Mercato Juve: Högerbacksswappen som blev av

På den här sidan kommer vi att lista och kommentera alla OFFICIELLA övergångar till och från Juventus under mercaton inför säsongen 2019/20. Sidan kommer att uppdateras kontinuerligt fram tills 2 september då transferfönstret stänger för italienska klubbar.

João Cancelo (7 augusti)
Till Manchester City, €65m
Det blev bara ett år i svartvitt för den gode Cancelo. Han köptes för €40m av Valencia inför förra säsongen efter att ha visat framfötterna under lånesejouren i Inter, men lämnar nu till förmån för Manchester City. Guardiola handplockade portugisen till sitt mäktiga lagbygge och Juventus var oväntat medgörliga i förhandlingarna även om vi kan räkna in en hyfsad vinst på högerbacken.

Cancelo fick en flygande start i Juventus och efter en fantastisk höst var det många italienare som ansåg att han var världens kanske bästa högerback. Efter skadan i december föll dock Cancelo, tillsammans med resten av laget, ner i en rejäl svacka och efter ett antal grova försvarsmisstag som bidrog till att skicka oss ut ur diverse turneringar blev han tydligen utbytbar för klubbledningen.
Det blev sammanlagt 34 matcher för Cancelo i Juventus, där han noterades för ett mål och fyra assists.

Mercatobetyg: Jag är kluven. En del av mig skriker: “Vad är det som händer!?” och en annan del svarar “det är lugnt, Paratici vet vad han gör”. Det råder inget tvivel om att Cencelo är en de bästa offensiva ytterbackar som finns att tillgå idag, hans lägstanivå är däremot ett hot mot det egna laget. Jag antar att det finns en anledning till att både Allegri och Fernando Santos har haft svårt att lita på Cancelo fullt ut...

Personligen tror jag dock att han hade passat perfekt för Sarris fotboll och därför känns det bittert att se honom lämna redan efter en säsong. Om man dessutom ser till vilka andra högerbackar som finns på marknaden så är det uppenbart att alla eventuella ersättare skulle vara ett nedköp i kvalitet.
Våra nuvarande alternativ är Danilo, De Sciglio och eventuellt en omskolad Cuadrado. Jag har inget som helst förtroende för De Sciglio, men hoppas för allt i världen att någon av de andra två kan lösa uppgiften tillräckligt väl för att vi ska slippa tala om ytterligare en krissäsong på denna position.

Danilo (7 augusti)
Från Manchester City, €37m
Juventus vägrade länge att inkludera Danilo i försäljningen av Cancelo, men gav av någon anledning vika till slut. Danilo var riktigt bra under åren i Porto (och dessförinnan i Santos), med Alex Sandro på andra kanten, men har sedan kommit att spela andrafiol i Manchester City och Real Madrid de fyra senaste säsongerna.

Sammanlagt blev det 60 matcher under två säsonger för Manchester City, där han gjorde fyra mål och tre assist.
Nu anländer han till Juventus med goda förhoppningar om att återigen bli startspelare och kommer att få en årslön på €3m, vilket är något mindre än vad han tjänade i City.

Mercatobetyg: Danilo har varit ganska kritiserad sedan han lämnade Porto. Han har inte lyckats leva upp till de höga förväntningarna i storklubbarna han har representerat, men i rättvisans namn ska det sägas att han sällan har varit direkt dålig heller. Måhända att han inte besitter samma offensiva kvaliteter som Carvajal och Walker (eller Cancelo för den delen), men han brukar ändå göra jobbet tillräckligt bra.

Man får komma ihåg att Danilo inte är världens fröjdigaste högerback bara för att han är brasse, hans styrkor ligger snarare i fysiken och den funktionella tekniken. Han anpassar sig efter lagets spelstil och gör alltid jobbet utan att klaga även om han förpassas till bänken, vilket gjorde att Citys fans ändå uppskattade Danilos tjänster. Förhoppningsvis passar hans egenskaper bättre i ett Sarri-Juventus som inte kräver två superoffensiva ytterbackar, än i Real och City som förväntar sig något extraordinärt av samtliga startspelare.

