Udinese - Juventus
Tankar inför Udinese - Juve: Don’t let this slip
Kommer Juve än en gång visa sig vara sin egen största fiende eller kan dom ro hem tre poäng mot ett provinslag? På söndag runt 20 har vi svaret. Jag vågar knappt gissa längre.
Jag vet inte varför, men jag vaknade och tänkte på Steven Gerrard. Det händer inte verje dag vill jag lova. Här kommer mina tankar inför matchen.
Gerrard: En metafor för dagens Juve?
Nej, nej, nej, inte själva fotbollsspelaren Steven Gerrard. Han var stabil, hårt arbetande och ofta matchavgörande. Jag tänker mer på den gången när han halkade mot Chelsea och Liverpools titeldrömmar gick upp i rök. Som om inte det var nog hade han i matchen innan samlat sitt lag efter slutsignalen och skanderat ”We don’t let this slip!”. Det är nästan ordboksdefinitionen av tragikomiskt. På nästan samma sätt har både Pirlo och spelare pratat om att ”de måste skärpa sig”, att ”allt som betyder något är att vinna” och att ”det här titelracet inte är över än” nästan hela säsongen. För att i nästa sekund gå ut på planen och agera som att dom går i sömnen. Det spelar ingen roll hur mycket du pratar om att inte halka. Det handlar om att inte göra det. Nu är det fem matcher kvar och fem lag som slåss om tre golden tickets till nästa års Champions League. Pengarna som biljetten innebär har aldig behövts mer än just nu. För att inte tala om det sportsliga fiaskot som en femteplats skulle innebära. Nu gäller det att vakna på riktigt. Annars kan upprustningen ta betydligt mycket längre tid än beräknat.
Vem kliver fram?
Det enkla svaret hade ju varit Ronaldo. Inte för hans otroliga ledaregenskaper på planen, men killen gör ju mål ganska ofta. Dom senaste matcherna har han dock varit rent ut sagt dålig. Det känns som att han har tankarna på en flytt och inte är speciellt fokuserad på nuet. Spekulationer åsido litar jag inte på att det är Ronaldo som släpar oss till den där CL-platsen just nu. Och då är det ju väldigt tur att en viss Fedex verkar vara tillbaks från sin skada. En av dom få ljusglimtarna den här säsongen har varit att se Chiesa gå från en väldigt bra provinsspelare till en given startplats i Italiens största lag. Med 13 mål (ett i Viola) och 11 ass har han motbevisat alla tvivlarna med råge den här säsongen. Plus att han är en av få som faktiskt sliter för tröjan. Min bubblare till rollen som till matchvinnare blir nog Dybala. Jag har en känsla av att sagan inte är slut än, att La Joya har mer magi att visa upp i Juvetröjan. Men det kan vara önsketänkande.
Rabiot no more
Det gäller även Ramsey. Jag vill inte att dom ska spela något mer den här säsongen. Jag tror att dom också känner att deras dagar i Turin är räknade. Jag tror inte att dom brinner tillräckligt för att göra det som krävs. Nä nu vill jag se spelare som bryr sig om klubben. In med Buffon i mål, in med Chiellini och Bonucci i backlinjen. In med McKennie (som i alla fall springer som att han bryr sig) och in med Chiesa. Jag spelar hellre en junis som Fagioli än någon som är på väg bort. Han kommer åtminstone göra allt för att visa upp sig. Nu vill jag se att senatorerna i laget höjer ribban för alla. Den här säsongen gick inte som planerat, så kan det vara. Sluta tjura och gör det ni får betalt för.
Min elva (4-4-2)
Buffon
Danilo-Bonucci-Chiellini-Sandro
Cuadrado-Arthur-Bentancur-McKennie
Dybala-Ronaldo
