Juvepanelen #9: En ny säsong är här
På söndag sparkar vi igång en ny säsong i Udine. Här ger Mikael, Behroz och Hugo från redaktionen sina svar på fyra frågor om hur landet ligger inför den stundande seriepremiären.
Dags för en ny säsong! På söndag 18:30 sparkar Juve igång säsongen 2021/22 mot Udinese. Vad blir mest spännande att följa med årets Juventus? Finns det nåt man kan titta extra noga på redan mot Udinese?
Hugo: Just “spännande” är kanske inte första ordet som kommer till en när man tänker på säsongens Juventus, med nygammal tränare och knappt några värvning att tala om överhuvudtaget. Därför blir det mest intressanta att följa hur och om Allegri kan vidareutveckla det Pirlo påbörjade. Uppenbarligen finns inte en spänn över till att skräddarsy laget efter Massimilianos idéer, så jag tycker det ska bli roligt att se Allegri försöka gräva där han står och skapa ett spelande, och framförallt framgångsrikt, Juventus av fjolårets spillror. Kan han, till och med, bli den som slutligen får Dybala och Ronaldo att prestera samtidigt? I så fall vore oändligt mycket vunnet och kanske kan man få ett hum om hur samarbetet ser ut ifall båda spelar på söndag.
Mikael: Att se hur/om Allegri har utvecklat sin fotboll under det två år långa uppehållet från tränarbänken. Hans sista säsong förra vändan var det värsta jag har varit med om som supporter, om en inte räknar Calciopoli då. Juve spelade tråkigt, förutsägbart, långsamt och med handbromsen i under nästan varje match. “Men vi vann ju?!” kanske någon skanderar och det kan jag absolut inte argumentera emot. Det gjorde vi. Åtminstone i Serie A. Men tråkigare fotboll har jag nog aldrig sett (utanför Sveriges gränser ska tilläggas). Jag somnade konstant under matcherna, såg inte ens fram emot att kolla och tappade supportergnistan helt och hållet. Det kändes som att den gode Allegri hade kramat ur allt han kunde och stagnerat. Men Max är en taktiker av rang och jag har svårt att tro att han slutat tänka boll helt den senaste tiden. Förhoppningsvis kan han dra fram ett ess likt 4-2-3-1 med Mandzu på vänsterkanten även denna säsong.
Behroz: Som både Hugo och Mikael nämner så ska det bli oerhört intressant att se ifall Allegri har utvecklat/ändrat sitt taktiska tänk under sina sabbatsår. Min främsta förhoppning kring själva spelet är att spelidén och rollerna är tydligt satta och att samspelet utvecklas ju längre in i säsongen vi kommer. Ska vi köra med Allegri kommande säsonger så är det viktigt att sätta en grund där de yngre spelarna som De Ligt, Chiesa, Kulusevski, Locatelli kanske även lovande Dragu?in kan bygga vidare på. Det börjar bli dags för nya fanbärare nu när senatorerna Chiellini och Bonucci inte har så många år kvar.
Pirlos stora utmaningar, egentligen under hela säsongen var frånvaron av en tydlig spelidé, spelare som sattes i otydliga roller och framför allt en svajig defensiv. Det kändes helt enkelt aldrig som att Juve kontrollerade matcherna på samma sätt som Allegris Juve brukade göra. Just detta kommer jag spana efter i premiären mot Udinese. Hur snabbt och oproblematisk kommer det vara för Allegri att förvandla Juventus tillbaka till ett ogenomträngbart och solitt lagbygge som frustrerar motståndarna. Ska även bli intressant att se vilka nya knep- och tricks som Allegri snappat upp under sitt två-års långa uppehåll.
Vad tror du vore rimliga förhoppningar att ha inför säsongen 2021/22, i Italien såväl som i Europa?
Mikael: Med tanke på Inters nedmontering, dom andra lagens tunna plånböcker och den trupp Juventus faktiskt besitter så är det inte överjävligt att begära en ligatitel. Varför skulle vi annars satsa på en “garanti” som Allegri? Pirlo åkte ut med huvudet före efter två titlar (om än av ganska låg valör) så jag förväntar mig inget daltande med Allegri heller. Vinn eller försvinn. I Europa är det svårare att sätta exakta målbilder. Självklart borde ett lag som Juve alltid vara med i kvartsfinalerna men för att gå längre än så krävs det både flyt och tajming. Min förhoppning är dock att Allegri vågar mer i Europa, det var längesen ett lag fegade hem en CL-titel. Rimligt? Kanske, kanske inte. Men Juventus har inte blivit Italiens mest hatade lag genom att ha rimliga målbilder.