Sammanfattningsvis ser jag ändå Danilo som förstavalet på högerbacken inom en snar framtid. Detta beror dock inte på hans egen förträfflighet, utan på att alternativen är för svaga. De Sciglio borde vid det här laget ha bevisat för alla att han är alldeles för svag (fysiskt och psykiskt) för att starta i ett topplag och ett förnyat experiment med Cuadrado är långt ifrån en garanti.

Moise Kean (4 augusti)
Till Everton, €28m
Juventus släpper sin guldklimp till Everton och Premier League innan sagan knappt hunnit börja. Moise kom till Juventus (från Torinos pojklag) som 11-åring och debuterade i Serie A redan 2016. Han var blott 16 år och blev därmed Juventus yngste debutant någonsin och även den förste spelaren född på 2000-talet i både top 4-ligorna och senare Champions League.
Målen lät heller inte vänta på sig. Det första målet kom i säsongens sista match mot Bologna 2017, och när Kean kom tillbaka efter lånet till Verona fortsatte han att bomba in dem på löpande band - både för klubb och landslag. Den gångna säsongen hade Kean bäst målsnitt i hela ligan, med en kasse var 89:e minut. Sammanlagt gjorde han 8 mål på 21 matcher för Juventus, varav han bara startade i fem av dem.

Det rapporterades länge att övergången skulle inbringa €40m till Juventus, men det blev “bara” 28m plus 2 i bonusar, vilket känns som ett kompispris i sammanhanget. Det finns ingen officiell tillbakaköpsklausul, men det ryktas om att det finns ett muntligt avtal som ska ge Juve förstatjing på att matcha eventuella bud på anfallaren.

Mercatobetyg: Vilken besvikelse! Det är näst intill obegriplig hur Juventus kan skeppa iväg sin största anfallstalang på det här sättet - och till det priset! Jag kan också tycka att Kean är lite väl otålig i sin jakt på ordinarie speltid, inte för att han väljer just Everton (det är nog en perfekt klubb för honom) utan för att han väljer att lämna Juventus i ett så tidigt skede av sin karriär. Han har trots allt bara gjort fem ligastarter hittills. Jag förstår att han vill ha en ordinarie plats osv, men han hade garanterat fått en del speltid i Juventus trots konkurrensen i den överbefolkade anfallsuppsättningen och privilegiet att spela och träna tillsammans några av världens bästa spelare. Dessutom kommer varken Mandzukic och Higuain att bli bättre och har max en säsong kvar i den här klubben, därefter hade vägen legat öppen för Moise Kean.

Den största synden ligger dock hos Juventus som borde behållit sin guldklimp av rent sportsliga skäl. I Kean hade vi en anfallare som mycket väl kan utvecklas till en av de bästa på sin position. Om man säljer honom av ekonomiska skäl är det också svagt att knappt få €30m för honom, trots att han är relativt oprövad. Och varför inte ge honom en säsong till, då hans värde garanterat skulle öka, och sedan sälja för det dubbla priset - om det är pengar man är ute efter?

Matthijs de Ligt (18 juli)
Från Ajax, €85,5m
Drömvärvningen är nu officiell, min och många andras. Ingen annan mittback har varit så jagad som de Ligt det senaste halvåret. Under våren verkade det som att han skulle följa polaren de Jong till Barcelona och under sommaren var han så gott som klar för PSG enligt ryktena - men i bakgrunden låg Nedved och Paratici hela tiden och lurade, och efter några dagars intensivt rapporterande blev övergången till Juventus äntligen klar.

De Ligt har tillhört Ajax sedan han var nio år gammal och gjorde A-lagsdebut som 16-åring. 2018 blev han Ajax yngsta lagkapten någonsin och vann utmärkelsen Golden boy samma år. Han är den yngsta spelaren någonsin att nå 100 matcher för Ajax och den yngsta lagkaptenen någonsin i ett CL-slutspel. Listan på meriter och utmärkelser är redan lång.

