. När det gäller långbollar har statistiken gått upp från 37 per match till 45. Och för mig är det inget annat än tråkigt att titta på. Den moderna fotbollen går på knock, den moderna fotbollen primerar offensiv och den moderna fotbollen vinner allt som oftast. Om vi kollar på dom lag som nått final i CL sedan vi var där sist så är inget av dom baktunga, snarare tvärtom. Jag kan inte säga att Sarri eller Pirlo blev några speciellt lyckade tränarval, men där kunde jag ställa mig bakom vad dom försökte åstadkomma. Jag har svårare att ställa mig bakom Allegris filosofi. Visst, får han den att funka till 100% kan vad som helst hända, så bra taktiker är Allegri. Men det kan man i så fall säga om varenda fotbollsfilosofi som finns, ingen av dom går direkt ut på att förlora.
Jag har varit Juvesupporter i snart 25 år, jag vet att det enda som räknas är att vinna. Och om vi vinner med Allegri kommer jag vara precis lika glad som alla andra. Jag önskar bara att vägen dit hade sett något annorlunda ut. För mig är fotboll inte bara matchen i sig, det är snacket med polarna, det är att stolt visa upp sitt lag för hatarna. Precis som när Italien spelade EM. Riktigt där är inte Allegris Juventus. Än.
Behroz: Det är fortfarande för tidigt att kunna identifiera så pass utmärkande skillnader i Allegris ledarskap om det nu finns några. Allegri är trygg i hans syn på fotboll och jag tror att ju längre i hans andra sejour som vi kommer, ju mer väldrillade kommer både spelarna och prestationerna bli.
Att Allegri skulle behöva slipa på det taktiska både kollektivt och individuellt efter de två senaste säsongerna var väntat. Skulle prestationerna fortsätta som det sett ut de senaste matcherna så har det ärligt talat gått lite fortare än jag trodde. Om vi ponerar att Allegri kommer att stanna åtminstone några säsonger till så räknar jag med att antalet insläppta mål kommer minska och att vinstprocenten ökar. För varje transferfönster som passerar så borde spelare som är i linje med Allegris fotbollstänk hämtas in (beroende på hur mycket Allegri involveras i spelarrekryteringarna) och det borde rimligtvis sammansvetsa truppen ytterligare. Rent sportsligt så har jag noterat att han inte är lika flexibel kring formationerna, t. ex. med att köra en 3-backslinje, men då greppas det verkligen efter halmstrån.
Vad har varit bäst så här långt och vilka har varit de största problemen?
Mikael: Jag tror att dom flesta rankar den färska segern mot förra säsongens CL-mästare Chelsea som den största ljusglimten i den småmulna inledningen. Där kändes det som att Juventus äntligen fick defensiven att funka. Det var samspelt, tight, uppoffrande och nästan helt ogenomträngligt. Lukaku fick en chans men annars var det hur lugnt som helst. Annars är det just defensiven som har varit det största problemet. Känslan att Juventus kan släppa in mål när som helst, mot vilket lag som helst, har präglat den här säsongsöppningen. Rent individuellt håller backlinjen riktigt hög nivå, men det har inte märkts på planen. Och det är inte bara backlinjens fel. Mittfältet har inte direkt hjälpt och laget har saknat självförtroendet att stänga matcherna. Det har varit som att den dåliga känslan från förra säsongen sitter kvar i spelarnas huvuden. Att den lämnat spår som är svåra att bli av med. Nu har vi dock fått in några nollor på kontot så jag tror nog att Allegri kommer styra upp defensiven bättre än sina föregångare. Konstigt vore väl annars.
Behroz: Det faktum att motståndare har kunnat skapa så många chanser har ju varit det största problemet initialt. Tar vi förra säsongen i åtanke så är det väldigt uppenbart att mest fokus las på vad Juventus gör med bollen snarare än utan. Att spelarna inte vet exakt vad den andres roll och uppgift är när det är dags att försvara blir ju självfallet en säkerhetsrisk som inte bara orsakar spretighet i positioneringarna men även en osäkerhet rent individuellt. Antalet individuella försvarsmisstag ökade markant efter att Allegri lämnade och det är ingen tillfällighet att det sker när det inte finns någon utarbetad och beprövad taktik att luta sig tillbaka på.
Det positiva är det som sker exakt i detta nu, dvs. matcher med få insläppta mål, få misstag, taktiskt väloljade där alla vet vad som förväntas av varandra. Att spelare som Chiesa, Kulusevski, McKennie lär sig hur dom ska springa utan boll och veta vad som ska göra med bollen under olika skeenden av matcherna kommer bara öka deras fotbollskompetens och göra dom mer kompletta som spelare. Det finns en anledning att spelare som Bernardeschi får så mycket speltid, Allegri vet vad han får och framför allt vad han inte får. Den ovissheten är större hos någon som Kulusevski och det är något som det behöver gnuggas på ifall svensken ska bli en bestående del av Allegris Juventus.
