Casa Lazio speciale
Vi följer upp redaktionsmedlemmarnas tankar inför seriestarten.
Den tjugoandra augusti bestämde sig Lazio-redaktionen för att slå på stort och publicera en alternativ införkrönika, där var och en av medlemmarna fick svara på ett antal enkla frågor. Artikeln finner ni här och för att kunna följa med i denna specialutformade Casa Lazio så rekommenderar vi dig att läsa den. Ni som är ute efter seriösa och djupgående analyser bör vänligen sänka förväntningarna något.
Genom hela höstsäsongen har vi pikat varandra beträffande våra svar och fått lida för de tankar som visat sig vara helt felaktiga. Idén föddes att ställa varandra mot väggen i artikelform.
Så varsågoda, här kommer Lazio-redaktionens alternativa nyårshälsning!
Beträffande Delio Rossi.
David (Rostedt): Inför ligastarten tyckte du att det var för tidigt att yttra sig om Delio Rossi - vad tycker du nu?
Johan (Wennerström): I början var jag väldigt kritiskt till Delios sätt att leda laget. En fungerande spelidé saknades helt och hållet (vilket det fortfarande gör, på bortaplan vill säga) och i mina ögon framstod han nog som en aning naiv och konservativ. I takt med att Lazio lyfte sig på Olimpico, och fick igång 4-4-2-taktiken med mycket ansvar på yttrarnas axlar, så är jag dock beredd att ge honom med beröm godkänt.
Skillnaden mellan Rossi och Papadopulo/Caso är inte våldsamt stor rent taktiskt, däremot verkar det finnas en glädje som inte fanns där förut, i synnerhet personifierat genom de spontana glädjehögarna med tränaren underst. Att sedan tränaren har i laziali med sig är ett stort plus, då han fått arbeta i lugn och ro.
Sen är det ju ganska roligt att Alexander snodde mina ord om att det var för tidigt att uttala sig.
Alexander (Stake Lindström): Är Delio Rossi rätt man för Lazio? Inför säsongen kunde man tyda en viss optimism i ditt svar. Du hoppades till exempel att Rossi skulle ge ett antal ungdomslöften speltid. Det har han ännu inte gjort. Vad säger du idag?
David: Delio Rossi är rätt man för Lazio. Absolut. Med sitt lugn och ödmjukhet har han lyckats få ett slut på stormen i omklädningsrummet. Finns egentligen inte så mycket att säga, firandet efter det fjärde målet mot Palermo säger allt. Spelarna älskar Rossi. Och Rossi älskar spelarna.
Vad det beträffar det här med speltiden för ungdomslöften har jag faktiskt tänkt på det en del själv. Normalt sett brukar Delio låta unga förmågor få komma fram, men så har inte varit fallt under tiden i Lazio. Slutsatsen man drar då är att Lazio är en större klubb än dem som Rossi har tränat innan. Förväntningarna är högre och trycket större - mindre utrymme ges till att experimentera.
Men samtidigt har ändå Roma givit sina ynglingar chansen utan att det har gått alltför mycket åt helvete för den skull (även om Roma har varit mycket upp och ned så har Lazio inte varit mycket bättre, bortaspelet i synnerhet). Fast jag vill ändå inte beskylla Rossi för något, för Lazio har haft en stabil och välfungerande förstaelva, och sådant rubbar man inte gärna på. Men att få se De Silvestri i Coppa Italia-returen som januari månad bjuder på skulle definitivt inte skada.
Beträffande framgångsreceptet (för er som tappade bort er i Davids traditionellt sett mil-långa svar).
Johan: Enligt dig, så var potentiella skador det värsta som kunde hända Lazio. Hur tycker du vi har hanterat det?
Alexander: Sådär. Lotito har varit ovillig att investera i en duglig läkarstab och det har givetvis fått sina konsekvenser. Någon riktigt akut skadesituation har vi emellertid inte hamnat i, och tur är väl det. Dock måste man verkligen ifrågasätta hur det egentligen står till när Roberto Baronio inte hinner mer än in på planen innan han sträcker sig. Amatörmässigt, var ordet. (Skadebenägenhet spelar ingen roll? Reds anm.)
David: Stämningen i truppen, är det höstens framgångsrecept för Lazio?
Johan: Ja, till skillnad från vissa andra (nämner inga namn…) så behövde jag åtminstone inte gardera mig med varenda potentiellt svar på hela jordklotet för att komma upp med ett svar på den frågan.
För att återknyta till det här med Rossi. Klart det blir en bättre stämning när publiken är bakom tränaren och tränaren i sin tur bakom Di Canio. Dessutom är jag relativt säker på att merparten av gnällspikarna lämnade Lazio i somras. Utan en bra stämning i truppen så är det nästan omöjligt att pressa Juventus och vända ett 0-2-underläge mot Palermo. Mycket möjligt att det där tidiga lägret i Val Gardena gjorde susen trots allt.
Så ja, det där svaret är jag rätt nöjd med. Bättre än ditt i alla fall.
Johan: Du efterlyste en regista. Tycker du Liverani har lyckats axla den rollen såhär långt?
Alexander: Liverani… ja, det tycker jag. Spelet tillsammans med Dabo har fungerat bättre och bättre. Roberto Baronio - som David hade fått för sig skulle slå igenom vid 28 års ålder - har ännu en gång visat sig vara oförmögen att konkurrera om en plats, och en Liverani i form är en fotbollspelare av god Serie A-klass. Han har skött sitt jobb bra under den första delen av säsongen.
Beträffande säsongens flipp respektive flopp.
