Krönika - Rafael Leao
Rafael Leao – En solklar stjärna med oklar framtid
Jag minns mycket väl när jag såg Rafael Leao för första gången i Milantröjan. Han var den där pigga, långa och supersnabba spelaren som fångade min nyfikenhet och väckte storslagna förhoppningar. Med facit i hand har han knappast gjort mig besviken, han har utvecklats något enormt de senaste åren sedan han anlände från Lille. Det jag dock känner här och nu, och som jag gått och funderat på under mina hundpromenader när iPhone-lurarnas batteri sagt adjö, är att det finns mycket att diskutera kring hans blandade prestationer den här säsongen och i och med detta - hur pass viktig är han egentligen i dagens Milan? Är han oersättlig? Kan han utvecklas till att bli en kandidat till Ballon d'Or?Eller är och kommer han endast bli en stor spelare, likt exempelvis, Raheem Sterling? Skulle en försäljning vara ett genidrag för både Milan och för Rafael själv? Det finns många frågor och tankar kring den här spelaren som jag finner högst intressanta och som diskuterats orimligt lite.
Så här långt in i säsongen har spelaren i fråga tyvärr gjort mig mycket besviken i allt för många matcher. Problemet hittils i år är hans skrala poängskörd som påminner om det vi såg när han var ny – den där oslipade diamanten som saknade avslutskvalitet. Det ska dock sägas att Rafael Leao definitivt haft en positiv inverkan på Milan som lag den här säsongen och han är utan några som helst tvivel Milans största namn både spelar- och marknadsmässigt. Om vi bortser från de bolltapp han åstadkommer (nåja, de är väldigt få i paritet med antalet utmaningar/aktioner som han går vinnande ur) så är den här gubben en virvelvind på sin vänsterkant i Milan. Han gör så fruktansvärt mycket bra där ute som inte alls ska undanskuffas. Han lyckas oftast vinna man mot man-spelet mot mer eller mindre, ursäkta språket, vem fan som helst och i det här momentet är jag nog inte ensam om att tycka att han är en av världens allra bästa. Dessvärre har dock anfallen allt för många gånger slutat just där, efter den där lyckade dribblingen, då både skott och inlägg tyvärr inte hållt någon vidare hög kvalitet och jag har på något sätt fått flashbacks till hur det såg ut när han var ny i Milan. Blir det ingen förbättring här kan han direkt sudda ut drömmarna om att nämnas bland alla big boys i det yttersta toppskiktet av världsfotbollen.
Det ska dock sägas att spelaren fortfarande är ung, endast 24 år gammal och fyller 25 i juni. Att han utvecklats enormt sedan ankomst, det är redan nämnt och bekräftat ovan, och i synnerhet i bollbehandlingen. Det går enkelt att se då hans siffror blivit bättre år för år, men de sviktande prestationerna och ojämnheten hittils i år har fått mig att grubbla över varför det faktiskt ser ut som det gör just nu. Att han i vissa matcher knappt är igenkännlig och ser loj ut får mig att bara vilja skrika ett och annat skällsord, då Leao senaste säsongerna har fått en att känna tillit till spelaren och även i mina ögon vuxit till att bli "Milan's finest". Dock finns det tvivel kring detta då lägstanivån tyvärr ännu är för låg, men där jag kan tänka mig att han blir förlåten av fansen då han betalar tillbaka titt som tätt med den där skyhöga högstanivån. Hans spelstil gör ofta mer eller mindre kaos med de sämre lagen och även mot lag som är defensivt mindre sammansvetsade – när han kan göra sina, som alltid, fantastiskt utförda man mot man-dueller och komma ner djupt på kanten och antingen spela cutback-passen till en medspelare alternativt komma igenom själv och gå på avslut. Däremot när det blir tajtare i boxen och där det krävs en mer preciserad finish är det ofta att det blir helt åt helvete fel, antingen att ett inlägg blir till inkast/inspark eller att ett bedrövligt skottförsök som landar på övre etage avlossas. Vad beror det på? Har han helt enkelt inte mer att ge när det kommer till precision eller lyckas helt enkelt inte Stefano Pioli och c/o att förbättra honom ytterligare?
