Derbyupptakt: Det publicerades en artikel…
...och så var pajkastningen igång.
Bubblan är uppblåst och portarna uppslagna, det är bara att kliva in.
Du befinner dig i detta nu på en plats där bara laziali som vi kan befinna oss. Vi som dagarna innan derbyt inte riktigt vet vart vi skall ta vägen. Vi som dammar av gamla klassiker på VHS och återupplever alla de minnen som för alltid har en speciell plats i hjärtat.
Lucas Castroman.
Tommaso Rocchi.
Juan Sebastian Veron.
Vi som lyssnar på gamla sånger som vi förknippar med så mycket lycka.
Non Mollare Mai.
Lazio Grande Lazio.
Cent´anni insieme.
Du är inte ensam här. Just i detta ögonblick, dagarna innan derbyt, är det vi mot Roma. Något annat existerar inte i fotbollsväg. Allt är himmelskt blått eller rostigt rött. Just nu kan ingenting ändra på det.
* * *
Derbyupptakten här på SvenskaFans inleddes i onsdags med en artikel av min redaktionskollega angående de eventuella faror som medföljer ett besök på Trigoria. Den fick en hel del kritik, framförallt från romanisti som ansåg den vara så dålig att den förtjänade att kommenteras en sisådär sex, sju gånger.
Roma-redaktionens ”svar” levererades under fredagen, och menade på att Lazio med Claudio Lotito aldrig kommer att bli ett storlag igen. Ni kan läsa artikeln på den här adressen: http://www.svenskafans.com/italien/roma/artikel.asp?id=116939.
Frågan som jag, och många andra ställer sig är dock vad syftet med hela texten egentligen är. Är det en pik, ett hån eller en förolämpning?
Faktum är snarare att många laziali håller med. Vi är knappast intresserade av ekonomisk doping och kan mycket riktigt inte med Claudio Lotito räkna med några större framgångar på planen. Fyra av fem laziali hade nog påstått sig vara missnöjd med vår nuvarande president i dagsläget.
Men om de vill snacka presidenter, så för all del…
Deras motsvarighet, Rosella Sensi, var inför säsongen en av ge gulrödas allra största hatobjekt. Franco Sensi hade genom hela sitt aktiva fotbollsliv rebelliskt drivit Roma i kampen mot orättvisorna uppe i Norr och förvandlade snabbt samma kamp till varenda romanistas signum.
”If you can´t beat them, join them” är ett välkänt engelskt talesätt som verkar ha nått Rosella Sensis sinnen. Den nya Roma-presidentens första aktion var nämligen att liera sig med alla de makter som under all tid varit Romas fiender.
Roma-supportrarna, som av förståeliga anledningar blev vansinniga av ilska, satte genast igång med protestaktioner mot det nya sättet att leda klubben på. Även publiken uteblev från hemmamatcherna på Olimpico.
I detta nu är Roma på väg att tangera ett gammalt rekord i raka vinstmatcher (Milan vann säsongen 1989/90 elva raka matcher, med skillnaden att en av dem avbröts och spelades på annat datum och därför inte koms ihåg) och publiktillströmningen är heeeeeelt otippat (hmm…) väldigt hög för tillfället. Föraktet gentemot Sensi syns knappt till och istället surfar i romanisti på den glädjevåg som Rosella i och med sina handlingar har skapat.
Påminnelse: Lazio fick två röda kort och ett felaktigt bortdömt mål mot sig under hemmamötet med Cagliari. Roma fick två straffar och en utvisning med sig i motsvarande match.
Den som inte kan se mönstret rekommenderas att leta rätt på de borttappade kontaktlinserna per omgående.
Att klanka ner på Lotito är sammanfattningsvis kanske inte det smartaste du kan göra som romanista. Det ironiska i situationen är att Roma aldrig vunnit ett derby mot Lazio under Lotitos tid som president.
Lotito kan vara hur egoistisk som helst, men bevisligen har vi åtminstone stoltheten, hedern och derbypoängen kvar med presidenten vid rodret. Vi är ensamma och vandrar vår egen väg. Och när allt kommer omkring så är det allt som betyder något.
Så nej, lite mer än så krävs nog för att vi skall ta åt oss.
* * *
Matteo Trefoloni har tilldelats visselpipan i söndagens derby, domaren som på Olimpico är snäppet under Totti på förakt-listan. Domaren som under Mancini-eran var en av Lazios värsta motståndare.
Tillfällighet?
Och så letar vi linser igen…
* * *
Roma-redaktionen verkar inte enbart fästa vid klubbpresidenter utan också gamla dammiga bilder som publicerades för ex antal år sedan, och mycket väl kan vara förfalskade sådana.
Bilderna i fråga skall (enligt i romanisti) vara Fabio Liverani och visa hur han firar Romas ligaguld säsongen 2001. Ett ganska uttjatat påpekande som om inte annat verkar som väldigt självförnedrande.
Vänd på det. Låt oss säga att Fabio Liverani trots allt är romanista. Vad säger det då om romanisti i allmänhet? Kysser varenda romanista Lazios klubbmärke efter att ha gjort mål? Gör varje romanista sin bästa insats någonsin i ett derby MOT Roma? Går varje romanista ut och säger att ”Lazio är den rätta klubben för mig”?
Ja, det verkar ju uppenbarligen så, om man skall tro de gulröda…
Förresten. Den som hittar någon ljusblå motsvarighet – räck upp handen!
* * *
På söndag vill jag ha ett, som Delio Rossi skulle ha uttryckt det, ”Lazio utan alibi”. Om samtliga spelare lyckas uppnå den där fokuseringen där bara seger existerar så är jag övertygad om att det går vägen.
Men det kommer att bli tufft. Motståndet är bra och kommer förmodligen att ha domarna med sig. Det krävs något alldeles extra för en seger, ett extra som å andra sidan bara Lazio är kapabla till att plocka fram.
Oj, så gärna jag hade velat återuppleva den känslan på söndag.
* * *
Och så sjunger vi upp:
Noi siamo i biancoblú, La Lazio amiamo, La Roma odiamo, Noi siamo i biancoblú…
