Sfottò och Romderby
Det var en mäktig väggmålning. Gick man strandpromenaden mot centrum i kuststaden Ostia skrek en röd text efter några steg på höger sida: Ultras Romani, skrivet av Romafans i meterhöga bokstäver och i samma röda färg som klubbens tröjor. Men det finns två lag i Rom.
Och nästföljande natt smög någon maskerad laziale ut med en likadan färgburk och la till ett A i slutet. ”Romerska Ultras” (Ultras Romani) förvandlades nu med ens till ”Rumänska Ultras” (Ultras Romania).
Det finns många andra exempel. Pierluigis granne som var så övertygad om att Roma skulle vinna derbyt att han lovade raka av sig halva mustaschen och så inte skedde. Lazio vann med 3-0.
- I en vecka gick han så där, det såg inte klokt ut, minns Pierluigi över en öl på baren Olmsted i Trastevere.
Det kallas Sfottò. Kanske är Sfottòn, den där baksluga humorn med glimten i ögat, räddningen för Italiensk fotboll.
Den där glimten som får Verona-fansen veckla ut banderollen ”Kom igen Vesuvius!” när man möter Napoli borta och spelar i skuggan av vulkanen. Och som får Napoli-fansen att kontra med ”Julia är en hora!” under returmötet och anspela på Romeo och Julia.
I morgon är det derby. I morgon spelar Roma mot Lazio och numera är det en av få gånger som den där folkliga förankringen i fotboll blir synlig i Italien. Läktarna, tv-rutorna har sedan länge tagits över av korrumperade politiker, skrupellösa klubbägare och mafioso-aktiga ultrasgrupper som strider om makt och pengar. Hatet och girigheten har skrämt iväg det vanliga folket från arenan.
Alla minns Gabriele Sandri.
Alla minns Felipe Raciti.
Men det system som skapade morden och tog deras liv är fortfarande detsamma. Den generella trovärdigheten kring fotbollen hos Italienaren är låg.
- Det är en rutten cirkus, säger Paolo i den lilla Smartbilen som susar i vårvärmen genom Borghese. Paolo har börjat gå på rugby. Inte riktigt samma sak, men åtminstone hederligt menar han.
Men nu är det derby, det missar han aldrig. Ett derby är en fotbollsmatch vars resultat i ett halvår kommer påverka arbetslivet, familjefriden och gatubilden. Ett derby har alltid varit folkets match. Och ett derby med mycket Sfottò och utan våld är alltid en folkets seger.
För oavsett vilket lag man håller på uppskattar romaren mäktigt tifo och slug humor.
Och till och med de mest hårdnackade romanistas kan garva åt att bli kallade rumäner på ett snyggt sätt.
