Reflektioner efter Juventus - Galatasaray 2-2
Tafatt försvarsspel kostade Juventus 3 poäng i Turin.
Katastrof 1 - Bonucci
Vad försiggår i Bonuccis huvud när han slår idiotpassningen bak till Buffon? Ja, Drogba har hunnit fylla 35 men han behöver inte rullator för att ta sig fram. Ett sånt agerande är dödsdömt på förhand. Jag och många andra som har försvarat Bonucci har propagerat för att det är längesen han stod för en liknande blunder. Att han har lärt sig av sina misstag. Nu stod han för en ny tabbe som kostade oss ett baklängesmål och då spelar det ingen roll att det var evigheter sen sist.
Katastrof 2 - Kvitteringen.
Vad håller spelarna på med? Man har precis forcerat in ledningsmålet och behöver bara hålla undan tre minuter plus tilläggstid. Ändå är det lika många rödklädda spelare som försvarare i Juventus när långbollen till 2-2 målet slås. Chiellini kommer till korta, Barzagli hänger inte med och var håller Isla hus? Det är katastrofalt att det knappt tar en minut innan det är utjämnat. I synnerhet när Galatasaray inte har haft en enda målchans under andra halvlek.
Katastrof 3 - Inget underläge, ingen vilja.
Det krävs återigen ett underläge och en tickande klocka för att spelarna ska förstå allvaret. Innan underläget blev vi bländade av misslyckade långbollar, vägran att ta löpningar och tafatta långskott. Det dröjde enda fram till mitten av andra halvlek innan vi fick se djupledslöpningar, engagemang och koncentration i passningsspelet. Hur många livlinor behöver killarna för att inse att engagemanget, eller snarare bristen på det, inte håller?
3-5-2...
Jag är fortfarande ytterst skeptisk till att 3-5-2 är ett spelsystem som fungerar på den europeiska scenen. Lagen håller bättre kvalité än i Serie A, tempot är högre och spelomvändningarna snabbare. Asamoah och Lichtsteiner är inga kreativa yttrar. Därför behöver dem stöd på kanten när motståndet blir bättre. I Serie A kan dem ta hand om kanterna på egen hand men det håller inte i Champions League. Resultatet blir ett kompakt och krampaktigt spel där långbollar dominerar speluppbyggnaden.
Går man sedan vidare till defensiven finns det också problem. När yttrarna följer med framåt och motståndarna erövrar boll är det skrämmande ofta vi har svårt att följa med vid snabba spelvändningar. Jag har tappat räkningen på antalat 3-mot-3 situationer som uppstår.
4-3-3?
Vid slutskedet av matchen provade Conte 4-3-3. Galatasaray hade redan parkerat bussen och vi ägde mycket boll. Trots det går det inte att blunda för att spelet såg mycket bättre ut med 4-3-3. Llorente agerade target samtidigt som Quagliarella och Tevez fick fria roller. Det gav oss både tyngd och finess. Jag räknar inte med att man gör en u-sväng och byter spelsystem med en gång. Jag gillar däremot att Conte äntligen provade att spela med tre anfallare på banan samtidigt. Förhoppningsvis får vi se ett liknande upplägg oftare. Efter en spelmässigt intetsägande inledning på säsongen är det bara positivt att få se prov på nytänk.
Get busy
Efter två kryss kommer det sannolikt nu att krävas åtta-nio poäng de återstående fyra matcherna. Förutsatt att man inte plockar sex poäng mot Real Madrid blir seger i Turkiet absolut nödvändigt. Smekmånaden är över, nu är det dags att börja leverera.
Avslutningsvis:
- Har Isla någonsin slagit ett inlägg i Juventus som inte blockeras av närmsta motståndarsspelare?
- Applåder till Chedjou som irriterades över Eboues filmning vid slutminuterna och tecknade för honom att resa sig upp. Det trots att dem är lagkamrater.