Hugo: Kan bara instämma med föregående talare här, defensiven har sett oväntat skakig ut i säsongsupptakten, det har varit det klart största och mest oväntade problemet. Sedan har det funnits matcher där vi underpresterade även i spelet med boll och tyckts sakna anfallsidéer, men det kan jag på ett annat sätt köpa i ett så här tidigt skede av lagbyggandet. Det bästa har varit de senaste veckornas markanta förbättring, precis som Mikael och Behroz tar upp. Juve ser allt mer ut som de instinktiva vinnare man vill att de ska vara och spelar med tilltagande trygghet, framförallt defensivt.
En annan, kanske något mer obskyr grej, som jag verkligen har uppskattat hos Allegri har varit tonen på presskonferenserna. Vi visste sedan innan att Max är en no bullshit kind of guy. Han avfärdar kategoriskt att skylla på domare och vet alltid att rikta kritik och fokus mot de faktiska svagheterna i lagets prestationer. Men jag tycker ändå att det funnits ytterligare en nivå av direkthet i hans stil under hösten. Vid flera tillfällen har han utan större omsvep deklarerat att enskilda spelare, unga som gamla, har underpresterat. Det låter kanske brutalt, men nånstans tror jag att det är en nödvändig mentalitetsförflyttning som han påbörjat. De senaste årens Juve har varit på tok för tolerant mot ren medelmåttighet, med Gianluca Frabottas existens i A-truppen som det mest flagranta exemplet. Den sortens omfamnade av tillkortakommanden fungerar inte om vill bli ett vinnande lag igen och det vet Allegri. Som supporter tycker jag det är skönt att höra honom tala klarspråk och inte dalta med spelarna i onödan.
Var säsongsinledningen så dålig att vi bara ska glömma scudetton eller finns det fortfarande en chans till titelfirande i maj?
Behroz: Rent krasst så har Allegri aldrig misslyckats med att vinna ligan med Juve. Han har fått en mindre smidig start på grund av alla barnsjukdomar han behöver jobba bort. Det är dock inte första gången han haft en dålig säsongsstart, säsongen 15/16 så hade Juve i motsvarande situation efter sju omgångar till och med tre poäng färre. Jag är medveten om att konkurrenssituationen i ligan är annorlunda och att många storlag fått en bra start på säsongen. Jag räknar dock med att kurvan mer eller mindre pekar åt rätt håll ju närmare slutspurten vi kommer och det borde innebära att Juventus är med och fightas om guldet.
Jag tycker att man som tränare gjort sig förtjänt av att vara åtminstone en av guldfavoriterna när man levererat 5/5 scudettos tidigare. Dessutom så är det på våren det gäller att vara som bäst vilket alltid varit Allegris melodi. Jag hör till förespråkarna som hävdar att det är farligt att maxa på högsta nivån så tidigt på säsongen.
Hugo: Jag drar alltid öronen åt mig när man jämför en svag säsongsöppning med säsongen 15/16. Visst, det var en fantastisk prestation och den kanske i någon allmän mening visar att det alltid är möjligt att komma tillbaka, men i mer konkreta termer har den mycket lite att göra med Juventus av idag. Laget vi hade den säsongen var helt enkelt ojämförligt bättre än laget vi har nu. De föll på ett felaktigt offsidemål mot Bayern München i Champions League och nådde finalen både säsongen innan och säsongen efter, med en kontinuitet dagens trupp inte tillnärmelsevis är skickad att leverera. Så även om Allegri vill formtoppa i vår så tror jag man måste vara lite realistisk och inse att tio poäng är väldigt mycket att hämta in, speciellt som vi ännu inte vunnit en Serie A-match mot något lag som kommer vara med i kampen om europaplatserna. Allegri är skicklig, men han är ingen magiker och den senaste upphämtningen byggde på att Pogba och kompani lyckades ta sig samman och vinna 15 raka matcher. Det tror jag tyvärr inte att detta Juventus är kapabelt till, även om jag naturligtvis hoppas att jag har fel.
Mikael: Jag må låta neggig i mina tidigare svar men att Juventus skulle lägga sig på rygg och bara ge upp efter en svag inledning ser jag ingen risk för. Sen om det räcker hela vägen till scudetton låter jag vara osagt. Men faktum är att det “bara” är 10 poäng upp till toppen och där sitter just nu ett Napoli som chokar oftare än Mr. Grey. Med andra ord så är inget omöjligt. Får Allegri igång sitt tunga maskineri kan poängen knapras in ganska snabbt. Största hotet ser jag fortfarande i Inter, eventuellt att vi fortfarande är vår egen största fiende. Hur som helst så är inget över förrän den feta damen sjunger.
