Tre tankar inför Juventus-Benfica: Mycket på spel i Turin
Juventus är på jakt efter säsongens första Champions League-poäng i den på pappret mest utslagsgivande gruppspelsmatchen: hemma mot Benfica, den förmodade huvudkonkurrenten i kampen om avancemanget bakom PSG.
Vinna eller försvinna?
För all del, det är lite tillspetsat att tala om avancemang eller god natt redan i den andra av sex gruppspelsomgångar, men fan vet om det inte är på sin plats ändå. Allt pekar ju på att det blir vi och Benfica som gör upp om andraplatsen bakom det suveräna PSG och efter att portugiserna tagit tre poäng och vi noll i första matchen, får det stundande hemmamötet med våra huvudrivaler extra tyngd. Vid ett kryss lever vi såklart, men då har vi rimligen fortfarande minst en riktigt svår seger framför oss för att avancera. Vid förlust är det nog ridå för den här europainsatsen. Oförutsägbarheten det medför att spela en avlägsen bortamatch mot Maccabi Haifa och den visserligen lilla men ändå existerande risken att Benfica snor poäng i någon av matcherna mot PSG får mig att känna att vi nog verkligen, verkligen borde ta den här chansen att börja plocka trepoängare - alla andra vägar till åttondelsfinal är betydligt mer krävande.
Hur säkert sitter Allegri?
Vi ligger åtta i Serie A, har bara vunnit två av sju matcher denna säsong och har spelmässigt pendlat mellan uselt och, i bästa fall, inkompetent. Säsongen är ung, men Allegris tränarskap version 2.0 är trots allt inne på sitt andra år utan minsta tillstymmelse till spelmässig förbättring eller ens riktning. Skadorna har sannerligen gäckat honom denna höst, men känslan är ändå att han hade kunnat hantera den uppståndna situationen betydligt bättre. Kanske dumt att måla fan på väggen, men ändå: blir Allegri kvar om Benfica vinner? Även om det vore ett stort steg att ge Max dojan redan i september så har managers på toppnivå redan hunnit få sparken för mindre under säsongsupptakten. Jag tror att Allegri har goda skäl att bry sig lite extra om utgången av onsdagens match, även om jag kanske egentligen gissar att det ska till ytterligare något mer för att han ska förlora jobbet.
Anfallsplan, någon?
Med den digra skadelistan intakt är Juventus och Allegri i stort behov av innovationer för att hitta en segerstig i Champions League. Nu pekar mycket på att det blir en repris av förra veckans 3-5-2 och även om det var effektivt för att igla sig kvar i matchen mot ett totalt överlägset PSG är jag tveksam till hur verksamt det blir mot ett Benfica som har allt att vinna på ett kryss i Turin. Kan Juve, anno 2022, verkligen vara spelförande utifrån en trebackslinje? Har vi den nödvändiga kvalitén på wingbacks och innermittfältare? Kostic börjar så sakteliga bli varm i kläderna, men varken han eller De Sciglio ahr hitils rosat inläggsmarknaden och även från ett Pogba-berövat innermittfält har servicen till Vlahovic alltför ofta lyst med sin frånvaro. Ett tungt ansvar faller eventuellt återigen på Fabio Mirettis kreativitet och stora förhoppningar lär fästas vid Miliks och Vlahovic förmåga att skapa chanser åt varandra som anfallsduo. Men just detta är min farhåga: har vi något mer än förhoppningar? Finns det en konkret plan för hur vi med bollen i vår ägo mot ett lag inställt på att försvara den enda poäng de inleder matchen med skapar mer än ströchanser? Säsongsinledningen har, om något, krökt dessa frågetecken.
Gli undici
Givet rådande skadesituation och det faktum att många rapporter pekar på att det blir 3-5-2 i morgon skulle jag föreslå följande elva:
Perin
Danilo-Bonucci-Bremer
De Sciglio-McKennie-Paredes-Miretti-Kostic
Milik-Vlahovic
Ingen supersexig uppställning på något sätt. Men konkurrerande spelare har med all önskvärd tydlighet demonstrerat att de inte har i en startelva att göra den senaste tiden. Kean och Cuadrado var långt under isen mot Salernitana i helgen, Alex Sandro lämnar sällan något positivt avtryck på matcherna nu för tiden och Fagioli så ut som en riktig pojklagsspelare när han fick chansen i söndags. Om Allegri är villig att experimentera hade jag inte haft något emot att se Matias Soule från start i ett tremannaanfall och De Sciglio på bänken istället. Men erfarenheten säger att Allegri gärna hemfaller åt sitt kära gamla 3-5-2 när sjön blir hård, vilket den sannerligen är för närvarande. Om Rabiot eller Locatelli mot förmodan är tillgängliga går de rakt in i startelvan för mig, men ovanstående innermittfält är ändå tilltalande på sitt sätt, med de möjligheter till en offensiv approach duon Miretti och McKennie öppnar upp.
Jag hoppas att allt mitt olyckskorperi visar sig obefogat och att vi vinner imorgon, men om jag ska tippa tror jag på 1-1. En 3-5-2-uppställning med nuvarande spelarmaterial är en enkelbiljett till kryss och inget man vinner Champions League-matcher på utan stora mått flyt, vilket det känns som att vi saknar just nu.
Hur som haver, alltid och oavsett vad: forza Juve!