Casa Lazio (13)
Alla har satt sig i sina vagnar. Bergochdalbanan far vidare på nya eskapader.
Fjortonde maj, 2000. Klockan 18.03. Perugia har besegrat Juventus på ett regndränkt Renato Curi.
Perugia. Tre poäng.
Juventus. Noll.
Resten är historia.
Bland juventini har det sedan dess förekommit en del konspirationsteorier om att Lazio hade köpt scudetton. Och sedan i går har de ytterliggare en att tillgå, i alla fall med mer “belägg”.
Pierluigi Collina, ni vet den där domaren…ja, ni vet, kom med ett uttalande som kan betraktas som något, snarare väldigt, överraskande där den flintskallige medelåldersmannen från Viareggio slutligen - efter år av opartiskhet - tillkännagav sina starka känslor för Roms ljusblå stolthet.
Ja, det är sant. Collina är ett Lazio-fan!
Så vad ska man säga. Går inte annat än att skratta åt den där sena eftermiddagen i maj nu i efterhand. Men att Collina lät sina känslor spela in tror jag inte. I sådana fall skulle Paolo Monteros handbollsmatch i eget straffområde våren 2003 genererat i flertalet straffar för Lazio. Just då, och oändligt många andra gånger också för den delen, var Collina en solklar juventino.
Men ack så fel jag - alla - hade.
I boxningsringen har domaren blåst i gång rond tvåtusensjuttiosju. Boxarna i ringen har bytts ut otaliga gånger. Claudio Lotito är dock alltjämt en av kombattanterna. Den andre är okänd. Men enligt Irriducibili en väldigt seriös och rik intressent.
Ett dokument ska, via fax, ha skickats till Lotitos högkvarter i Villa San Sebastiano, ett dokument som har nobbats totalt. Men hittills kan ingen klandra Lotito för hans envisa beteende. Så länge inte den så kallade seriöse och rike intressenten visar ansiktet är denne inte något annat än…tyvärr - ingenting.
Och nu undrar man självklart om IRR är dumma i huvudet. Tror Toffolo och hans mannar att det ska gå att utmåla Lotito som boven i dramat så enkelt. Är dem så pass sviniga mot sina ljusblå bröder och systrar att dem låter oss följa med på ännu en obehaglig bergochdalbana?
Men framför allt: dem sätter sitt rykte på spel, och det lär dem vara fullständigt medvetna om - så kan det vara på det viset, att ingenting gömmer sig bakom ridån. Nej, jag tvivlar. Så dumma kan inte IRR vara att de vågar satsa så mycket på ingenting.
Det måste finnas en intressent. Men därav inte sagt att en affär kommer att ros i hamn.
Claudio Lotito vägrar att sälja sina knappa trettio procent (trettio eller mer gör att man måste ta över majoriteten, det vill säga dryga femtio) aktier i Lazio. Men de återstående sjuttio procenten är inte bara att köpa, Lotitos lierade, Mezzaroma, äger en viss andel av dem vilket sätter Lazio-presidenten i en stark position.
Så, IRR med deras intressent har enbart en väg att gå. Ta av masken och yttra orden; Jag vill ta över Lazio och satsa mycket pengar i ett långsiktligt projekt. Med de orden blir det alla mot Lotito.
Lotito contra tutti.
Jag har varit en av dem som har försvarat Lotito, men stämmer det att det finns en intressent som vill och kan satsa på Lazio på ett klokt sätt är den drastiskt mindre omtyckte Claudio väldigt fel ute.
Att han räddade Lazio är ingenting värt jämfört med att inte sätta klubbens bästa före sig själv.
Lotito vattene.
Då är det berättigat, då är varje glåpord, burop, protest och hot också för den delen inte omoraliskt för fem öre..
Fotboll är kultur. I Italien närmast religion. Det är samhörighet. Att hälsa och prata med biljettinnehavaren på stolen bredvid, söndag efter söndag. Ett instrument som gör att man har något gemensamt med folk man inte annars har något gemensamt med. Något att diskutera på måndagsmorgonen. Att dela glädje och sorg med andra.
Fotboll som kulturfenomen styr folks liv. Och med maktposition inom fotbollen kommer respekt och förståelse. Respekt och förståelse för dem som är fotbollskulturen. Sådana som oss. Sådana som gör allting möjligt.
Man kan inte negligera dessa normer. Man får inte.
Vad IRR hittar på härnäst och vad som händer under den kommande veckan återstår att se. Men om ingenting händer från IRR:s sida har de gjort bort sig totalt. Och då gjuts Lotitos position fast för en lång, lång tid framöver.
För att avrunda det hela lär Luigi Di Biagio anlända till Lazio under vintermercaton. Efter att ha börjat sin karriär hos Lazio drog han vidare och spenderade även några år hos lokalkonkurrenten Roma under den andra halvan av nittiotalet.
Och i Brescia, där han spelar nu, har han tvålat dit både Lazio och Roma med sina, högst enerverande, frisparkar.
Om han kommer att tillföra Lazio något tror jag säkert. Men han kvarstår dock som en tråkig värvning.
En värvning typisk för Lotito.
