Roma – Juventus 0-1: Italiensk fotboll när den är som allra bäst
Det var inte många som hade räknat med säsongens kanske mest underhållande och nervkittlande match, i synnerhet inte med tanke på att ligan ändå var avgjord på förhand. Ett kokande Olimpico fick trots en grym insats av hemmalaget, se sitt lag sänkas av en viss Osvaldo som i grevens tid avgjorde mästarmatchen.
Spelarna klev in i en kokande arena, med en publik som sjöng inmarschlåten som får alla typer av supportrar att rysa. Det var knappt någon som i sin vildaste fantasi, kunde föreställa sig en sådan händelserik match som den vi just fick bevittna. Bägge lagen som på förhand inte var i något större behov av att plocka poäng, spelade fotboll som om detta var den avgörande scudetto-matchen. Spelarna stod inte stilla i en enda sekund, utan producerade lägen hit och dit och resultatet kunde ha slutat hur som helst. Tre ord kan nog sammanfatta den här matchen på bästa sätt: frenesi, kämpaglöd och vilja. Hemmalagets vilja att bevisa att de faktiskt är ett lag att räkna med även nästa år och bortalaget vilja att passera 100-poängsstrecket.
Första halvlek
Matchen inleddes med ett högt tempo och trots att Juventus var vakna redan från matchstart, så var det ändå hemmalaget som till en början tog över matchen. Totti och Destro försökte sig på ett varsitt distansskott, men inget av dessa var lyckade. Den första stora målchansen fick Tevez som fick bollen levererad i straffområdet. Argentinaren hade svårt att hålla lugnet och efter att ha vänt och vridit ett tag, så fick han till ett ofarligt skott som hamnade utanför målramen.
I slutet av den andra halvleken var det mycket som hände på en gång. Torosidis lyckades trycka in bollen i nät, men dock med fel kroppsdel, nämligen handen. Domarteamet var uppmärksamma på det och dömde bort målet. Några minuter senare var det återigen nära för hemmalaget att ta ledningen, då Destro hade läget att pricka in bollen efter en retur som Storari släppt på ett tungt distansskott. Chiellini som läste situationen väl, slängde sig framför Destro och rensade bort bollen till en hörna. Juventus var nära att ta ledningen genom Llorente som fick två lägen att göra mål på, men spanjoren hade inte siktet rätt inställt ikväll och dessutom stod målvaktsdebutanten Skorupski för en utmärkt insats. Halvlekens absolut farligaste målchans skrapade Gervinho ihop, då han hamnade i en, en mot en situation mot Storari. Anfallarens avslut var bedrövlig och den erfarne Storari kunde lösa problemet utan några större bekymmer.
Andra halvlek
Den andra halvlek bjöd inte på lika mycket underhållning som den första, men matchtempot hade inte sjunkit för det. Redan i början av den första halvleken testade Pogba på ett skott utifrån, men Roma-målvakten var vaksam även denna gång.
Efter ett par halvfarliga försök från hemmalagets sida, så var Llorente ännu en gång ytterst nära på att spräcka nollan, men Skorupski bjöd på en TV-räddning som förvisso räddade kvar Roma i matchen. Det var däremot inte bara hemmalagets målvakt som briljerade, utan några minuter efter Skorupskis föreställning var det Storaris tur att bjuda på en enmansshow, då målvakten stod för en fantastisk dubbelräddning. Först stoppade han ett skott av Nainggolan och sedan slängde han sig på returskottet av Florenzi. Ett stort plus på kanten för Storari som enligt mig var matchens lirare.
Några minuter innan matchen var över, så byttes Llorente ut mot Osvaldo, något som inte många Juventinis uppskattade då majoriteten hellre velat se ett inhopp av bland annat Giovinco. Osvaldo välkomnades in på planen med busvisslingar från läktarhåll, men det satte inte sin negativa prägel på den forne Roma-spelarens spelhumör. För bara sekunder innan matchen var över lyckades Lichtsteiner springa ikapp sina motståndare och slå in bollen till en omarkerad Osvaldo som med ett läckert tillslag slog in bollen i den fläckfrie Skorupskis vänstra hörn. Ett mål som förvisso fick hela Stadio Olimpico att explodera i svartvit eufori. Osvaldo blev med andra ord matchhjälte i grevens tid och det målet kom på rätt plats och i rätt tid.
_________________________________________________________________________________________________________________
Personligen är jag för tillfället i extas, då min röst är helt borta, naglarna är sönderbitna och korridorgrannen bredvid mig är inte särskilt glad. En helt vanlig Juventus match med andra ord. Och det som glädjer mig är att jag vet att många andra svartvitrandiga supportrar befinner sig i samma sits som jag. Av den anledningen vill jag rikta ett stort tack till Juventus som ger oss en extra anledning att le om dagarna och jag vill dessutom tacka alla sanna Juventus-supportrar som under alla omständigheter stöttar denna klubb oavsett vilka tider vi genomgår. Slutligen vill jag dessutom från ett Juve-hjärta tacka en sann legend som lade skorna på hyllan för gott. Javier Zanetti, har under sin karriär representerat en klubb som i våra trakter präglas av allt annat än kärlek, men en spelare som Zanetti förtjänar all kärlek i världen. För det är spelare som just Zanetti och många andra fanbärare som har byggt den passionerade ligan, som vi vecka efter vecka följer samt brinner för.
