Rätt att sälja klubbens bästa spelare till överpris!
Rätt läge att göra affärer med United! - del 2
Under förra veckan skrev jag och min redaktionskollega Daniel Ljungström varsin artikel om det kloka/okloka i att sälja någon av klubbens dyraste spelare under transferfönstret:
Rätt läge att göra affärer med United!
Juventus är ingen säljande klubb
Våra artiklar fick många kommentarer, och då kärnfrågan som sådan är intressant beslutade vi oss för att skriva varsin ny text i ärendet. Min kommer här, och Daniel får sedan sista ordet i slutet av veckan.
- - -
Jag börjar med ett förtydligande:
Många av dem som kommenterade min text i förra veckan (flera av dem i ganska upprörda ordalag dessutom) tycktes tro att jag önskade bli av med Pogba eller Vidal – två av de absolut högst värderade spelarna som representerat Juventus under 2000-talet. För egen del tyckte jag formuleringarna ”motbjudande” (i ingressen) och ”skär... i hjärtat” var ganska tydliga, men de gick uppenbarligen att missförstå. Så den här gången inleder jag med att tydliggöra att jag mer än gärna ser att de fortsätter sin karriär i Juventus. Det handlar inte om att jag vill sälja dem, men däremot kan det vara ett långsiktigt klokt beslut (vilka som bekant tenderar att vara mindre lustfyllda än kortsiktigt kloka beslut). Ingenting tyder i dagsläget på att de kommer säljas under det här transferfönstret (United tycks välja att handla med Chelsea istället), så den här texten bör inte ses som ett ställningstagande till en kommande affär, utan snarare som en mer generell diskussion kring frågan:
Är det rätt av en storklubb (som Juventus) att sälja stjärnspelare till överpris?
Vi börjar med några utgångspunkter:
1. Att en fotbollsklubb långsiktigt ska kunna konkurrera på högsta nivå utan en gigantisk plånbok är i praktiken omöjligt. Var och vartannat år dyker det upp relativa lågbudgetsatsningar i Champions League-slutspelet, men de tenderar att bli kortvariga. Sett över tid är Champions League en uppgörelse mellan Europafotbollens största ekonomier, och så kommer det förbli under överskådlig tid.
2. Det finns förenklat tre metoder för en fotbollsklubb att bygga en konkurrenskraftig ekonomi:
* Man kan låna pengar.
* Man kan på gott och ont lämna över klubben till en förmögen ägare - som i bästa fall investerar ansvarsfullt i den (och lämnar över skötseln av klubben till personal som faktiskt kan sköta en fotbollsklubb), och i sämsta fall hanterar den som en leksak att förbruka.
* Man kan skapa en långsiktigt välskött ekonomi, vilket normalt förutsätter att nettot spelarköp/spelarförsäljningar inte visar alltför stora minussiffror.
Juventus har traditionellt hört hemma i den tredje kategorin, vilket även får anses vara fallet idag. Vi har i flera fall valt att sälja värdefulla spelare när pengarna varit de rätta. Zidane är självklart det tydligaste exemplet, men minns även exempelvis försäljningarna av CL-hjältarna Vialli/Ravanelli efter finaltriumfen 1996 eller Vieri, Henry och Inzaghi, som inte heller direkt var att betrakta som avdankade när de såldes.
3. Handeln med europeiska fotbollspelare har, främst på grund av Bosman-domen och intåget av förmögna klubbägare från Mellanöstern, Ryssland och Asien, präglats av skenande inflation de senaste tjugo åren. 1984 gjorde Napoli fotbollshistoriens största affär då man köpte Diego Maradona för en summa som motsvarar drygt 7 miljoner euro. Knappt 30 år senare säljs Gareth Bale för 100 miljoner euro till Real Madrid – en prisökning på 1 400 procent! (Och då väljer jag att bortse från det faktum att jämförelsen Maradona/Bale får anses enormt smickrande för walesarens del). Nästan ingen annan bransch kan visa upp motsvarande siffror, och det kan vara värt att ifrågasätta om den här trenden kommer vara för evigt (vilket jag för egen del betvivlar). Den klubb som i rätt tid växlar sina stjärnspelare mot pengar kommer bli fotbollens nya härskare om/när priserna faller.
Ovanstående tre utgångspunkter pekar enligt min mening i samma riktning. En klubb som inte förfogar över oändliga resurser (vilket Juventus definitivt inte gör) och blir erbjuden överpriser för sina spelare – alltså mer än vad spelaren kan anses vara värd sportsligt och ekonomiskt (vilket även inkluderar utvecklingspotential och risk för skador/försämrad kapacitet) – gör rätt i att sälja. Detta alltså även i en situation där det inte kortsiktigt går att ersätta spelarens styrka på planen.
Arturo Vidal är i mina ögon en av världens två-tre bästa tvåvägsspelare, och har ett marknadsvärde som åtminstone borde ligga topp-tio på spelarmarknaden i Europa. Ett överpris (lägre erbjudanden behöver man inte överväga, eftersom Juventus inte kortsiktigt behöver kapital) på en sådan spelare ligger i trakterna kring 70-75 miljoner euro (Pogbas marknadsvärde lär ligga någon nivå lägre). Just nu är det kanske svårt att se hur de pengarna skulle spenderas för att avsevärt stärka dagens spelartrupp.
Men om bara fem år har vi, med dagens spelartrupp som utgångspunkt, ett lag bestående av:
* Paul Pogba (förutsatt att han stannar i klubben) i sina allra bästa år.
* 30+:are som Bonucci, Ogbonna, Vidal, Marchisio och Asamoah (förutsatt att de stannar i klubben) – samtliga med osäker status beroende på hur de åldras som spelare.
* Realistiskt sett någon enstaka klasspelare som idag tillhör primaveralaget eller spelar på lån i andra klubbar, exempelvis Leali, Marrone eller Berardi.
* Allra minst ett dussin nya spelare, varav minst hälften behöver tillhöra europeisk toppnivå om vi inte markant ska försvagas, som alla lär behöva köpas för dyra pengar de kommande åren.
Juventus ska alltså förmodligen ersätta åtminstone Buffon, Storari, Barzagli, Chiellini, Lichsteiner och Pirlo plus samtliga anfallare i dagens trupp. Vi kommer behöva vartenda korvöre vi kan få fatt i under den här perioden, och det behöver definitivt inte vara fel att börja skaffa sig resurser för den renoveringen redan nu - i synnerhet då vi fortfarande skulle ha ett slagkraftigt lag idag även om vi sålde en stjärnspelare.
En av kritikerna till min förra artikel (Sandro) avslutade sin ena artikelkommentar med den retoriska frågan ”Är du Juve-supporter eller Euro-supporter?”. Det är fyndigt formulerat – hatten av för det – men har man inte levt de senaste tjugo åren i en låda, bortkopplad från verkligheten, borde man veta att det ena faktsikt förutsätter det andra.