Tre tankar inför Juventus-Fiorentina: Nu går titeltåget
Säsongens sista levande titeljakt går in i ett avgörande skede klockan 21.00 på onsdag kväll, då Juventus välkomnar arvfienderna Fiorentina till Turin. Det är semifinal del två av två och efter ett sent självmål i första mötet har Allegris manskap en 0-1-seger med sig, i en Coppa Italia som ännu tillämpar den ädla men utrotningshotade bortamålsregeln.
Sista titelchansen
I och med sista tidens poängtapp i ligan kan vi nu med säkerhet deklarera Juventus scudettoutsikter som stendöda. Detta, i samverkan med uttåget ur Champions League och förlusten mot Inter i Supercoppan, gör att Coppa Italia 2021/22 är den sista räddningsplankan undan en första trofélös säsong på över ett decennium. Med en nästan osannolikt Allegri-impregnerad 0-1-stöld i bagaget från bortamatchen mot Fiorentina ser utsikterna till att åtminstone ordna en finalplats i turneringen tämligen goda ut inför returen i Turin, allra helst med den i Coppa Italia ännu gällande bortamålsregeln i åtanke. Coppans tyngd i jämförelse med andra ädlare pokaler kan givetvis diskuteras, men betydelsen av att ständigt vinna, att för evigt fortsätta hämta hem pokaler till familjen Agnellis prisskåp, bör nog inte alls ringaktas som byggsten i det evinnerligt uttjatade “Juventus-DNA:t”. För att inte helt behöva revidera självbilden som, om inte den bästa, så åtminstone en av de bästa klubbarna i Italien skulle nog en andra cuppokal i rad verkligen smaka fågel och ge lite vind i seglen till nästa säsongs Vlahovic-anförda, alltmer framgångssvultna Juve.
Dags för Dusan
Dusan Vlahovics kontroversiella övergång från Fiorentina till ärkerivalerna i norr adderade ytterligare hetta till den veritabla arrabiata som är Fiorentinas och Juventus fiendskap. Få italienska rivaliteter känns för mig så fullständigt tomma på ömsesidig respekt, så helt uppbyggda på en uppriktig avsky, inte minst från det ständigt försmådda och plundrade Fiorentina. Personligen tycker jag att det kan vara en angenäm kontrast till en ofta alldeles för klinisk och produktpaketerad modern fotboll. Antipatierna låg i öppen dag i första delen av semifinalen, då Dusan Vlahovic sannerligen fick höra precis vilken sorts skithög han var av de agiterade Viola-supportrarna på Artemio Franchis läktare, från första sekund till slutsignal. Även om han med sin ganska slätstrukna insats där missade den verkliga chansen till att, i busvisslarnas hemmaborg, få sista ordet i frågan så utgör onsdagens drabbning en ny möjlighet att överrösta buropen. Vlahovic har, hur fint och lovande han än inlett sin Juventus-karriär, haft vissa bekymmer med att drifta ut ur matchen och misslyckas hamna i målprotokollet i möten med verkligt fysiska mittbackar i stil med Merih Demiral, Milan Skriniar och Fioentinas Nikola Milenkovic. Jag hoppas han visar på framsteg i det här avseendet nu och hjälper Juventus ta ett rejält kliv mot finalen samtidigt som han får in ett litet nålstick på sina florentinska belackare.
Hur spelar vi egentligen?
Allegri har visat prov på experimentlusta den sista tiden, kanske bäst demonstrerat av det i mitt tycke lite märkliga och inte omedelbart övertygande beslutet att spela Juan Cuadrado som innermitt i påskhelgens kryssmatch mot Bologna. Inget ont alls i lite hälsosamt nytänkande så här mot slutet av en undermålig säsong dock, om något kommer det väl lite i senaste laget. Utan Locatelli som det naturliga kittet på mittfältet följer såklart också en viss påtvingad ovisshet, men kanske kan det rentav utfalla till vår fördel? Ett av våra problem under säsongen har varit att vi stundom blivit för förutsägbara och saknat det där riktiga överraskningsmomentet i vår offensiv. En mer utforskande Allegri och ett mer nyfiket Juventus vore högst önskvärt när vi inför nästa säsong gör en rejäl ansats att lämna de två senaste årens förlorarhjulspår, så jag ser gärna att onsdagen blir en förlängning av denna trend.
Elvan och matchen
Jag tänker mig att vi i, som någon slags kompromiss mellan ovan nämnda upptäckarvilja och ett, trots allt, övertrumfande imperativ att vinna till varje pris, kan hoppas på ett 4-3-1-2-liknande utgångsläge imorgon, med Dybala bakom Vlahovic och Morata. Som representant för experimenterandet ser jag gärna att Danilo fortsätter i rollen som regista, förslagsvis flankerad Zakaria och, förutsatt att Arthur inte kommer till spel redan från avspark, Rabiot. Ihop med en hälsosam grad av rotation i backlinjen ger det vid handen följande tänkbara startelva:
Perin
Cuadrado-de Ligt-Bonucci-Alex Sandro
Zakaria-Danilo-Rabiot
Dybala
Morata-Vlahovic
Jag tror att Juventus slår Fiorentina med 1-0 även på hemmaplan och tippar Vlahovic som segerskytt. Enda etablerade sättet jag lyckades hitta att se matchen var via Sportbladet, men då krävdes tyvärr ett abonnemang vid namn "Bandy total". Det kan med andra ord bli aktuellt att utforska andra möjligheter att ta del av händelseförloppet.
Forza Juve!