Att De Ligt väljer att gå till Juventus är ett stort bevis på klubbens nyvunna dragningskraft och på ledningens världsledande arbete. Transfersagan blev dock väl utdragen och prislappen landade till slut på hela €75m plus €10,5m i bonusar (till Raiola), vilket är betydligt mer än vi tidigare hoppats på. De Ligts kontrakt sträcker sig över fem år och rapporteras ligga på €7,5m per år, plus €4,5m i bonusar.

Mercatobetyg: Too good to be true. De Ligt har redan bevisat att han inte bara duger på alla nivåer - han fullkomligt dominerar på alla nivåer. Att spendera €85m på en 19-åring kan verka chansartat, men i fallet De Ligt är experter och tyckare rörande överens om att det är väl spenderade pengar.

Under den gångna säsongen har De Ligt gått från lovande till en av världens bästa mittbackar, enligt de flesta rankad högre än våra nuvarande mittbackar (även om Chiellini fortfarande är min personliga etta). Och med tanke på att riktigt bra mittbackar är en bristvara har De Ligt varit en av de mest eftertraktade spelarna i världen och detta kan vara sommarens största värvning.
Det ska därför bli oerhört intressant att se vilket mittbackspar som Sarri väljer att spela. På förhand känns det som att De Ligt kommer att gå rakt in i laget så fort han acklimatiserat sig och att Bonuccis uppspelsfot tilltalar den nya tränarens spelidé, men Chiellini är trots allt en bättre mittback än Bonucci och personligen hoppas jag på mittbacksparet De Ligt/Chiellini. Samtidigt vet vi att den åldrande Chiellini inte längre går skadefri under en hel säsong, vilket på sikt kan bli en blessing in disguise för att ge alla speltid.

Frågan är väl dock om inte De Ligts intåg innebär början på slutet för Bonuccis tid i Juventus, särskilt som unga Demiral och Romero väntar i kulisserna, och i ärlighetens namn gör det mig inget - vi har ju framtidens världens bästa mittback nu.

Merih Demiral (5 juli)
Från Sassuolo, €18m
Sassuolos turkiske guldklimp kan mycket väl ha varit Europas mest eftertraktade unga mittback efter Matthijs De Ligt, inte minst efter hans jättematch mot Frankrike nyligen. Det blev dock Juventus som knep hans påskrift efter att ha varit tidigt ute med sitt intresse och den goda relationen klubbarna emellan bidrog säkerligen till en smidig affär.

Demiral har sannerligen gjort en kometkarriär, lite från ingenstans. Han kom fram genom Fenerbaches ungdomslag och har representerat det turkiska ungdomslandslaget på alla nivåer, efter en sejour i Portugal återvände han till Turkiet och gjorde sin egentliga seniordebut för Antalyaspor så sent som i höstas. Efter en stark höst, och grym scouting, flyttade Demiral till Emilia-Romagna där han utmärkte sig som en av ligans bästa mittbackar under vårsäsongen. Efter stormatcher mot bl.a. Napoli och Chievo (där han blev tvåmålsskytt) har Demiral också spelat sig till en ordinarie plats i landslaget, där han som sagt också imponerat stort.

Mercatobetyg: 21-årige Demiral har bara en säsong på seniornivå bakom sig men transfersumman på €18m känns ändå som ett rån (med dagens mått mätt), och allting tyder på att Juventus planerar att inkludera honom från start.