Och så tiotusenkronorsfrågan som avslutning: är Allegri verkligen rätt man att leda Juventus in i framtiden?
Hugo: Svår fråga, det handlar väldigt mycket om vilket tidsperspektiv man vill anlägga. Allegri har haft problem med att få unga lovande spelare att utvecklas till sin fulla potential i Juventus och just nu har vi en hel del intressanta talanger - som Chiesa, Kean och Locatelli - som verkligen skulle kunna bli världsspelare med rätt vägledning. Där hoppas jag att han klarar avvägningen mellan att skapa en utvecklande omgivning för individerna och att foga in dem i sitt spelsystem. Historiskt sett tycker jag att hans agerande har vägt över åt det senare, inte sällan på bekostnad av det förstnämnda.
Men även om Allegris förmåga som långsiktig arkitekt kan ifrågasättas, så tycker jag samtidigt att man ska ha respekt för hur pass allvarlig situationen i Juventus fortfarande är. Vi har idag, till följd av fem-sex svaga transferfönster och två dåliga tränarutnämningar i rad, en trupp där bara en handfull spelare håller för ett lag med ambitioner om italiensk dominans och europeisk konkurrenskraft. Det pågående förfallet riskerar att accelerera utan en fast hand vid spakarna. Faller man exempelvis ur Champions League riskerar man att tappa spelare som Chiesa och de Ligt och därefter kan saker och ting gå obehagligt fort. Därför tror jag ändå att Allegri är helt rätt namn för att ta Juve in i framtiden, eftersom jag hoppas att han kan uppnå snabba resultat med ett begränsat spelarmaterial. Utan ett stabilt och resultatinbringande nu kan man inte rimligen ha några stora framtidsförhoppningar.
Mikael: Hugo är inne på ett intressant spår när han lyfter Allegris tendens att förlita sig på mer rutinerade spelare. Just nu har Juventus inte råd med etablerade spelare och kursen man har satt från ledningens håll pekar mot att satsa ungt. Är Allegri verkligen en tränare som ger unga talanger den bästa chansen att nå sin fulla potential? För mig är det tydligt att tålamodet med spelare som Kean och McKennie tryter lite, de har inte fått mycket speltid och samtidigt åkt på en och annan känga från mister under presskonferenserna. Om det speglar Allegris andra sejour i laget eller inte är dock svårt att säga. Det har trots allt bara gått en fjärdedel av säsongen och målet är väl att han ska sitta vid rodret i minst ett par år till. Valen han har gjort under säsongsinledningen kanske inte hade gjorts om poängen rullat in från början. Det får vi aldrig svar på.
Jag förstår valet av Allegri. Fartyget Juventus behövde ledas in på lugnare vatten efter två stormiga år och en tränare som redan har bevisat sig i klubben fanns ledig. Samtidigt kan jag tycka att det var lite märkligt att ge honom ett fyraårskontrakt med en relativt hög lön. Hur det än går känns det som vi inte har möjligheten att sparka honom nu när ekonomin ser ut som den gör. Så jag hoppas verkligen att han är rätt man. Men jag skulle inte satsa hus och hem på det.
Behroz: Det är en intressant frågeställning, begreppet “leda in i framtiden” antyder oftast att det ska moderniseras och ske innovativa saker. Allegri är ju en pragmatiker av rang och på så vis extremt Juventus-kompatibel. Juventus dåtid och nutid har enbart kretsat kring att vinna och framtiden ska enligt mig inte handla om något annat än just det. Så om frågan är ifall Allegri “är rätt man för att fortsätta vinna” så är mitt svar definitivt, ja.
Jag har ärligt talat svårt att föreställa mig någon annan aktiv tränare som förknippas med Juventus-värden så pass mycket som Allegri. Genom åren så har hans upplagor periodvis både stått för strålande men även tillknäppta prestationer, dock har det alltsomoftast sett cyniskt och igenknäppt ut. Jag har därför förståelse för dom som argumenterar för att en klubb av Juventus storhet och kaliber mer regelbundet borde kunna bjuda till på lite mer sevärd och fartfylld fotboll. För egen del så är en hållen nolla och 1 - 0 vinst mer njutbart än resultat som 3 - 1 eller 4 - 2. Det finns nog ingen mer lämpad kandidat som kan återskapa Juventus till ett ogenomträngbart fort som åter radar upp vinster och titlar. Det må bitvis se cyniskt och tillbakadraget ut men i dagens fotbollsvärld där det finns ett sådant behov av att allt vara glimrande och fartfyllt så glöms ofta hantverket främst kring försvarsspel bort.
En sådan risk finns inte med Allegri och det kan man säga vad man vill om, men det är i alla fall originellt.
Forza Juve!
