Postpartita 29: Motta mötte helvetet i Florens

Pyrrhusseger, en vilsen Zebra och den falska hjälten Italiano i veckans Postpartita

Den falska hjälten Italiano

Detta är en av de mest oförutsägbara säsongerna jag kan minnas i Serie A. Visst har Lazio haft det väldigt svårt på bortaplan mot Bologna de senaste säsongerna, men jag hade aldrig kunnat tro att Baronis Lazio skulle åka till Bologna och förlora med 5-0. Men ska jag vara helt ärlig tror jag också säsongens Lazio är de som bäst kan hantera denna typen av förluster, för de verkar alltid kunna ta sig tillbaka trots motgångar. Baroni har utan tvekan fått truppen att överprestera på planen men han verkar också fått den rätta mentaliteten på plats. För de har faktiskt förlorat med 6-0 mot Inter på hemmaplan redan den här säsongen. Ett resultat som skulle kunna knäcka många lag, men inte Baronis Lazio som bara fortsatte med sin offensiva och riskfyllda men ändå kontrollerande fotboll. Med det sagt ska det understrykas att förlusten mot Bologna är en tung sådan i kampen om de tyngsta europaplatserna. Jag tror fortfarande inte det är en moralsänkande förlust som Juventus åkte på i Florens, som jag i och för sig mer skulle kalla en knockout.

Och Bologna står för ännu en sagosäsong? Många vill peka på Italianos storhet men jag luras inte, jag vet vad jag såg i Fiorentina. Men nog om Italiano som ändå förtjänar ros för ett väl utfört arbete hittills och över till den som är den tydliga konstanten och stjärnan i Bologna, Giovanni Sartori. För vi alla kan hylla tränaren om det så är Italiano eller Motta, men den som gång på gång lyckas till perfektion i varje klubb han jobbar är just denna otroliga sportchef. Att Bologna nu är en tydlig utmanare till en Champions League-plats två säsonger i följd är ingen slump eller tillfällighet. Det är samma sportchef som gjort liknande underverk med Atalanta och Chievo Verona som bara fortsätter leverera och tittar man på resurserna han har att jobba med och de kontinuerliga resultaten är det inte mer än rätt att Sartori får den största skopan beröm för resultaten som Bologna levererar. 
Jag vill dock fortsätta flagga för att jag inte tror Bologna kommer hålla hela säsongen ut. Italiano är bra på att hitta sätt att misslyckas även om jag tycker han har alla förutsättningar att lyckas i Bologna. Det som dock är säkert är att säsongen kommer fortsätta att bjuda på överraskningar och svängningar inte många kan förutse.

Motta möter helvetet i Florens

En svängning jag inte heller kunde förutse var Juventus totala haveri den här säsongen. Thiago Motta har slut på ursäkter nu och trots att han mötte Dantes Inferno i Florens är det inte mycket som kan ursäkta en 3-0-förlust mot en stor rival. Visst saknas det tydligare ledare i Juventus trupp, något som inte hjälper en oerfaren tränare som Motta så hade jag förväntat mig mer. Kanske inte resultatmässigt men jag hade förväntat mig ett Juventus som går i rätt riktning och framförallt som går att känna igen som Juventus. Nu är det istället ett lag som totalt klappat ihop de senaste veckorna så fort man släpper in ett mål eller möter ett motstånd som har mentaliteten att vinna som lag. Juventus är inte ett lag och det hänger på den ytterst sportsligt ansvariga, Thiago Motta. En tränare med enorm potential men som visat sig inte vara redo för en klubb som Juventus och framförallt inte där klubben är nu. För utan Sartori bakom sig har han inte lyckats med någon innovation på planen. 
Palladino har istället lyckats komma tillbaka på fötterna ännu en gång vilket visar att han kanske har den rätta mentaliteten som Motta inte har. Också symboliskt med Fagioli, Kean och Mandragora som alla gör supermatcher mot deras gamla klubb Juventus samtidigt som den svartvita klubben visar brist på just hjärta på planen. Ja vad som helst kan hända kommande månader, jag kan inte vänta på att landslagsuppehållet ska ta slut och ta del av dramat som pågår i världens vackraste liga.
//Torsten Armini

Skiner som ett ljus och faller som en sten

Hellas Verona i vanlig ordning den här säsongen en förhandsfavorit till nedflyttning reste till Udine för att spela en svår match mot ett gäng zebror i fin form. Udinese som hade gått sex raka matcher utan förlust med bland annat två imponerande kryss mot topplagen Napoli och Lazio. Detta var helt plötsligt inte särskilt relevant då Hellas Verona är ett mycket märkligt lag mer kapabla än något annat lag den här säsongen att lyckas med en otippad skalp. Hellas Verona är ett omöjligt lag att läsa, de blandar och ger som ingen annan. Om man gjorde en lista på de fem sämsta insatserna från ett lag den här säsongen kommer Hellas befinna sig på listan minst tre gånger. De har släppt in överlägset flest mål i Serie A men tittar vi på tabellen ligger de stabila sju poäng ovanför nedflyttningsstrecket på samma antal poäng som hyllade Cesc Fabregas och dennes Como. Det är svårt att inte finna en charm runt detta, denna otroliga oberäknelighet där Hellas kan torska matcher efter tre insläppta mål efter en kvart för att omgången efter skrällvinna med hållen nolla och stabil defensiv insats. Denna match var som sagt av den andra sorten.

