Torino-Juventus 2-1: En uthärdlig förlust
Kul match, ett av säsongens snyggaste mål, en sympatisk motståndare och ligatiteln säkrad. Jag kan leva med förlusten mot Torino.
Det är för all del alltid roligare att vinna än att förlora. Men det är också stor skillnad på en förlust och en förlust. Att förlora ett derby mot Torino våren 2015, efter 90 minuter god underhållning, går sannerligen att leva med.
Juventus och Torino bjöd upp till en fartfylld, intensiv och lite småslarvig match med massor av målchanser. Som en slags antites till den tillknäppta CL-kvartsfinalen mot Monaco, kan man säga. För egen del kunde jag inte följa matchen med den noggrannhet som krävs för att återge matchens viktigaste situationer minut för minut (en sådan sammanställning skulle dessutom riskera att bli oläsligt lång). Därför får det här bli en lite annorlunda matchrapport i punktform.
Torino
Jag vet såklart att konventionerna närapå kräver att man känner nåt slags hat till grannklubben, men jag struntar i det. Jag gillar Torino, deras sätt att spela fotboll och deras förmåga att hela tiden återskapa sitt lag när större klubbar (däribland vi) snor deras bästa spelare. Jag trodde aldrig de skulle kunna konkurrera om en Europaplats när de tappade Immobile och (framför allt) Cerci inför den här säsongen. Imponerande!
Ogbonna
Ogbonna buades ut matchen igenom av sin gamla hemmapublik och svarade med att spela - precis som vanligt. Alltså lite tveksamt och tafatt och osäkert, men utan att själv göra några direkt hårresande misstag. Nog känns det på nåt sätt symptomatiskt att backkollegan Bonucci gör sin första dåliga match på evigheter med just Ogbonna vid sin sida. För min del känns försäljning/utlåning som ett rimligt alternativ inför nästa säsong.
Pirlos frisparkar
Pirlos 1-0 har jag vid det här laget sett närmare 50 gånger, och kommer nog se det några gånger till i veckan. Frispark nummer två skickades i stolpen från lååångt avstånd, utan att målvakten ens gjorde minsta försök att nå bollen. På många sätt är det faktiskt målvakternas reaktion som säger mest om Pirlos kvalitéer som frisparksskytt. Pirlo skjuter så hårt och så svårläst att målvakten i princip bara kan hoppas på att bollen missar mål - även från 30 meter.
Icke-straffarna
Om en anfallande spelare skjuter ett inlägg på en motspelares hand i straffområdet, så är det antingen:
1. Solklar straff, och en utebliven signalen bevisar att domaren är mutad (om försvararen är Juventusspelare).
2. Inte straff, eftersom "bollen söker handen" (om den anfallande spelaren representerar Juventus).
För egen del tycker jag faktiskt det var rätt av domaren att fria när Matri ville ha straff för hands (tycker inte att försvararens position är "onaturlig"), och för den delen även när Morata ville ha straff för att ha blivit dragen i tröjan. Men det kan vara värt att påminna om att vi nog hade diskuterat en "domarskandal" om lagen hade bytt plats med varandra.
Torinos kvittering
Det är inte helt lätt att peka ut en huvudansvarig för Torinos 1-1-mål. Bollen färdas en mindre evighet i luften utan att någon försvarare agerar. [klipp] Fryser ni bilden i precis rätt ögonblick 1,32 in i klippet, så kommer ni se fem Juventusspelare (fyra vitsvarta och en grön) bilda en nästan exakt cirkel runt bollens nedslagsplats, utan att göra några ansatser att stoppa den. Ett mycket märkligt mål och en bedövande usel kollektiv försvarsinsats.
Rättvist?
Matri, Vidal och Sturaro turades om att bränna upplagda lägen framför Torinomålet. Spel- och chansmässigt förtjänade Juventus minst en poäng - tycker nog att både 3-3 och 4-4 speglat matchen bättre än 2-1. Men Torino gjorde en bra match, och kan glädja sig åt sin seger med högt huvud.
Juventus fick en lång tjusig derbysvit bruten. Försvaret var instabilt och avsluten usla. Men kul var det. Alla Juvespelare tycktes lämna planen skadefria, och med titeln i praktiken säkrad kan jag leva med en och annan koncentrationsmiss i ligan. Jag känner mig ganska glad ändå. Grattis Torino!