Behroz: Om du frågar mig ett par omgångar in så hade jag nog kunnat ge ett svar som jag känner mig mer trygg med. I nuläget, med en nygammal Allegri som inte coachat på över två år så känns det aningen ovisst. Det är enkelt att bli nostalgisk i dessa lägen men comebacker av detta slag är alltid luriga. Jag tror förvisso att spelet/defensiven kommer se mer stabilt ut än vad det gjorde under Sarri och Pirlo men jag är osäker på ifall Allegri når upp till sina höga vinstprocent som han tidigare haft i Juve, i alla fall inledningsvis. Med det sagt så bör det räcka till ligaguld då Juventus har den bästa truppen samtidigt som konkurrenterna haft svårt att spetsa till sina lag. Jag tar dock inget för givet.
I CL så bör en kvartsfinalplats vara rimligt men det absolut viktigaste är nog att återta tronen som kungar på hemmaplan och under säsongen utveckla ett stabilt grundspel att bygga vidare på inför nästa säsong. Kan dessutom de ekonomiska förutsättningarna förbättras så kan det finnas anledning att ha högre förväntningar även ute i Europa.
Hugo: Precis som mina kollegor nämner, ett ligaguld bör man faktiskt kunna vänta sig. Det hade känts vansinnigt att säga det direkt efter förra säsongens slut, men i och med den hastiga upplösningen av Inters guldlag och avsaknaden av andra konkurrenter på högsta nivå känns det nästan märkligt rimligt att tro på en scudetto till våren. Milan är fortfarande för halvfärdiga för min smak, så jag ser Atalanta som de tuffaste utmanarna. Den fajten tror jag att titelmaskinen Allegri vinner åt oss. I Europa har jag dock lärt mig att lägga band på min entusiasm. Visst, Juve har ett hyggligt lag med enstaka fantastiska spelare, men jämför man med de oljestinna Galacticos-projekt som nu pågår i Paris och England så står vi oss ändå slätt. Kvartsfinal skulle kännas som en framgång tycker jag. Ojuventinskt tänkt, absolut, men tyvärr tror jag inte vi är så värst mycket bättre än topp åtta i Europa just nu. För att vi ska ta oss längre än så krävs bra lottning, vid dålig lottning kan det mycket väl ta slut ännu tidigare.
Vilka är lagets största styrkor och vari ligger de främsta utmaningarna för att uppnå ovan nämnda målsättningar?
Behroz: Om vi pratar lagdel så är det nog fortsatt mittfältet som känns som den största utmaningen. En skadebenägen Arthur tillsammans med Bentancur, Rabiot, McKennie, Ramsey samt en anslutande Locatelli känns inte tillräckligt spetsigt för att dominera rytm och matchtempo mot dom allra bästa. Ska bli intressant att se hur Allegri väljer att starta och formera just mittfältet, men han har haft bättre material att arbeta med tidigare om man uttrycker sig milt.
Den starkaste lagdelen skulle jag nog ändå säga är kanterna. Vi vet att Allegri tidigare har skiftat mellan ett 3-5-2 och 4-4-2, men oavsett om det är wingbacks i form av erfarna Cuadrado, Alex Sandro och mångsidiga Danilo, eller offensivare alternativ i form av ungtupparna Chiesa och Kulusevski så är det där det känns som starkast.
En annan nyckel för att få ett fungerande anfallsspel tror jag ligger i att ha en tydlig länk mellan mittfält och anfall, något som fungerade under all kritik i fjol och som stundtals var helt obefintligt. Därför hoppas jag att Dybala kan få bra med speltid denna säsong och användas i just den rollen. Han fyller 28 i år och är det nån gång han ska nå sin absoluta peak så är det nu.
Hugo: Den främsta styrkan är erfarenheten som jag ser det. Den utgår ifrån det EM-guld-boostade mittbacksparet och finns egentligen i överflöd i alla lagdelar förutom på det centrala mittfältet. Spelare som Ronaldo, Dybala, Cuadrado och Szczesny vet exakt vad det vill mena att vinna och de vet vad som kommer förväntas av dem under Allegris ledning. Den typen av segervana truppkärna är Juventus ensamma om i Italien.
