Inter - Empoli2 - 1
Matchkrönika: Messina - Lazio 1-1
Lazio fortsätter att inte vinna på bortaplan.
Lazios svaga bortaform håller i sig. Inför matchen mot Messina hade man ytterligare ett bra tillfälle att få med sig tre poäng hem till Rom, då hemmalaget endast mäktat med en hemmavinst under säsongen, men man utnyttjade det inte.
Med Cesar och Valon Behrami uppsatta på skadelistan var Delio Rossi tvungen att lösa kantspelet med andra förmågor, och valen föll rätt väntat på Goran Pandev och Christian Manfredini. Den sistnämnde visade sig senare vara den som skulle rädda en poäng åt Biancoceleste.
När matchen blåstes igång inledde Messinas Arturo Di Napoli med att bränna ett friläge. Strax därefter var det dags igen. Först sköt Marco Storari rakt på Peruzzi och sedan sköt Di Napoli returen högt, högt över målet.
Men i den tjugoandra minuten kom sicilianarnas ledningsmål. Brasilianaren Rafael kunde nicka in bollen bakom Peruzzi efter en frispark och en markeringsmiss av Manfredini. Tråkigt, men välförtjänt för Messina som inlett matchen klart bäst.
Lazio fick sedan till ett par halvchanser som Messina dock lyckades avvärja. Tare, som inledde matchen istället för Tommaso Rocchi, sköt från nära håll på Messina-målvakten men Paolo Di Canio stod för den första halvlekens bästa ljusblåa målchans. Efter ett lågt inlägg av Massimo Oddo träffade han ribban med ett kanonskott.
Första halvlek slut 1-1.
Inledningen på de resterande 45 minuterna skänkte inte många Lazio-supportrar mycket till hopp. Messinas offensiv testade gång på gång Angelo Peruzzi som storspelade i målet. 2-0 borde ha varit ett faktum när Giuseppe Sculli fick tag i en genomskärar som lät honom komma fri med den skadebenägna målvakten. Lyckligtvis petade han boll strax utanför stolpen.
Lazio bytte först in dansken Christian Keller, sedan Gabi Mudingayi och till sist Tommaso Rocchi. Ut gick Paolo Di Canio, Ousmane Dabo och Goran Pandev i tur och ordning. Lazio ryckte sedan upp sig för att i den sjuttioåttonde minuten kvittera. Dansken Christian Keller slog ett fint inlägg som seglade förbi både Tommy och Tare. Vid bortre stolpen slängde sig Manfredini fram och stötte helt rättvist in 1-1 med huvudet.
Messina hann med att skapa ett par farliga målchanser innan domare Pieri kunde blåsa av matchen.
Slut 1-1 och tacka matchens lirare - Angelo Peruzzi - för det.
Ytterligare två missade poäng. Det är så det känns. Resultat är visserligen okej med tanke på hur matchen utvecklade sig och Manfredinis kvittering satt onekligen fint.
Problemet är bortaspelet överhuvudtaget, som ni vet. Och det gör mig förbannad.
För visst borde vi kunna slå Messina? Precis som vi borde ha kunnat besegra Lecce, eller Parma, eller Reggina på bortaplan. Man kan kanske inte kräva att vi skulle ha vunnit alla, men åtminstone ett par av dem. Efter segern mot Empoli på Stadio Carlo Castellani fanns en öppning, men den försummades. Vi har inget världslag, men vi har förmodligen en bättre trupp än samtliga ovan uppräknade lag. Det har vi bevisat i Rom. Vi kan spela fotboll. Vi kan till och med göra det riktigt bra. Om det går hemma, varför skulle det då inte fungera på bortamark?
Jag tror inte problemet ligger i truppens kapacitet, för vi har som sagt visat att vi kan spela bra fotboll. Däremot tycks det finnas en psykisk begränsning när det vankas bortamatch, och det är både tråkigt och onödigt.
Men jag skall inte bli alltför dyster. Oavgjort är så klart bättre än en förlust och Lazios spel i delar av den andra halvleken förbättrades.
Härnäst väntar hemmamatch mot Cagliari.
Avanti Lazio!
