Reflektioner efter Torino - Juventus 0-1
Juventus vann Derby della Mole med 1-0 efter en tråkig inställning på Stadio Olimpico. Här är dagens reflektioner:
Status quo
Inför matchen skrev jag en krönika om att det var dags för laget att vakna. Jag var inte missnöjd över den poängmässiga utdelningen i serien. Jag var missnöjd över spelet man visade upp på planen. Efter derbyt mot Torino är uppfattningen oförändrad. Tre poäng utan att imponera. Ja, man vinner men man gör det utan att övertyga. Ska man känna oro eller luta sig tillbaka och vara nöjd över att vi vinner även vid tråkiga inställningar? Jag har fortfarande inte blivit klokare på det.
Ännu fler onödiga varianter...
Efter matchen mot FC København där vi radade upp hörnor anmärkte jag på alla varianter. Situationen idag var identisk. En handfull hörnor och frisparkar slarvades bort efter försök till väggspel och kombinationer. Varför envisas man med detta? In med bollen i boxen direkt istället! En av få direkta hörnor idag resulterade i matchens enda mål. Dra lärdom av det och sluta upp med det andra tramset.
Inga baklängesmål
Går man vidare till någonting positivt är det givetvis skönt att slippa ytterligare ett underläge. För första gången under de senaste fem matcherna gjorde man det första målet och lyckades även nolla motståndarna. Bra att man lyckades bryta den negativa trenden och kan blicka framåt.
Giovinco?
Han fick chansen men tog den inte. Atommyran såg pigg ut inledningsvis. Han sprang både mycket och rätt men fick i sedvanlig ordning inte ut mycket av sina löpningar. Kunde ha blivit hjälte precis innan Pogbas mål men lyckades inte förvalta friläget. Såg besviken ut när han byttes ut senare under matchen. Säsongen är lång, fler chanser är att vänta men pressen på honom har knappast minskat eftersom han fortfarande är den enda anfallaren i truppen som inte har hittat nätet den här säsongen.