Jag har diskuterat Leao mycket med fotbollsintresserade vänner och vi brukar ibland prata om att han i början av Milan-tiden påminde om gamle Tottenham-yttern Aaron Lennon – en speedkula som endast hade speed och ”peta-stick” som vapen och en spelare med bedrövliga fötter. Notera dock att Leao alltid haft mer i sin arsenal än Aaron Lennon, men att jag ändå tycker likheterna funnits där. En annan spelare som är mer rättvis att jämföra med för dagen är Raheem Sterling, i Chelsea. När jag såg honom för första gången i Liverpool såg jag lite samma tendenser som Leaos första tid i Milan. Nämligen att här har vi en speedkula som kan bli riktigt intressant att se framöver. Och det finns mycket likheter i att de båda spelar kant och att de springer sönder motståndet, men där fötterna ofta sviker. Raheem Sterling utvecklades under sin tid i Liverpool och framförallt var det just det där med att han blev ”vän med bollen”, vilket genererade i fler poäng och som i sin tur ledde till en försäljning till toppkonkurrenten Manchester City.
Väl i City blev han en tongivande och definitivt en av de allra största spelarna, där poängen inkasserades på löpande band och det mycket tack vare ett världslag till lagkamrater och även med en coach som möjligen är världens bästa i Pep Guardiola. Han blev här en erkänt bra spelare, dock aldrig i närheten av att vinna Ballon d’Or och det på grund av hans fortfarande inte tillräckliga beslutsfattande i avgörande passar och avslut, där det skördats alldeles för lite poäng i relation till hur pass bra lägen han faktiskt skapat. Då City numera är världens bästa fotbollslag var det en tidsfråga innan Pep valde att sälja Sterling och det tror jag mycket hade att göra med just de bristfälliga i avslutsskedet och även att möjligvis peaken var nådd. Nu är Sterling och Leao långt ifrån identiska fotbollsspelare, men jag tycker ändå att den där snabbheten och kantiga bolltouchen faller samman och även att Sterlings flytt från Liverpool kan sättas i parallell till Leaos nuvarande situation i Milan. Notera dock att jag definitivt tror att Leao har en högre höjd i sig än Sterlings peak i City, men då krävs det att något händer, där han utvecklas ytterligare.
Det är lite den här storyn jag tycks kan se i Leao om han inte utvecklar det där sista i finishen och tar klivet till ett större lag – en bra och viktig spelare, men inte i närheten av de allra främsta. Tyvärr tror jag inte Milan är klubben han ska vara i för att förbättras till det där extra, då laget är alldeles för svagt för att kunna utmana om Champions League-bucklan, även om årets CL-spel faktiskt såg bättre ut än vad jag trodde det skulle göra. Att Zlatan Ibrahimovic nyligen presenterats i Milan som något sorts bollplank mellan ägarna och ledarstaben tror jag tyvärr inte kommer ge någon större effekt på Leao, då just Leao var en av de spelare som Zlatan inte lyckades få någon större kontakt med gällande ”lejonrytandet” och diverse uppläxande när han väl återkom från LA Galaxy och succéartat fick klubben på rätt köl. Därför tror jag att Milan bör sälja Leao för både Milans och Leaos skull, då hans marknadsvärde närmare är miljarden och även ett kontrakt som löper ut 2028 – vilket kommer generera en transferbomb finansiellt. Då Milan ändå är Milan och ett lag i toppen av Serie A, tror jag definitivt det skulle finnas möjligheter till att hitta en fullvärdig ersättare till Leao, då jag ändå tycks ha skådat att god kvalitet på spelare i de mindre och sämre Serie A-lagen finns. Även om Leao är en utstickande spelartyp och där det förmodligen inte finns någon att jämföra med så vågar jag ändå sticka ut hakan och hävda att han ändå inte är oersättlig.
Det som kan argumenteras emot en försäljning är ju självklart att vi tappar vår överlägset bästa spelare (när han är på topp) och att vi då kan ifrågasätta vem som ska ersätta honom. I dagsläget har vi ändå ett lag som mår relativt bra där vi har offensiva spelare som är hungriga nog och där de nya spelarna börjar bli någorlunda varma i kläderna. Jag har inget emot att se Christian Pulisic stationera sig på vänsterkanten om Leao skulle säljas, till en början i alla fall. Något som i alla fall är säkert är att Milan kommer få en rejäl slant vid en försäljning av Leao och med den kassan ska det bara gå att få till en transfer i kategorin världsklass, vilket jag tror skulle kunna bli ett fint avslut på en era. Sedan om en transfer sker till sommaren eller senare låter jag vara osagt, då kontraktet fortfarandet är i Milans händer.
Avslutningsvis vill jag ändå hävda att jag tror Leao trivs i Milan, vilket gör det möjligt för en potentiell fortsättning, även om jag inte tror det på lång sikt. Att måla upp ett romantiskt scenario där vi Rossoneris får se en reunion, om låt säga, 6-8 år, där vi både har Tonali och Leao i startelvan, är något som hade varit något alldeles extra - med Zlatan som erfaren tränare?
Jag önskar er alla ett gott nytt år och på återseende.
Forza Milan!