Demiral har under sin korta karriär visat upp ett imponerande register som mittback - han är stor och stark, hungrig och aggressiv. Samtidigt är han bra på att läsa spelet och ståtar med en riktigt vass uppspelsfot i det långa spelet.
Dessa egenskaper gör honom som klippt och skuren för ett Sarrilag. Som spelare är han något av en blandning av vårt nuvarande mittbackspar, Bonucci och Chiellini, men påminner också om Jaap Stam. Likt Chiellini ser han ofta kantig och klumpig ut, men har likt kaptenen förvånansvärt bra passfot och besitter samma förmåga att slänga sig fram med omöjliga glidtacklingar när situationen redan verkar förlorad - fråga bara Mertens och Quagliarella.
Det är galet stora ord, jag vet. Demiral är givetvis inte i närheten av dessa storheter än, jag försöker mest måla en bild för dem som inte honom spela. Demiral har fortfarande vissa svagheter i sitt spel - han vill alltid nå bollen före sin forward och är ibland för ivrig och riskerar att gå bort sig eller att hamna långt ur position. Oftast lyckas han dock och till skillnad från exempelvis Rugani kommer vi inte behöva se en mittback som “kliver upp i rygg” med tre snälla meters avstånd till sin forward (läs Duvan Zapata, i coppan).

Ja, Demiral är fortfarande oslipad och orutinerad och har allt att bevisa, men om han fortsätter att utvecklas vill jag ändå påstå att vi kanske redan har hittat vår ersättare till den åldrande Chiellini.

Gianluigi Buffon (4 juli)
Från PSG, €0m
Det hela gick mycket fort. Legendaren återvänder “hem” efter ett år i Paris, bara några dagar efter att ryktet först dök upp. En klubbens allra största spelare är tillbaka. Alla övriga presentationer av Gigi Buffon är överflödiga för alla som läser det här.
Vi kan nöja oss med att bekräfta att vår älskade Buffon, som har hunnit fylla 41 år, har skrivit på ett ettårskontrakt som kommer att ge honom chansen att slå Paulo Maldinis rekord över antal spelade matcher i Serie A, och en sista chans att vinna den där j*vla Champions.
Övriga kontraktsdetaljer är ännu okända, men Buffon förväntas få en roll i ledningen eller tränarstaben efter säsongen. Klart är dock att Gigi kommer att bära nummer 77, som i sin ungdoms Parma. Han säger själv att Szczesny erbjudit honom ettan, och att Chiellini erbjudit honom kaptensbindeln, men att han vägrat ta emot något av erbjudandena.

Mercatobetyg: En underbar och perfekt värvning. Juventus behöver Buffon och Buffon behöver Juventus. Rapporterna menar att Gigi har accepterat rollen som andremålvakt bakom Wojciech Szczesny, vilket vore den ultimata lösningen. Särskilt eftersom Mattia Perin inte övertygat och ser ut att vilja klubb för att få spela ordinarie fotboll.
Buffons återkomst ska medföra harmoni och ledarskap, samtidigt som han själv får möjligheten att nå vissa ännu ouppnådda mål innan han avrundar karriären. Må det ske!

Adrien Rabiot (1 juli)
Från PSG, €0m (€10 i sign on-bonus)
Efter många rykten åt alla håll är PSG:s rebell nu officiellt en Juventusspelare. Det blev en stökig sista säsong hos de franska mästarna då den mångsidige mittfältaren placerades i frysboxen efter att ha vägrat att skriva på ett nytt kontrakt. Han har därför inte spela en enda minut sedan december månad och en övergång till Barcelona verkade så gott som klar tidigare i år. Den affären rann dock ut i sanden och det blev till sist Juventus som lyckades snappa upp den “fria agenten”.

Trots sina blott 24 år hann Adrien Rabiot göra sammanlagt 227 matcher, 25 mål och 20 assists för PSG och vann hela 18 titlar med den franska giganten.

Kontraktsdetaljerna är ännu inte officiella men fransmannen förväntas tjäna ca €7m om året plus bonusar i Juventus över fyra år, och därtill en sign on-bonus på €10m.

