Ljuvlig kväll i Turin!
Det är skillnad på att vinna med 1-0 och att vinna med 1-0.
I lördags besegrade Juventus Milan i en styggelse till fotbollsmatch, nästan helt befriad från intensitet, inspiration och underhållningsvärde. När matchen mot Manchester City igår kväll blåstes av hade vi fått se bortåt ett dussin vettiga målchanser, massor av bra fotboll och två lag verkligen ville göra något konstruktivt av matchen. Ett välkommet avbrott i en serie av Juventusmatcher där enbart resultattavlan varit underhållande.
Manchester City är ett skickligt men illa balanserat lag, vilket tenderar att prägla matchbilden. Det vimlar av skickliga konstruktiva spelare att försvara sig mot, medan det ofta går utmärkt att anfalla med två-tre spelare mot en backlinje som vare sig är särskilt imponerande eller får speciellt mycket hjälp. Allegri ställde upp sitt lag därefter. Många spelare på rätt sida bollen, med Lichsteiner, Alex Sandro och Pogba redo att ställa om i hög fart. Det är ingen tvekan om att taktiktavlan bidrog ganska mycket till det här resultatet.
Matchen
Inledningen av matchen är jämn. Båda lagen skapar hyfsade chanser. Fernandinho har de bästa möjligheterna, men skjuter högt över istället för på målramen.
Därefter petar Mandzukic in matchens enda mål i minut 18. Målet möjliggörs av att De Bruyne uppträder slappt och naivt i mitten av planen mot Pogba, som får massor av tid och yta efter en billig dribbling. Därefter följer en fin passning till Alex Sandro, ett ännu bättre inlägg och ett kliniskt avslut. Skolbok i bra omställningsspel från Juventus sida, och motsvarande lättsinnigt försvarsspel från City – i synnerhet från Otamendi som valde att trilla som en bowlingkägla och hoppas på frispark istället för att spela försvarsspel på riktigt (ett agerande han upprepade matchen igenom på ett ganska irriterande sätt).
Efter målet flyttar Juventus tillbaka laget för att mer renodlat spela på omställningar. Båda lagen skapar flera riktigt bra chanser. Juventus har tre frilägen mot Joe Hart (som var enorm matchen igenom) via Lichsteiner och Morata x 2. Mandzukic hade också ett riktigt bra volleyskott som Hart TV-räddade.
City har bland annat ett läge där Agüero frispelas av en tillfälligt förvirrad Marchisio, samt en nick som Buffon räddar på mållinjen via stolpen. Allra bästa chansen har 60-miljoner-euro-värvningen Sterling, med nästan hela målet tomt, men då han inte klarar att lyfta bollen 40 cm går den via en liggande Barzagli till hörna.
När slutsignalen till sist ljuder har vi fått se en riktigt bra fotbollsmatch och bättre underhållning än Juventus bjudit på i Serie A under hela säsongen. Juventus vinner matchen rättvist (även om 3-2 hade speglat matchen bättre), är klart för åttondelsfinal och vinner dessutom gruppen om man tar en poäng mot Sevilla i slutomgången. En mycket bra kväll!
Bäst:
* Trebackslinjen med Barzagli/Bonucci/Chiellini är tillbaka. Förhoppningsvis för att stanna. Finns ingen svartvit konstellation jag har högre förtroende för.
* Mandzukic gjorde mål och var stor och besvärlig och irriterande för City-försvaret. Ett stort kliv framåt!
* Än en gång imponeras jag över vilken skicklig yrkesman Stephan Lichsteiner är. Inget fotbollsgeni på något sätt, men man får en gedigen och ambitiös prestation både offensivt och defensivt i varenda match. Cuadrado må vara spektakulär, men när det handlar om att göra resultat mot motstånd i City-klass vet jag vem jag helst håller i handen.
Sämst:
* Faktiskt ingenting.
