Om arbetsmoral och slarv
Arbetsmoral är en gammal paradgren för Juventus. Den bedrövliga insatsen i Cesena var förhoppningsvis en engångsföreteelse.
Varje morgon passerar jag Thorildsplans tunnelbanestation två gånger, först på väg till min sons dagis och därefter när jag går tillbaka för att åka till jobbet. Vid ingången till spärrarna står varje dag två män och spelar - den ene med gitarr, den andre med dragspel. Så långt inget onormalt, men här kommer grejen: De spelar alltid samma låt! (Jag tror melodin heter ”Tico tico”. Hasse och Tage gjorde den känd i Sverige med texten ”Goddag goddag.)
Och dessutom ser de glada ut – i synnerhet mannen som spelar gitarr och ler som en sol och säger ”tjena kompis” varje gång jag passerar. Detta alltså trots att jag egentligen inte är hans kompis, och trots att han vid det laget spelat samma ackordföljd till samma melodi i bortåt 90 minuter! Varje vardag!! I tre månader!!! Samma gitarrist stod för övrigt på samma ställe hela förra vintern – då tillsammans med en violinist – och spelade den gamla sommarplågan ”Lambada” varje dag på precis samma sätt.
Jag vet inte varför de bara spelar en låt. Det verkar osannolikt att de bara skulle kunna spela just den. Kanske bedömer de att det är den melodi som genererar mest pengar (det är en etablerad sanning i marknadsföringskretsar att ditt budskap blir effektivt först när du upprepat det så ofta att du själv tröttnat på det). Att de i ren förtjusning tänkt ”Vi tar den en gång till” i tre månaders tid är bara inte möjligt - det måste ligga ett yrkesmässigt beslut bakom det märkliga agerandet.
Musikaliskt befinner sig de två männen gatumusikantnivå – varken mer eller mindre - men deras arbetsmoral håller allra högsta världsklass! Att göra sitt jobb så bra som möjligt hela tiden varje dag är inte nödvändigtvis den enda vägen till framgång, men definitivt den mest stabila och långsiktigt hållbara.
Med mina tunnelbanemusiker i bakhuvudet analyserar jag Juventus insats mot Cesena i söndags, som jag faktiskt fortfarande är sur över. Det var länge sen jag såg en så slarvig, oengagerad och ovärdig insats från Juves sida. Att exempelvis Pirlo, Bonucci och Lichsteiner kom till matchen med dålig inställning och slarvigt förberedda var uppenbart.
Som fotbollsspelare på allra högsta nivå ägnar man ungefär 99% av sin tid åt att göra tråkiga saker. Som att underkasta sig hård tråkig träning, slå tråkiga enkla passningar, täcka ytor, sköta sitt positionsspel, markera motståndare etc. Att skjuta volleyskott, dribbla, klacka, göra mål och spela huvudrollen i klipp på Youtube utgör en procent av arbetstiden – högt räknat. Självfallet är inte Cesena på bortaplan den mest inspirerande matchen under säsongen, men det delas ut lika många poäng där som i andra matcher och det ursäktar definitivt inte dålig koncentration.
Juventus har en lång och stolt tradition vad gäller att representeras av oglamorösa praktiska fotbollsarbetare. Spelare som Pessotto, Conte, Di Livio och Deschamps var långt ifrån världstoppen tekniskt sett, men de var stora spelare och blev Champions League-mästare alla fyra. Efter att ha sett den slafsiga föreställningen i söndags känns det som att klubben borde återknyta kontakten med alla fyra. Varför inte en föreläsningsserie på temat arbetsmoral? ...Och sedan som avrundning lite chockterapi i form av en och en halv timme ”Tico tico” med två gatumusiker från Thorildsplan.