Mercatobetyg: Jag har inga som helst tvivel på Rabiots kvaliteter som fotbollsspelare, men däremot på hans attityd vid sidan om planen. Även om Gigi Buffon och andra lagkamrater går i god för hans professionalism finns det en historia som pekar på annat. Det smutsiga kontraktbråket med PSG är inte enda gången fransmannen visat prov på sin tjurskalliga karaktär. Vi minns också hur han vägrade att stå på Deschamps reservlista inför VM förra sommaren, rasande över att ha blivit utelämnad från truppen.

Men eftersom han kommer gratis är jag mer än villig att ge honom en chans i Turin, med tanke på vilken klass han faktiskt besitter. Rabiot är en mittfältare utan några större svagheter. Hans fysik, spelsinne och bollsäkra fötter är precis vad som behövs på Juventus mittfält. Han är lika bra defensivt som offensivt, tar ett stort jobb över hela planen och är duktig på att ta sin i boxen. Dessutom är han bra på huvudet och är fortfarande en spelare som utvecklas.
Det enda Rabiot saknar för att vara en verkligt stor spelare är “det där lilla extra” - han gör inte tillräckligt många poäng och är inte särskilt spektakulär i sitt spel.

Hur som helst tycker jag att detta är en fantastisk värvning där ledningen återigen lyckas med mästerstycket att plocka upp en högklassig spelare på free transfer.

Jag tror också att han kommer att vara perfekt som tvåvägsspelare på Sarris mittfält, i en roll liknande den som Allan hade i Sarris Napoli. Utöver misstankarna om hans karaktär finns det också en viss oro gällande Rabiots matchform efter hans långa speluppehåll men jag räknar med en givande försäsong och att han kommer att ta en ordinarie plats relativt snabbt.

Avslutningsvis - en brasklapp: Min personliga åsikt har ända sedan i höstas varit att Juventus borde prioritera en innermittfältare av världsklass i detta transferfönster, om vi verkligen vill kunna vinna CL inom de närmsta åren. Utan tvekan har ledningen ansett detsamma och lyckas plocka in två väldigt bra innermittfältare, "gratis" dessutom, vilket är berömvärt. Jag anser tyvärr att varken Rabiot eller Ramsey är av yttersta *världsklass* och jag frågar mig om jag inte hellre sett någon av Pogba eller Eriksen istället för paret Ramsey/Rabiot...

Aaron Ramsey (1 juli)
Från Arsenal, €0m (€3,7m i ospecifierade utgifter)
Papprena är signerade och klara sedan ett halvår tillbaka men det är först idag som övergången blir officiell och kontraktet träder i kraft.

Den 28-årige walesaren har spenderat hela sin seniorkarriär i Arsenal, dit han anlände redan som 17-åring 2008. Det hann sammanlagt bli 359 matcher, 61 mål och 57 assists under 11 år i Londonklubben för Ramsey.
Han har gjort sig känd som en spelskicklig mittfältare som gör mål i viktiga matcher, men han har också dragit på sig flera allvarliga skador som hotat hans karriär. Han har dock kommit tillbaka lika stark efter varje skada, vilket vittnar om en berömvärd karaktär.

Ramsey kommer på free transfer och förväntas tjäna ca €12m om året (enligt rapporter).

Mercatobetyg: Aaron Ramsey är en väldigt skicklig mittfältare som jag placerar på den näst översta hyllan precis under de allra bästa på sin position (De Bruyne, Pogba, Eriksen etc). Hade han fått vara skadefri hade han kanske rankats som en av de på den högsta hyllan, men det är jag tveksam till.
Ett annat problem har varit att Arsenal under långa perioder har haft svårt att hitta en naturlig plats för Ramsey i sina otaliga spelsystem. Och vilken är egentligen Ramseys naturliga position på planen, har han ens någon?