Men visst, denna match skrek 0-0 från högsta bergstopp. Inget utav lagen såg kapabla ut att tränga igenom varandras respektive försvarsmur. Och när väl Udinese gjorde det stod Hellas lojala burväktare Lorenzo Montipò där mellan stolparna och räddade utan större besvär. Efter cirka en timmes spel när Udineses koordinerade presspel började lätta en aning kunde Hellas Verona ta sig in på de svartvitrandigas planhalva. Slovaken med det smekande tillslaget Ondrej Duda testar lyckan från distans och det gick en kal kår genom publiken när Dudas skott susade förbi Okoye men strax utanför stolpen. I likhet med matchen mot Parma där Dennis Man brände ett friläge kändes detta som chansen Hellas hade till att skrälla. Men den känslan visade sig vara felaktigt. Endast några minuter senare får Hellas frispark en ganska bra bit utanför Udineses straffområde. Det var nog inte jättemånga, i synnerhet neutrala åskådare som insåg faran som Udinese befann sig i. Duda som nyss hade skjutit in sig tågar fram och smeker iväg en frispark av absoluta världsklass. En frisparksdelikatess som kändes som en hyllning till frisparkslegendaren Zico som tidigare spelat för Udinese. Och även om hemmasupportrarna kunde beundra den spektakulära hyllningen för det fina tekniska utförandet så var det såklart lite synd att Duda spelade för den motsatta sidan. Detta blev det vinnande målet och det var ett mål från slovaken som förtjänade att bli belönat med tre poäng.

En zebra utan sin franska guide går vilse

Detta var en väldigt likartad insats och match som tidigare omgångar för Udinese där de fått med sig positiva resultat. Kosta Runjaics koordinerade presspel fungerade som det skulle och höll Hellas Verona under kontroll under majoriteten utav matchen precis som mot segermatcherna mot Parma och Lecce tidigare. De matcherna slutade i 1-0 segrar medan denna slutade i en 1-0 förlust. Vad som omvandlade den här sortens insats från seger till förlust stavas Florian Thauvin. Utan sitt kreativa geni har Udinese svårt att skapa de verkligt farliga chanserna som leder till mål. De är ett av seriens främsta lag utan boll där deras defensiva presspel desarmerar många motståndare fullständigt. Men när de väl själva har bollen är mycket av hoppet knutet till den 31-årige fransosens fantasi. Thauvin saknades i denna match på grund av skada och det innebär problem för Kosta Runjaic. Han har försökt rått bot mot det. Udinese kör i likhet med till exempel Inter och Atalanta med försvarsspelare som följer med upp och kommer i offensiv överlapp. Det kändes ärligt talat som att det största hotet för Hellas ofta var Solet eller Ehizibue i vältajmade löpningar som var lite småkluriga att fånga upp snarare än reslige Lorenzo Lucca som såg en aning vilse ut när han inte hade sin fransos i närheten som han kunde stjäla straffar från. Udinese och Kosta Runjaic har en del att jobba på här om hans zebror ska fortsätta växa och lyckas ta klivet upp ur från mittenträsket.
// Martin Eliasson


Pyrrhusseger i Bergamo

Atalanta hade chans att ansluta sig till Inter och Napoli i toppen med att tangera deras poäng. För ett Atalanta som är expert mot stora lag på hemmaplan såg det inte ut som en omöjlig uppgift mot ett sammansvetsat Inter. Faktum var att Atalanta inte hade vunnit mot Inter på de senaste nio matcherna och hade därmed en rejäl uppförsbacke att handskas med rent historiskt. 

Efter ett sjukdomsfall på läktaren där spelet fick avbrytas och medicinsk vård fick skickas upp på läktaren, kunde Carlos Augusto nicka in hörnan som efterföljde. Vi får hoppas att den drabbade personen på bortaläktaren ändå kunde få ett litet leende på läpparna. Efterföljande avslutning på matchen såg man ett Atalanta som desperat försöker jaga sin egen offensiva förmåga som är så beprövad. Det blev istället ett välkomponerat Inter försvar vi fick bevittna, som förvisso har svikit i stora matcher tidigare denna säsongen. 

När Èderson blir utvisad efter argument med domare Davide Massa är ridån på många sätt nere. Lautaro Martinez kan kort efter utvisningen sätta spiken i kistan och skjuta 3 poäng till bortalaget. Innan Massa blåser det definitiva pipet hinner Alessndro Bastoni bli utvisad, det är något som mister Gian Piero Gasperini blir upprörd över och även han får syna det röda. 

Atalanta missar alltså sin chans, samtidigt som Inter går upp i ensam ledning - 3 poäng före Napoli som tidigare under söndagen kryssade mot Venezia. Ett hoppingivande resultat för Inter. Yann Sommer betonade magnituden av att vinna mot just en toppkonkurrent som Inter, men var ändå tydlig med att det är nio matcher kvar på säsongen. Det har ju svängt förut så att säga. Tydligt är det dock att Inter nu drar ifrån, både poängmässigt och mentalt. 
//Nico Frisk

    Resultat:

0 kommentarer