För alltid den största – tack Svennis!
Det har gått några timmar sedan beskedet kom att Lazios största tränare genom alla tider har gått bort. Några timmar av reflektion, sorg, minnen och känslor. Men framförallt några timmar av enorm uppskattning och kärlek.
Sven-Göran Eriksson. Uno, Kryss, Due. Lazio på svensk tv på söndagskvällar. Tomas Nordahl i studion. En enorm kärlek till italiensk fotboll föddes där och då. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om att ha fastnat för det där himmelsblå laget med den svenska tränare under den här tiden. Jag har Svennis att tacka för att jag blev laziale. Jag har Svennis att tacka för alla känslor jag gått igenom med Lazio under alla åren. Utan Svennis hade jag inte suttit här, skrollat igenom mitt Twitter-flöde, insupit alla hyllningar och känt en enorm stolthet över att hålla på Lazio. Jag hade inte suttit här och skrivit det här på Lazios sida på Svenskafans.
Det är svårt att med ord försöka beskriva hur mycket Svennis betyder för alla Laziosupportrar. Hans gärning går inte att sammanfatta ens med 10 000 ord. Jag tror inte folk här i Sverige förstår hur enorm han är nere i Italien i allmänhet och i Rom i synnerhet. Där minns man sina hjältar. När jag skulle åka ner på mitt första Romderby 2013 så hamnade jag på en restaurang som visade sig ha ägare som höll på Lazio. När jag berättade att jag kom från Sverige så var den omedelbara reaktionen att sjunga den berömda Svennis-ramsan. Och jag vet att många fler av er där ute som besökt Rom har fått uppleva exakt samma sak.
Det finns ingen tränare i Lazios 124-åriga historia som lyckats vinna lika mycket som du gjorde. Det var inte bara inhemska titlar utan det var även europeiska. Vi stod på toppen av världen ett tag. Vi stod där med världens bästa fotbollstrupp. Vi stod där med en kapten från våra egna led. Och överst av alla stod du, Svennis. Du, en man från Sunne, ledde det vackraste av alla Laziolag som någonsin funnits. Och du gjorde det bättre än vad någon annan hade kunnat göra. Du ledde laget med en ödmjukhet och kärlek som vi inte fått se sedan dess. Jag såg bara hur Alessandro Nesta, Roberto Mancini och alla andra tittade på dig i den där dokumentären som släpptes i våras. Jag läser nu vad alla före detta spelare skriver om dig. Jag ser hur mycket Simone Inzaghi tackar dig. Hur mycket du betydde för Alessandro Nesta. Vilken betydelse du haft för Wayne Rooney, Michael Owen och David Beckham. Den ena stjärnan efter den andra visar sin uppskattning. Men det hela visar snarare vilken enorm människa du var.
Du kommer för alltid vara vår största tränare genom tiderna. Du kommer för alltid vara ihågkommen som mannen som gav oss vår andra scudetto. Jag sitter här och reflekterar över vilket lag jag eventuellt hade hållit på om det inte vore för dig. Och det är en hemsk tanke. För jag hade aldrig kunnat vara mer tacksam över att jag är laziale. Och allt är tack vare dig. Utan dig hade jag inte suttit här och känt tacksamhet och stolhet. Tack för allt Svennis. Hälsa Sini, Maestrelli och Chinaglia där uppe!