Jag tycker att han kommer bäst till sin rätt som offensiv mittfältare, men helst med låg utgångspunkt och inte för långt ut på en kant. Ramsey är som bäst när han kan komma i långa löpningar, med eller utan boll, ända in i straffområdet för att söka luriga avslut och framspelningar.
Med andra ord hoppas jag att Ramsey kan passa i den offensivaste av de tre innermittfältsrollerna, den som Hamsik hade i Sarris Napoli och som ingen lyckades fylla i Sarris Chelsea. Däremot är jag ytterst skeptisk till att Ramsey kommer att hålla sig skadefri, ta en ordinarie plats och leva upp till sin monstruösa lön.

Det faktum att Ramsey kommer gratis är givetvis en faktor som höjer betyget på övergången flera snäpp. Lönen är däremot helt uppåt väggarna (om uppgifterna om €450 000 i veckan stämmer), och framtiden kommer att utvisa om det i kombination med hans skadebenägenhet blir en lyckad affär i slutändan. Jag är tyvärr tveksam, men hoppas jag har fel.

Leonardo Spinazzola (1 juli)
Till Roma, €29,5m
Trots att 26-årige Spinazzola tillhört Juventus i sju hela säsonger blev det bara 12 ynka matcher för klubben. Efter ett par fina säsonger i Atalanta fick han så äntligen chansen i Juventus.
Det blev tyvärr en skadefylld säsong för kantlöparen och det var inte förrän framåt vårkanten som Spinazzola kunde utmana Alex Sandro om en startplats. Med brassen avstängd klev Spinazzola in och gjorde en av de starkaste insatserna av en Juventusspelare på hela säsongen i den oförglömliga returen mot Atletico. Det var dock inte tillräckligt för att övertyga Allegri som fortsatte att ge honom sparsamt med speltid fram till säsongsavslutningen.

Nu går flyttlasset till huvudstaden där han kan räkna med att bli startspelare då Kolarovs förväntas runda av karriären på annat håll.

Mercatobetyg: Jag ska inte ljuga, personligen hade jag räknat ut Spinazzola för flera år sedan. Man såg hans namn i listan över utlånade spelare säsong efter säsong, och jag kunde inte för mitt liv förstå klubbens förtroende för honom då han aldrig verkade göra några större avtryck under sina låneperioder.
När han breaket till slut kom var det rimligtvis ingen som kunde tvivla på Spinazzola, inte heller jag. Därför känns det bittert att han lämnar klubben utan att riktigt ha fått chansen, särskilt som han väntat i sex år på att ta den. Anledningen stavas skador och bristande förtroende uppifrån, något som uppenbarligen fick Spinazzola att önska sig bort, kanske så tidigt som i höstas.

Vi fans höjde dock våra röster för att få se mer av Spinazzola i startelvan, för det kändes verkligen som att han bara var en hårsmån från att blomma ut fullständigt och peta Alex Sandro en gång för alla. De nämnda omständigheterna, tillsammans med Spinazzolas otålighet med att bli startspelare, förbjöd tyvärr en sådan utveckling och vi fick aldrig veta hur bra det kunnat bli med Spinazzola på Juventus vänsterback. Därför känns det lite sorgligt att säga farväl redan nu.

Luca Pellegrini (1 juli)
Från Roma, €22m
Den 20-årige vänsterbacken kommer till Juventus i utbyte mot Leonardo Spinazzola och €10m. Pellegrini tog sig fram i Romas ungdomslag och har representerat samtliga italienska ungdomslandslag sedan 15 års ålder. Han genomgick en allvarlig skadeperiod redan som 18-åring, vilket höll honom borta från spel hela säsongen 2017/18, vilket gjorde att Serie A-debuten fick vänta ända tills den gångna säsongen. På grund av den omöjliga konkurrensen med Kolarov och lånades Pellegrini ut till Cagliari under vårsäsongen. Där tog han en ordinarie plats och imponerade stort.

Som spelare är Luca Pellegrini snabb och stark, bollsäker och orädd men också väldigt klok och spelbegåvad. Han är bra både offensivt och defensivt och älskar att utmana sin motståndare, och med sin explosivitet och belutsamhet tar han sig väldigt ofta förbi. Pellegrini är också svårbesegrad i närkampsspelet och sitter inne på en riktigt fin inläggsfot.