David: Till skillnad mot mig så gav du inte backlinjen en chans att få visa upp sin potential innan du sågade den, känns den slutsatsen lite förhastad nu i efterhand?
Johan: Om sanningen skall fram David, så kan man väl knappast säga att jag sågade den. Vi saknade en ledargestalt, vilket märktes i inledningsfasen. Men sedan Cribaris entrè så är den posten också täckt, vilket jag faktiskt hoppades den skulle vara. Att sedan Zauri har sett otäckt osäker ut är nog anledningen till att vi fortfarande har en del att jobba på.
Utan Cribari hade vi dock inte haft mycket till försvar, det är ett som är säkert. (Beror på om man räknar Oddo och Siviglia som försvarare, reds anm.)
Alexander: Du korade Di Canio som mest överskattad och pekade på att han lever för mycket på sin lazialità. Paolo har trots allt, utifrån det sportsliga sett, gjort en bra höstsäsong. Har din syn på Di Canio förändrats?
David: När det gäller mina ord om Di Canio har jag fått äta upp dem rätt rejält. Men faktum kvarstår - den förra säsongen var inte mer än medioker för Paolos del. Att han sedan skulle inleda denna säsong så ypperligt, och även fortsätta på den banan, har varit en väldigt positiv överraskning för min del.
Så nu vill jag mer än gärna påstå att Paoletto absolut inte är överskattad - istället, förutom att vara en pådrivare utan dess like, visar han prov på att hans fina teknik och spelsinne definitivt är att räkna med. En väldig tillgång så länge han orkar kämpa.
Till sist vill jag säga att detta endast rör hans fotbollsmässiga egenskaper. Vad jag tycker om hans andra sidor har jag redan tagit upp i andra artiklar.
David: När det gäller floppen var vi bägge överens om Cesars floppsannolikhet, och när det gäller Pandev så placerade du honom i frysboxen - anser du att han alltjämt är där?
Johan: Ja för fan. Eller frysboxen är kanske att ta i, men det är synd att det inte finns plats i Lazio för en sådan talangfull spelare som Pandev. Han är så himla upp och ner. Ena stunden är det fotbollskonst, andra är det bara bedrövligt.
Men ja, får väl ge dig lite gratispoäng där.
Johan: Du kallade Luciano Zauri underskattad, medan stora delar av Italien säger det motsatta. Står du fast vid din åsikt nu?
Alexander: Luciano Zauri har inte haft sin bästa säsong hittills och stått för rätt svaga insatser. Det finns definitivt mycket mer att kräva av honom. Men bara för att han har gjort en dålig höstsäsong gör inte det att jag helt tappat mitt förtroende för honom. Han kan, och det vet vi.
Jag grundade inte mitt svar på två, tre matcher, eller en halv säsong utan det intryck han gjort på mig under åren han varit i Lazio. Det raseras inte på grund av en taskig höst. Eller hur?
Beträffande nyförvärven.
Johan: Igli Tare - säsongens viktigaste nyförvärv...?
Alexander: Det blir svårt att hålla fast vid. Det jag efterlyste var tyngd framåt, och det fick vi med Tare. Han har ju dock fått stora delar av hösten förstörd av skador och har trots allt bidragit med två mål nu i slutskedet, men det gör honom ju knappast till det viktigaste nyförvärvet.
Du själv fegade ju ur och garderade dig med låtsasvärvningen – Tommaso Rocchi!
Alexander: Valon Behrami – som du utsåg till den viktigaste värvningen – har gjort en mer eller mindre succéartad höstsäsong. Hur ser du på hans framtid i Lazio?
David: Att Valon Behrami skulle göra succé var egentligen mer eller mindre givet på förhand (läs: ”jag är kung”, reds anm.). Lazio har saknat en utpräglad högerytter sedan Karel Poborsky lämnade klubben, och Behrami är den första ordentliga ersättaren. Och utses man till Serie B:s bästa spelare av en nästan helt enig jury så finns det inte så mycket mer att tillägga.
I dagsläget ser det dessutom ut som att Lotito håller på att säkra de återstående femtio procenten av spelaren, något som naturligtvis är fullständigt underbart. För om Behramis utvecklingskurva fortsätter som den gör nu kommer Lazio vid den tidpunkten då det är dags att sälja spelaren kunna få ordentligt med ersättning i utbyte.
Därför är det ett stort mysterium hur du lyckades välja Tare före Behrami som den viktigaste värvningen…
Beträffande redaktionsmedlemmar som måste förklara sig.
Alexander: På frågan hur det skulle gå för Roma svarade du att de skulle leverera mer än under föregående säsong. Dessutom menade du att de skulle placera sig ganska mycket bättre än Lazio. Än så länge har några sådana tendenser inte riktigt synts till. Nu får du förklara dig!
David: Vafan. På pappret har Roma ett bättre lag än Lazio, och det är ju det man främst utgår ifrån. Och även om Romas bergochdalbana emellanåt har varit väldigt intensiv så har det återhämtat sig till slut. För Lazios del har bara bortaspelet generat i en vinst - Rossi ord om att Lazio är på gång till trots. Sedan ska man inte glömma att Roma ligger på samma poäng som oss i dagsläget.
Och vad det gäller Johans svar så kan det inte ha varit något ärligt och genomtänkt. Så att han ska få kredd för sitt ”Åt pipan!” är bara befängt.
Likaså dina diplomatiska och fega formuleringar!
* * *
Gott nytt år, laziali (speciellt Daniel Korlevski, som ännu inte hade värvats till redaktionen innan artikeln blev ett faktum)!
