Tre tankar inför Juventus-Roma: Paulo kommer hem
Paulo Dybala återvänder till sitt gamla kungarike Turin, nu i Roma-stass, klockan 18.30 på lördag. Samtidigt behöver Allegri lösa Juventus mittfältsproblem och bevisa att 0-0-katastrofen mot Sampdoria i måndags bara var en isolerad plump i protokollet på vägen mot att återerövra scudetton.
Paulo kommer hem
Detta kommer göra ont. Att bevittna Dybala beträda planen på Juventus Stadium iklädd en annan tröja än Juventus är något jag in i det sista hade hoppats slippa se. Redan att se honom spela för Roma i säsongsupptakten har känts fundamentalt fel. Att se honom möta Juventus, i staden där han var kung i så många år, kommer bli ytterligare en vridning av den kniv i magen som Paulos osnyggt skötta avsked är för hela Juvefamiljen. Jag har känt mig otroligt kluven inför Dybala när jag småsneglat på Romas två första matcher. Jag har inte kunnat låta bli att engagera mig, nyfikenheten har trumfat motviljan. Å ena sidan unnar jag honom en nytändning på karriären och vill att det ska gå bra för honom, å andra sidan är Roma en rival och det skulle vara fruktansvärt jobbigt att se honom ge allt det bästa han har till dem istället för till oss. På lördag kommer jag åtminstone veta vad jag vill - inga mål den här gången, snälla Paulo. Det skulle bli för plågsamt.
Hur löser Allegri mittfältet?
Satan i burratan vad illa det såg ut i Genua i måndags. Juventus blev totalt lamslagna av Sampdorias halvhöga, kraftigt centrerade press, vilken fullkomligt kopplade strypgrepp på de svartvitas uppspelsförsök. Utan Bonuccis gyllene långbollsfot saknade vi helt enkelt alternativ, vilket gjorde det tämligen enkelt för ligurerna att låsa fast oss på egen planhalva. Locatelli var långt ifrån offensiv planhalva och därigenom långt ifrån sitt bästa jag, som så beklämmande många gånger förr under Allegri. Bredvid honom var McKennie och Rabiot kort och gott för dåliga fotbollsspelare för att under koordinerad press från ett tippat mittenlag få rull på passningsspelet. Allegri har alltjämt stora problem med sitt mittfält. En tänkbar lösning som diskuterats inför helgen är att spela Miretti i registarollen och skjuta fram Locatelli. Jag tror på den idén. Miretti är visserligen extremt ung och att spela från start mot Roma blir ett jättesteg för honom. Men han visade mot Sampdoria att han kan och vågar göra skillnad med bollen vid fötterna - något som verkligen inte kan sägas om vare sig McKennie eller Rabiot. Gällande Locatelli gör han väldigt mycket rätt i sin roll som djupt liggande spelfördelare (och fick oförtjänt mycket kritik efter måndagen) - men det var ju inte för den rollen han värvades, rimligen. Denna frejdiga fantasi kanske kraschar hårt mot ett Mourinho-drillat Roma, den risken finns. Men det skulle åtminstone kännas levande och man kunde ha en förhoppning om att det skulle se bättre ut - med Rabiot och McKennie vet vi ju vad vi får: en stillastående, tråkig fotboll som inte längre genererar några titlar.
Vilket Juve har vi att göra med?
Två matcher in i säsongen har vi redan hunnit se två diametralt olika versioner av Juventus - det friska, självklart scudetto-utmanande Juve som krossade Sassuolo i omgång ett och det darrigt stelbenta Juventus som inte ens kom speciellt nära att få hål på Sampdoria. Så vilket lag kommer vi att få se i helgen och vilken variant är mest signifikativ för säsongen 2022/23? Kanske kan matchen mot Roma, säsongens första riktiga prövning, bli en indikator för vad som komma skall. Jag tror att en stor del av skillnadernas förklaring ligger i Angel Di Marías närvaro respektive frånvaro mot Sassuolo respektive Sampdoria. Mot Roma gäller det återigen för Juventus att försöka klara sig utan den argentinske snidaren och för Allegri blir det oumbärligt att hitta ett sätt att anfalla utan Di Marías snille och lena fötter på plan. En stark prestation mot Roma utan flera tongivande offensiva spelare (utöver Di María även Pogba och Chiesa) kan bli vägvisande för ett nytt och bättre lag under säsongen som kommer. Ett nytt misslyckande riskerar att bli precis lika riktningsgivande, men åt motsatt håll, mot en ny kamp om sista Champions League-platsen.