Mercatobetyg: I den givna situationen är det omöjligt att inte jämföra Pellegrini med den efferente Spinazzola. Och trots alla de positiva egenskaperna jag just listat måste jag erkänna att Pellegrini känns som ett nerköp gentemot Spinazzola just nu. Framför allt är det det Pellegrinis orutin som talar emot honom. Han är helt oprövad mot riktigt bra motstånd - i Roma fick han bara speltid mot absoluta bottenlag och i Cagliari var Inter det enda topp4-laget fick mäta krafter mot.

Det är med andra ord tydligt att klubben väljer att satsa på Alex Sandro på vänsterbacksplatsen inför säsongen. Allt annat skulle vara underligt när man byter en het Spinazzola mot en 20-åring som bara spelat ordinarie ligafotboll i en halv säsong.Min förhoppning är att det förtroendet gör brassen gott, och att vi på sikt har säkrat upp positionen för många år framöver.
Vissa rykten säger dock att Pellegrini kommer att lånas ut direkt (kanske till Sassuolo), men då måste vi hitta ytterligare en vänsterback i sommar. Jag hoppas att han får förtroende som backup, för det lilla vi har sett av Luca Pellegrini tyder ändå på att han har allt som krävs för att med tiden göra den platsen till sin.

Rogério (30 juni)
Till Sassuolo
Den 21-årige brasilianaren har skrivit på för Sassuolo efter två år på lån i samma klubb. Juventus köpte vänsterbacken som ungdomsspelare av just Sassuolo för tre år sedan för €2m och köps nu alltså tillbaka av Sassuolo utan att ha spelat en minut för Juventus A-lag.
Rogério knep en ordinarie plats i Sassuolo förra våren och har behållit den sedan dess. Den gångna säsongen blev det 33 matcher med ett mål, en assist och ett rött kort i ligan.

Det troliga är att Juventus släpper Rogério som en del i affären som ska ta Merih Demiral i motsatt riktning. I samma veva går även ungdomsspelaren Matteo Pinelli till Sassuolo på permanent basis. Övergångssummorna är ännu inte officiella.

Mercatobetyg: Rogério är en lovande vänsterlöpare och han har gjort en hel del bra saker i Sassuolo men han är inte “Juventusbra”, inte än i alla fall. Däremot är hans lagkamrat, mittbacken Merih Demiral, ett riktigt stjärnskott, och för att få honom till klubben är Rogério ett offer jag är mer än villig att ställa mig bakom.

Riccardo Orsolini (23 juni)
Till Bologna, €15m
Den unge högeryttern lämnar Juventus utan att ha gjort en enda match för klubben, som så många andra. Övergången blev officiell för några dagar sedan, även om han blir listad först 1 juli, och häromdagen bekräftade Bologna priset på €15m.
Orsolini kom upp genom Ascolis ungdomslag men har tillhört Juventus sedan januari 2017 och har varit utlånad till Atalanta och Bologna. Efter en svag debutsäsong i Serie A 2017/18, gjorde han desto större avtryck i årets Bologna där han stod för åtta mål och fem assist på 35 matcher. I och med Mihajlovics intåg som tränare på vårkanten tog Orsolini ytterligare ett steg i utvecklingen och övertygade så pass mycket att Bologna alltså valde att köpa loss honom.

Mercatobetyg: Det finns en liten farhåga inom mig om att vi kanske släpper Orsolini för tidigt, särskilt med tanke på att vi hade två spelare som gjorde fler poäng i ligan än vad han gjorde.
Orsolinis speed och aviga finter vore en tillgång för alla lag, samtidigt som bristerna i hans beslutsfattning och taktiska spel är det som hindrar honom från att ta steget till en av toppklubbarna. I ärlighetens namn ser jag inte heller hur han skulle få plats bland vår nuvarande uppsättning ytterforwards, eller vem han skulle peta, nu eller i framtiden, och även om Orsolini är väldigt talangfull så har jag svårt att se honom nå den allra, allra högsta nivån.
Jag tycker i slutändan att ledningen gör rätt i att låta Orsolini gå - vi får trots allt en hyfsad peng som tillsammans med andra försäljningar kommer att vara nödvändiga för att balansera bokföringen, vilket inte får underskattas.

