När allt ska avgöras
Vad som gjordes i oktober spelar ingen roll, vad som gjordes i februari eller mars spelar inte heller någon roll. Det är det man gör i april och maj som spelar roll. Det är då allt ska avgöras.
Under april och maj hamnar man ofta i en känslomässig berg och dalbana som det är svår att värja sig emot. Ena stunden känns det som att man har allt i sina egna händer och marscherar mot en trippel medans det nästa sekund känns det som man kommer missa allt. Det känns som att man kommer missa alla pokaler och gå miste om all den glädje man skulle få känna och uppleva. Själva misslyckandet å sin sida är man beredd att skylla på allt och alla. Allt och alla ska avgå. Tränare, sportchef, spelare, ja kanske till och med planskötaren som inte gjort sitt jobb. Man är under dessa månader ett känslomässigt vrak.
För att exemplifiera dessa känslor som uppstår tar vi en titt på vårt kära Juventus resa under april.
1 april 2018. Våren har ännu inte infunnit sig i Sverige, men påsken är här och livet leker. Under gårdagen vann Juventus övertygande med 3-1 mot Milan och utökade poängavståndet ytterligare ner till tvåan Napoli. Om två dagar väntar Real Madrid hemma i Champions League. En uppgift som på förhand känns tuff men inte omöjlig. Påsken går mot sitt slut men Juventus går mot nya segrar och nya framgångar.
3 april 2018. Nattsvart. Ord kan inte beskriva de känslor man känner. Förödmjukad, pissad på och övergiven är några ord som far genom huvudet. Hur hamnade vi här? Att släppa in mål mot Real Madrid efter bara en eller två minuter gör ont. Men efter det lyfte vi ju oss. Spelade bra och var väl värda en kvittering. Man gick till pausvila med gott mod. Om vi bara kan göra ett mål så har vi goda chanser att slå Real på Bernabeu, så bra är inte den här Real upplagan tänkte man. Men sedan händer det. Männen som nästan aldrig gör några misstag, gör det. Buffon och Chiellini missar i kommunikationen vilket leder till en jättechans för Real och sedermera till ett fantastiskt mål av Reals fixstjärna. Men än är inte hoppet ute. Gör vi bara ett mål så ska allt ordna sig. Vi vänder på Bernabeu. Men så drar Dybala på sig rött och lite senare ringer det bakom Buffon. Slutresultatet skrivs till 3-0 och man är chockad. Man är arg på Allegri för hans taktik, man skriker åt spelarna som man inte tycker kämpar och det känns som världen gått under.
11 april 2018 kl. 20.43. Man får väl se fanskapet tänker man. Hoppet om att vända mot Real har väckts efter att Roma gjort det omöjliga mot Barcelona dagen innan, men inte mer än ett litet hopp har väckts.
11 april 2018 kl. 20.47. Ja det var ju kul att det blev mål och att det kanske kan bli lite spännande. Men inte en chans att vi klarar det. Real gör snart 1-1 och då är det godnatt.
11 april 2018 kl. 21.22. Det kan kanske gå ändå. Hoppet börjar tändas, nervositeten börjar smyga sig på och det blir betydligt jobbigare att följa de kommande 53 minuterna.
11 april 2018 kl 22.01. Det ska gå, det kommer gå, det måste gå. Vi är fan uppe på lika. Zidane har flippat och kastat bort två byten redan i paus. Nu tar vi de här pajasarna.
11 april 2018 kl. 22.30. Vi har dem som i en liten ask. Vi kommer kross dem i förlängningen. Vi har två byten kvar och spelare som Cuadrado som kan springa sönder dem på bänken. Världen ska få se. Skrattar bäst som skrattar sist.