När det kommer till utmaningar har Juve framförallt ett stort berg att bestiga säsongen som kommer. Man kan kalla det för länken mellan mittfält och anfall, prata om avsaknaden av kvalitet på innermittfältare eller resonera kring Dybala och Ronaldos samarbete, men egentligen är det bara olika angreppsvinklar på Allegris tiotusenkronorsfråga: hur ska Juventus bli ett spelförande lag? Det har tyckts vara något av en gordisk knut på senare år och kostat oss ett par CL-försök, så om Allegri lyckas återvända och tvinna upp knopen som han själv var med och knöt - då kommer det bli kul att följa Juve i år. Laget är trots allt fortfarande bestrött med så mycket individuell briljans att de under en fungerande, offensivt ambitiös taktik skulle kunna prestera fantastiskt fina fotbollsögonblick.
Mikael: Precis som Behroz, Hugo och dom flesta andra som tittat på Juventus den senaste tiden så håller jag mittfältet som den absolut svagaste länken. Men i och med Locatellis intåg ser det i mina ögon betydligt mycket ljusare ut. Inte för att Locatelli är bäst i världen (även om han är riktigt bra), nej jag tänker snarare på att vi äntligen kan spela våra mittfältare i roller som passar dom. Bentancur är inte regista, McKennie är inte vänsterytter och Ramsey funkar inte som trequartista. Men ett mittfält bestående av Locatelli som speldirigent och skydd framför backlinjen, McKennie som en bolljagande mezzala och Bentancur/Arthur någonstans där mittemellan känns faktiskt ganska bra. Inte MVP-bra men ändå ett fall framåt. Och vi ska inte glömma att Allegri nådde en CL-final med Pjanic och Khedira som startspelare, ibland handlar det mer om att hitta spelare som kompletterar varandra än att plocka stjärnor som gör det på egen hand.
Styrkorna ligger i mixen av erfarenhet och hunger. Spelare som Chiellini, Bonucci, Sandro, Cuadrado och Ronaldo har vunnit massor och vet exakt vad som krävs för att nå toppen. Chiesa, Kulusevski, McKennie och Locatelli vill imponera varje chans dom får. Jag tror det var längesen Juve hade en så pass bra åldersbalans i laget. Förutom det tror jag att laget är rejält sugna på revansch efter föregående säsongs svaga resultat. Något som den gamla damen inte varit på över 10 år. Fotboll spelas inte bara med fötterna, det spelas med sinnet också.
Parallellt med seriestarten går mercaton mot sin upplösning. Vilka affärer hoppas du att Juve hinner få i hamn innan butiken stänger för sommaren?
Hugo: I och med att Locatelli är klar så är jag nöjd nu. Uppenbarligen är kulorna slut, Den gamla damen verkar knappt ens ha en marmeladkula att lägga på transfers i nuläget. Locatelli kan addera både bredd och spets till vårt mittfält och har i mina ögon kapacitet att bli den bollskicklige och samtidigt taktiskt intelligente tvåvägsmittfältare som vi länge saknat. För arbetsrons skull vore det såklart fantastiskt att ordna en kontraktsförlängning åt Dybala så snart som möjligt också.
Mikael: Jag kan bara hålla med Hugo här. Nu när Locatelli är klar får en vara nöjd. Pengapåsen är tom och det är idiotiskt att sätta klubbens framtid i fara för att få hem Pogba igen. Se bara på skiten Barca har hamnat i. Just nu sitter jag mest och hoppas på att vi slipper se den där jävla sidledsfegisen Pjanic på det svartvita mittfältet igen. Oavsett om han kommer på lån, gratis eller betalar för att få lira blir det fetnej från mig. En bollskygg regista gör inte det här laget bättre. Det och att vi förlänger med Dybala är prio just nu om du frågar mig.
Behroz: Som tidigare nämnt så är Locatelli klar nu, blir intressant att se ifall han är redo att befästa en startplats på Juventus mittfält. I övrigt så är ju alla spargrisar både tömda och begravda så läget är vad det är. Jag räknar inte med någon betydande övergång varken in eller ut medans övergångsfönstret fortfarande är öppet. Ronaldo blir kvar ytterligare ett år om inget mirakulöst inträffar, därför bör det finnas mer utrymme att spänna musklerna nästa sommar. En värvning som skedde lite i skymundan är den unge brassen Kaio Jorge som anslöt från Santos tidigare i sommar. Inte första gången en ung brasse tar steget till Europa och som alla vet så är utfallet oerhört varierande. Vi får hålla tummarna.
