Tre tankar inför Juventus-Atalanta: Taktik och fysik i rafflande toppmatch
Spelarna har knappt hunnit torka håret efter vinsten mot Genoa i söndag, men det är redan dags för ny omgång i Serie A. Ligasäsongens första onsdagsmatch bjuder på toppmöte mot Atalanta. Notera gärna den lömska avsparkstiden 18.30. Här finner ni ett par funderingar som uppladdning inför vår kanske mest spännande ligamatch så här långt in på säsongen.
Sist Atalanta hälsade på var det sommar och en klibbigt varm kväll i Turin. Bergamaskerna hade demolerat allt i sin väg efter coronauppehållet och tog sig an Juventus med samma rakryggade tveklöshet som vore de vilket annat lag som helst. Juventus, å sin sida, närmade sig allt snabbare tålamodsgränsen vad gällde tränare Maurizio Sarri. Även om just denna match inte blev droppen som fick majonäsen att skära sig så framställde den sannerligen inte den cigarettbolmande taktikern i någon vidare god dager. Ett oinspirerat och flängigt Juventus blev totalt bortrullade av ett tajt, hotfullt och distinkt Atalanta. Enbart den ofattbart rigida - och tack och lov till handlingarna lagda - tolkningen av handsregeln, som gjorde ett kort och bespottat gästspel i Serie A under sommaren, räddade Juventus heder (nåja) och ett oavgjort resultat.
Sedan dess har en hel del vatten flutit under broarna. En del av Juventus mer avslöjade spelare har följt med dessa strömmar till nya klubbadresser och sommar har via en otroligt tätpackad fotbollshöst övergått i vinter. Ett Juventus i ny kostym har har snubblat och stapplat men verkar nu ha hittat någon form av fotfäste och börjar så smått bli varma i kläderna. Atalanta har också slirat och sladdat en del i ligaspelet, men har samtidigt plockat otroligt imponerande bortaskalper mot Ajax och Liverpool och därigenom säkrat klubbens andra raka, tillika andra någonsin, avancemang från Champions Leagues gruppspel. Det är kort sagt två svårskattade lag som kommer mötas i Turin på onsdagskvällen och båda behöver innerligt en vinst. Juve måste ha tre poäng för att haka på i scudettojakten och Atalanta för att inte bli alltför avhängda i kampen om CL-platserna. Mot denna bakgrund har jag tre tankar inför denna spännande sammandrabbning.
Fortsätter Pirlo triumfera där Sarri fick kapitulera?
0-3-viktorian mot Barcelona för en vecka sedan var ett riktigt mästerstycke italiensk taktik. Det var inte svårt att se influenser från läromästarna Conte och Allegri i Pirlos cyniska och avvaktande matchplan. Barcelona fick rulla sig hopplösa inför ett välkoordinerat försvar och sedan blev de skoningslöst straffade av den individuella briljansen hos Den gamla damens offensiva stjärnor. Precis den sortens insats hade Sarri önskat att Juve kunde ha presterat i den ovan beskrivna besvikelsen mot Atalanta. Men Sarri lyckades aldrig skapa den atmosfär av underkastelse och samanda som krävs för att ett så stjärnspäckat lag som Juventus ska kunna leverera en så taktiskt stringent prestation. Istället hade hans Juve sina ljusaste stunder mot motståndarlag som själva gick på defensiven i första hand. Tre segrar och ett kryss på fyra möten med försvarsprofeterna Conte och Simeone är fina meriter, medan ett koppel av bleka insatser mot spelglada men egentligen högst felbara lag som Napoli och Sassuolo avslöjade systemets brister. Pirlo, med McKennie och Morata istället för Khedira och Higuain, har naturligtvis oändligt mycket bättre förutsättningar för att spela en mer kollektivistisk och dynamisk fotboll, så jag hoppas verkligen att matchen mot Atalanta kan få bli en illustration av Juventus påbörjade transformation från ett gäng stjärnor till ett stjärngäng.
Nu skruvar vi upp pressen lite
Juve är först ut av topplagen på onsdagskvällen och avsparkstiden 18.30 är som gjord för att missas. Men det är inte bara en logistisk utmaning för oss fans, utan också en ypperlig möjlighet att sätta lite skön press på milanolagen och Napoli inför deras matcher senare samma kväll. Tre poäng mot ett erkänt svårt motstånd vore naturligtvis mumma på alla sätt, men inte minst för att det skulle vara en hård och välriktad armbåge rakt i presscentrum på toppkonkurenterna. Inter och Napoli möts på San Siro och behöver kanske ingen ytterligare press på sig, men för Milan väntar den för vår del nyligen avklarade ångestbortamatchen mot Genoa. Piolis unga lag kan gott få gå ut på Marassi med lite extra tyngd på sina axlar. Det är hög tid att visa att vi menar allvar och vrida upp tryckkokaren några snäpp.
Mer McKennie!
Amerikanen är i självlysande form just nu och ser alltmer ut som en av sommarens allra slugaste värvningar. Efter två raka matcher med mål nickade han fram Dybala till 0-1 i söndags och var överlag ett riktigt åbäke för Genoas backlinje. Han ser ut att stortrivas i den lite mer framskjutna mittfältsrollen och formligen vibrerar av självförtroende. Dessutom är han en idealisk matchning mot de fysiska herrarna Freuler och De Roon på Atalantas innermittfält. Vore jag Pirlo hade McKennie varit första namnet jag satte upp på taktitavlan. Mera, mera!
Gli Undici
McKennie vill vi alltså ha, men i övrigt då? Det här är ingen match där man bör experimentera alltför mycket. Det gäller att springa och det gäller att göra det så in i helvete, annars blir man sopad av banan av Gasperinis totalfotboll. Dessutom behöver man ta kampen med Atalanta i duellspelet från minut ett. Därför skulle jag föredra följande lag:
Szczesny
Cuadrado-Bonucci-de Ligt-Alex Sandro
McKennie-Bentancur-Arthur-Chiesa
Ronaldo-Morata
Målet senast till trots, Dybala är inte i toppform och den här sortens match skriker Morata. Hans djupledssnabbhet och löpstyrka blir guld värda om vi inte får grepp om taktpinnen, vilket vi nog ändå måste förbereda oss på. Backlinjen kräver väl ingen vidare förklaring egentligen, det är det här jag ser som vår starkaste uppställning. Det är möjligt att Pirlo kan välja Danilo till vänster för att inte stressa tillbaka Alex Sandro med alltför tätt matchande efter dennes skada. På mitten tycker jag att Rabiot var lite väl klen i söndags, så jag ser gärna att Bentancur får starta där då han är en mycket bättre duellspelare i mina ögon. Arthurs teknik och lugn med bollen gör honom ovärderlig för att kunna ta sig ur Atalantas höga press, dessutom blev han kvar på bänken hela matchen mot Genoa och bör alltså vara hyfsat fräsch. Om Pirlo i rotationens namn väljer att starta Ramsey istället för den ganska hårt matchade McKennie så får man kanske köpa det, men det vore ändå en riktig besvikelse för mig då jag inte tycker McKennie sett speciellt trött ut. Chiesa till vänster blir allt viktigare för Juves spel och är likt Morata precis den sortens fysiska spelare med mångsidigt löpregister som passar fint mot Atalanta. Får vi alldeles för lite bollinnehav kan ett tidigt byte mot Dybala kanske funka som motmedel.
Jag tippar på uddamålsseger för Juventus, varför inte med 2-1? Morata känns giftig och Ronaldo är sällan ett dåligt bet i de här sammanhangen.
Forza Juve!