Maurizio Sarri (16 juni)
Från Chelsea
Efter många om och men blev den toskanske strategen till slut klar för Juventus. Det har länge varit känt att det skulle bli Sarri som ersätter Allegri som tränare för klubben, även om Pep-spåret hängde kvar otippat länge. Sarri behöver ingen närmare presentation efter sina sejourer i Empoli, Napoli och Chelsea och alla är överens om att hans intåg kommer att innebära något av ett paradigmskifte i klubbens historia då Juve kommit att representera ett pragmatiskt (läs defensivt) och vinnande spelsätt medan Sarri förknippas med ett offensivt och possessionbaserat spelsätt som anses mer underhållande men som hittills inte inbringat särskilt många titlar.

Det är svårt att se det på annat sätt än att valet av tränare är en del av den rebranding av klubbens varumärke som visionären Andrea Agnelli har drivit de senaste åren. Och liksom i fallet med denna rebranding går åsikterna isär bland oss Juvefans även när det kommer till valet av Sarri som ny allenatore.

Mercatobetyg: Personligen företräder jag den sida som välkomnar Sarris ankomst till Turin. Nej - han inte kompatibel med “Stilo Juve” (vår fd president Giovanni Cobolli Gigli hävdar att han helt saknar klass), nej - han vill inte vinna till varje pris och nej - han har inte heller vunnit särskilt mycket.

MEN, trots 60 år fyllda så har Sarri - och framför allt Sarris fotbollsfilosofi - framtiden för sig. En blick ut i Europa gör det tydligt att de mest framgångsrika lagen inte nöjer sig med ett chansartat inläggsspel, att anpassa sig efter motståndet och att spela på resultat. De fåtal lag i Europa som ligger på Juventus nivå, och snäppet över, har alla något som Juve ännu saknar - en fotbollsidentitet grundad i en tydlig spelidé, inte minst i anfallsspelet. Och det är ur den synvinkeln som Sarri ser ut att vara rätt man för Juventus när vi ska utmana om den allra ädlaste av klubbtitlar.

Jag har nyligen skrivit en lång hyllningstext till den avträdande Allegri, och jag har alltid stått på hans sida, MEN - trots fem år fyllda av titlar så håller jag Sarri som en bättre kandidat att föra detta Juventus in i framtiden i jakten på den där j*vla Champions. För trots att Agnelli försett Allegri med allt bättre offensiv slagkraft för varje säsong lyckades han aldrig implementera en klar idé för anfallsspelet. Sarri, å andra sidan, är en fysisk representation av en idé - ett vandrande teorem, en filosofi i skor.

Många juventini håller hans förflutna emot honom - hans ruggiga, kaxiga Napoli och hans märkliga, missförstådda gärning i Chelsea. Själv har jag inga svårigheter att “förlåta” den eldiga titelstriden för ett år sedan och att “ursäkta” att han inte förmådde ett flegmatiskt Chelsea att spela Sarriball förrän i EL-finalen.

Jag håller Maurizio Sarri som en av världens absolut bästa tränare, och Juventus har en taktiskt briljant trupp och (fortsätter jag envist att hävda) en av världens bästa uppsättningar av anfallsspelare. Det LÅTER åtminstone som en perfect match i mina öron. Jag hoppas bara att mister Sarri har insett vikten av att rotera startelvan, att han inte kommer att vara så förbannat tjurskallig och att Agnelli skänker honom en innermittfältare av världsklass - då kan det här bli magiskt.