11 april 2018 kl. 22.45. Smärta, ilska, frustration och uppgivenhet. Vad är det som har hänt. Vi är ute ur Champions League, men hur? Det skulle ju bli förlängning, vi skulle krossa dem och slå hål på Real ballongen. Men icke. Det blev straff och det blev mål. Allt annat är oviktigt. I tv studios världen över är folk oense, var det straff eller var det inte straff. Det spelar ingen roll, det är dömt straff. Det är klart att alla förstår att om samma läge skulle uppstå för det mindre laget i samma minut skulle domaren aldrig blås straff. Men att diskutera det är lönlöst. Så har det alltid varit. Det är klart att det är lättare att blåsa straff till Real i Champions League än vad det är att blåsa till Juventus fördel. Precis som det i Serie A är lättare att blåsa till Juventus fördel än för Crotone. En del vill få det till att det är ovärdigt av Agnelli och Buffon att uttala sig som man gör efter matchen. Jag menar att det är smart, för nästa gång en domare ska döma straff mot Juventus i Champions League kommer han tveka eftersom han vet vilket liv det kommer blir. Angelli och Buffons agerande är ett steg i att bli tyngre i Europa. Men oavsett vilket är vi ute och det är jävligt tungt. Samtidigt går en fråga på repeat i mitt huvud: hade vi vunnit om inte Benatia snuddat vid Vazquez eller om domaren friat? Svaret får vi aldrig veta och tur är väl det.
18 april 2018 kl. 22.04. Vi leder mot Crotone och Napoli ligger under i sin match. Poängavstådnet är nio poäng ner till Napoli just nu. Ligan är i stort sett klar. Livet leker, ett hedersamt uttåg ur europa och kraftig dominans på hemmaplan, vi gå en härlig vår till mötes, trots allt.
18 april 2018 kl.22.45. Vi fick bara kryss och Napoli vann. Nu är det bara fyra poäng ner. Jaja, det är inga problem så länge vi inte förlorar mot Napoli i helgen.
23 april 2018. Det är morgonen efter en vedervärdig kväll. Napoli vann och slog oss och nu skiljer en poäng. Det känns inget vidare och den där tron på att kamma hem dubbeln har förbytts till en oro över att överhuvudtaget lyckas bärga scudetton. Vaska cupen tänker jag denna morgon. Vi kan inte låta Napoli kör om oss i sista sekund. Det är ju vi som ska växla upp på slutet, inte dem, det har alltid varit vi. Jag känner att min irritation är stor. Nu är det en lång väntan till matchen mot Inter, måtte vi vinna.
28 april 2018 kl 22.45. En lättnadens suck. Vi redde ut det. Trots en man mer mot Inter låg vi under med 2-1 ända in i 87 minuten. Med vetskapen om att ett kryss förmodligen inte skulle räcka skrek man ut sin frustration i soffan under stora delar av andra halvlek. Men så kom räddaren, frälsaren, den här gången inte i form av en mager man från Nazaret utan en välgödd man från Argentina som knoppade in 3-2. Som sagt var det mer av en lättnad en en glädje som infann sig. För man vet att lidandet inte är över. Det är tre gastkramande omgångar kvar och det är en lång väg att vandra.
30 april 2018. När kungen firar sin bemärkelsedag och arbetarrörelsen förbereder sig inför sina demonstrationer kan man som Juventus supporter andas ut och konstatera att april 2018 om inte annat var en händelserik månad. Visst åldrades man kanske 10 år men det var det värt för vilken resa vi fick vara med om. Men i och med Napolis kollaps mot Fiorentina så ska man väl kunna vandra tryggt in i maj månad, eller?
7 maj 2018. I skrivande stund leder Juventus ligan med sexpoäng och har en målskillnad som är 16 mål bättre än Napolis. För att scudetton ska kunna förloras krävs det att Juventus misslyckas med att ta en ynka poäng på de sista två omgångarna, samtidigt som Napoli vinner sina sista två matcher och äter in de 16 mål som skiljer i målskillnad. Scudetton är alltså i stort sett redan bärgad. Om två dagar spelas cup finalen mot Milan och där kan den fjärde raka dubbeln säkras dessutom. Maj lär med andra ord inte bli så ångestframkallande som april för en Juventus supporter.
Fino alla fine!
